Ljud skapas genom fysiska vibrationer av ett specifikt medium, oftast luft men det går bra med vilken vätska eller gas som helst. När vibrationerna träffar trumhinnan uppfattar vi det som ljud.
Nu forskning visar att när vibrationerna träffar en enda molekyl dibenzoterrylen (DBT) så lyser materialet upp och färgen förändras efter tonen.
För att få dibenzoterrylenet att fungera som ett slags mikrofon måste man stoppa in flera molekyler i en kristall av antracen. När en ljudvåg försiktigt nuddar kristallen blir sedan DBT-molekylerna omskakade på insidan. Rörelsen påverkar interaktionen mellan elektronmolnen i DBT och antracen, vilket i sin tur åstadkommer att DTB-materialet ger ifrån sig ljus. Genom att spåra det varierande ljuset från bara en enda molekyl DBT har forskarna lyckats identifiera ljudets frekvens.
Oanvändbart i praktiken?
DBT-molekylen är visserligen oanvändbar som mikrofon för sångare på scen. Den kan faktiskt inte användas till något vettigt alls. Bortsett från den försvinnande lilla storleken på en molekyl så krävs det nämligen en mycket låg temperatur för att systemet ska fungera, eftersom luftmolekyler rör sig för mycket och förstör allting. Men i laboratoriemiljöer kan tekniken ha betydelse, framförallt inom kvantmekanikforskning.
Användbart eller inte, det är onekligen en kul grej!
Källa: gizmodo.com
