Om D-Link M95 var den snygga tjejen i klassen som satt längst fram så var R95 tvillingbrodern som åkte moped och hade skinnjacka. De två har samma DNA, men har blivit olika.
På insidan är de två routrarna helt identiska. Vi pratar om samma Wi-Fi 7-plattform, samma Tri-band-konfiguration (BE9500) med sex samtidiga strömmar och samma läckra urval av 2,5 gigabit-portar på baksidan.
Den enda skillnaden är inpackningen. M95 gömmer sina antenner för att kunna vara med i heminredningsmagasin, men R95 låter dem sticka ut helt fritt och kaxigt i luften.
Designen har fortfarande samma vita, böjda djävulsrocka-form som M95. Men de fyra antennerna bryter profilen och påminner mer om en sjöborre.
Det ser tekniskt ut. Det signalerar potens. Men fungerar det?
Mycket router för pengarna
Alldeles oberoende av utseendet ger R95 riktigt mycket teknik för pengarna. Du får en äkta Tri-band-router för bara lite mer än vad du måste betala för en Wi-Fi 7-router med bara två kanaler.
Det betyder att du får tillgång till det exklusiva 6 GHz-bandet, där de nya 320 MHz breda kanalerna ser till att det aldrig är kö på den digitala motorvägen.
Det är också värt att nämna MLO (Multi-Link Operation). Det är en funktion som gör att nyare telefoner och datorer kan ansluta till både 5 GHz och 6 GHz samtidigt. Detta ger lägre fördröjning (ping), vilket är guld värt för gaming-intresserade. I rättvisans namn ska det dock sägas att den här funktionen även finns i M95 utan synliga antenner.
Antennerna är mest utsmyckning
Det finns en utbredd uppfattning bland teknikentusiaster (och särskilt män) att synliga antenner är lika med bättre täckning.
Logiken är att om man kan rikta antennen så kan man styra signalen.
Vi kopplade in routern och testade den teorin i praktiken i en 110 m2 stor lägenhet full av betongväggar och hinder.
I vardagsrummet, alldeles intill routern, vräkte R95 på med 693 Mbit/s. Det är riktigt snabbt, och faktiskt en smula snabbare än M95. Men inte så mycket att det kan tolkas som en tydlig trend.
Men sedan hände något märkligt. När vi förflyttade oss in i köket och gästrummet, som båda är grannar till vardagsrummet, sjönk hastigheten faktiskt under nivån för den antennlösa modellen.
I köket uppmätte vi 420 Mbit/s (jämfört med M95:s 602 Mbit/s) och i gästrummet 425 Mbit/s (jämfört med 527 Mbit/s).
Skillnaden är inget entydigt bevis på att M95 är överlägsen – slumpmässiga reflektioner kan spela en för stor roll. Men det punkterar myten om att externa antenner alltid är bäst.
Bäst på långa avstånd
Däremot blev det annat ljud i skällan när vi gick bort till kontoret – vårt vanliga lackmustest för räckvidd i änden av en sex meter lång korridor.
Där levererade R95 hela 236 Mbit/s. Det är nästan dubbelt så snabbt som M95 (137 Mbit/s) på samma plats.
Här ser vi effekten av de externa antennerna: De lyckas täcka de yttre områdena på ett mycket bättre sätt. För teknikjournalister som jobbar hemifrån är det goda nyheter.
Om du arbetar hemifrån är R95 alltså vinnaren.
I hemmastudion i lägenhetens andra ände, som är dold bakom sovrummet och kräver att signalen navigerar runt hörn, var resultatet inte riktigt lika entydigt.
Här var nedladdningshastigheten nere på 24,9 Mbit/s, alltså är hälften så snabbt som M95. Å andra sidan var uppladdningshastigheten 15,5 Mbit/s. Tre gånger högre än med den antennlösa routern.
Om det finns någon tydlig slutsats så är det att Wi-Fi är oförutsägbart. De externa antennerna kan skicka signalen längre bort. Men om man ska ha en stabil, snabb anslutning behöver man flera noder i nätverket.