Recension: Captain Fantastic

Familjen Cash består av mamma, pappa och sex (!) barn. De excentriska/extrema föräldrarna (där mamman kommer från ett mycket välbärgat hem) har fattat det radikala beslutet att isolera sig från det ytliga, kommersiella samhället. De bor långt ute i skogen, utan vatten eller värme, och samtliga av barnen får hemundervisning. Men hur skulle de klara sig ute i den ”verkliga världen”?
Svårigheten är nämligen att den ”verkliga världen” kommer snabbare än de anar, när den bipolära mamman tar livet av sig tvingas familjen göra ett par svåra val – vilka kompliceras ytterligare av att mammans föräldrar vill ha vårdnaden om barnen. När familjen sedan ger sig ut på landsvägarna för att åka på mammans begravning i New Mexico uppstår tragikomiska situationer eftersom barnen uppenbarligen inte har samma referenspunkter som ”vanliga” barn.

Captain Fantastic går inte i den uppenbara fällan att framstå som enkel kritik mot dagens kommersialiserade och ytliga samhälle – det är uppenbart skälet till att föräldrarna har valt ett så okonventionellt liv, men deras val problematiseras ständigt. I centrum av historien finns den starka sammanhållningen inom familjen.

Detta är en hjärtevärmande film som manar till eftertanke, och som bitvis är väldigt underhållande. Viggo Mortensen gör sin bästa roll sedan A History of Violence. Som familjens obestridde överhuvud är han en uppenbart komplex blandning av idealist, fanatiker och naiv drömmare – som innerst inne vill det bästa för sina barn. Fem starka stjärnor till denna lilla filmpärla.
Blu-ray-versionen har tveklöst en mer än godkänd bildkvalitet, med skarp kontrast och naturliga färger. Ljudet (DTS 5.1) har ett härligt och detaljerar surroundspår. Bonusmaterialet är däremot ett skämt, bara en ”bakomfilm” på fyra minuter.