: iPod nano 6G

Förra årgången av iPod nano hade större skärm och filmade video, fast skärmen var mer praktiskt än videokameran så det är det inte minsta konstigt att Apple har hoppat över kameran i nya versionen. Den har fortfarande färgskärm, fast en mindre fyrkantig variant på 1,54 tum – och den är en pekskärm, precis som på iPod touch och iPhone. Och trots den ringa storleken är den faktiskt bekväm att använda.
Man vänjer sig fort vid att navigera i menyer och spellistor med fingret på den lilla skärmen. Man kan peka, dra, flytta och vrida innehållet med ett eller flera fingrar, och skärmkvaliteten är tillräckligt bra för skivomslag, men för liten för att man ska ha glädje av bilder, för att inte tala om video som den av naturliga skäl inte kan visa. Man kan bara vrida och bläddra bland bilderna, inte förstora dem.
iPod nano stöder Genius-mixning, som blandar låtarna efter vilken musiksmak man har. Man markerar vilken låt man gillar med en tryckning på skärmen, sedan försöker Genius hitta liknande musik och gör en spellista automatiskt. Med FM-radion kan man söka efter stationer automatiskt eller manuellt, och lägga till dem i favoritlistan så att man kan välja bland lagrade stationer och inte behöver leta reda på dem varje gång.
För träningsintresserade kan det vara bra att veta att nya nano har mottagare för Nike+-sensor, så att man kan hålla ett öga på träningsprogrammet som håller ordning på steg, hastighet, kaloriförbrukning och avståndet man springer. Andra detaljer värda att nämna är att man kan välja svart bakgrund på skärmbilderna, voice-over-funktion som talar om vilken artist som spelar, och att man kan skaka på spelaren för att mixa låtar.
Slutligen går det att pausa en radiosändning i upp till 15 minuter. Det är praktiskt om det ringer eller om man blir avbruten av något annat. Sedan är det bara att trycka på play, så fortsätter radioprogrammet där man pausade det.

Ljudkvalitet
Med samma hörlurar som alltid ingår till Apples spelare är ljudkvaliteten dessvärre inget att hurra över. Så länge man inte spelar högt är ljudet åtminstone rent, men om man inte hittar på något genialt sätt att hålla snäckorna tätt intill hörselgången så går det inte att få något fylligt, välbalanserad och bra ljud. Synd, för potentialen finns där definitivt. Med ett par billiga Jays-öronsnäckor, av typen som trycks fast i hörselgången, får man en mycket bättre sammanhållning i ljudbilden. Basen faller på plats och allt låter riktigt fint. Nanos förstärkare är i svagaste laget för hörlurar och snäckor med låg känslighet, så det lönar sig att hitta snäckor som A-Jays Three om man vill ha mer kraftfulla tongångar.