Panasonic har delat upp sin kamera i två delar: den cigarrformade optiken som sätts fast på huvudet i nackbygeln som ingår, samt styrenheten med processor, batteri och minneskortläsare som fästs på armen med en rem. För att sätta fast kameran på ett vanligt stativ behövs ett fäste som man får köpa till. Andra alternativ är multifästen som limmas fast på olika underlag, ett fäste som kan sättas på ryggsäcken, fäste till cykelstyre samt sugkopp. Något undervattenshus finns inte och HX-A100 är bara vattentät ner till 1,5 meter, vilket i praktiken betyder att du kan använda den om det regnar ute.

Det finns ingen elektronisk sökare, men en app för mobiler och surfplattor (Android och iOS) som visar live-video direkt från kameran via wifi. Från appen styr du inspelningen och gör inställningar. Du kan också spela in timelapse-video som tar bilder i intervall mellan tre och sextio sekunder. Kul om du till exempel vill föreviga en solnedgång. Glöm inte stativ!

För det mesta behöver man inte appen eftersom man kan starta inspelningen och filma från styrenheten på armen (eller i fickan), och bilden från kameran blir automatiskt vågrät.

Användning
Nackbygeln kräver viss tillvänjning, på mitt huvud klämde den lite obehagligt bakom öronen. Personligen skulle jag nog ha köpt ett annat fäste.

I vanligt dagsljus är bildkvaliteten helt okej. Bildstabilisatorn fungerar förvånansvärt bra, men orsakar av naturliga skäl lite sämre upplösning i bilden eftersom den är digital.

Kamerans största problem är att bildens ljusstyrka går upp eller ned beroende på omgivningens ljus. I svagt motljus (sol vid horisonten) är bilden väldigt mörk. Den automatiska vitbalansen är dessutom trög, så när man går inomhus efter att ha filmat utomhus så hänger det kvar ett gulstick länge i bilden. Det kan alltså löna sig att välja en förvald vitbalans. Färgerna är dessutom överdrivet mättade, himlen är för blå och ansikten blir lätt väldigt röda. Medelmåttig bildkvalitet, alltså.