test: Nikon Nikkor Z 14-30mm f4 S

Snart ett år efter Nikon lanserade sitt spegellösa kamerasystem börjar utbudet av objektiv växa. Hittills har Nikon följt sin lanseringsplan, och bland de senaste finns den här kompakta vidvinkelzoomen.

Vi har sett den förut, fast då bara som en prototyp. Kompakta Nikkor Z 14-30mm med ljusstyrka f4 är gjord för landskap, arkitektur, resor och gatufoto, och storleken och vikten balanserar fint på en Nikon Z7.

Objektivet är skräddarsytt för Nikons breda fullformatfattning och levereras med motljusskydd. Det är skyddat mot väder och vind också, så att det kan användas för landskapsfoto även om det regnar, och har ett så platt front-element att man kan använda 82 mm-filter.

Det saknar bländarring och optisk bildstabilisator, men funktionsringen bakom zoomringen kan programmeras för att fungera som bland annat bländarring. Objektiv är av teleskoptyp, vilket innebär att man måste vrida zoomringen från låsläget för att det ska fungera.

Nikon berättar att optiken har fyra ED-element och fyra asfäriska, samt Nikons Nano Crystal-linsbeläggning för att dämpa ströljus och reflektioner och minimera kromatisk brytning.

Funktionsring

Objektivet är ganska så behändigt. Det tar lite plats i väskan och även med zoomen utfälld är det betydligt mindre otympligt än Nikkor AF-S 14-24mm för Nikons spegelreflexer. Det är också något kortare än Nikkor Z 24-70mm f4.

Nikon har valt bort bländarringen på Z-objektiven, men fokusringen kan programmeras som en bländarring eller till exempel exponeringskompensation.

När man zoomar med objektiv som inte har invändig zoom uppstår ofta vakuum. Det kan faktiskt låta som en mild bris när man zoomar in eller ut. I en del fall känner man motstånd som gör zoomningen trögare. Det är luften som komprimeras när den lämnar objektivet. Nikon-linsen störs inte särskilt mycket av detta och man kan ändra brännvidd ganska så snabbt utan att det blir trögt.

Det finns inte heller någon märkbar focus breathing, alltså att brännvidden ändras när objektivet fokuserar.

På en Z7 var autofokusen snabb och exakt, men det går att höra det svaga suset från stegmotorn (STM-autofokus) när objektivet ställer in skärpan.

Prestanda

Med så bred vidvinkel som 14 mm är det dukat för problem. Vinjettering vid full bländaröppning, kraftig förvrängning och dålig hörnskarpa är det vanligaste.

Men förvrängningen är knappt synlig. Inte vid 14 mm, inte vid 30 mm heller. Vilket vittnar om att Nikon-zoomen är oerhört välkorrigerad. Det finns däremot synlig, men inte irriterande, vinjettering (ljusförlust) i hörnen vid 14 mm och full bländaröppning, men den blir marginell från f5,6. Då är skärpan jämnast och upplösningen högst. Åtminstone till f11, där diffraktionen dämpar skärpan något.

Från 20 till 30 mm är objektivet så nära perfekt man kan komma med en vidvinkelzoom. Då är skärpan som bäst och vinjetteringen snudd på eliminerad.

Bilderna från 14–30:an visade att objektivet har bra kontroll på ströljus, det finns ingen synlig kromaeffekt eller stora astigmatiska avvikelser. Inte heller någon kromatisk felbrytning av betydelse. Inte ens vid 14 mm med full öppning.

Slutsats

Nikons första vidvinkelzoom till Z-kamerorna är relativt dyr för att ”bara” ha ljusstyrka f4, men rent optiskt tillhör den det absoluta toppskiktet och är kompakt, lätt och vädertätad. Om man inte vill vänta till 2020 och kommande Nikkor Z 14-24mm f2.8 – som garanterat blir ännu dyrare – är Nikkor Z 14-30mm f4 ett givet val för exempelvis landskapsfotografer som har en Nikon Z.