Innan rymdsonden Voyager 2 flög förbi Uranus 1986 kände man bara till fem månar. De första hittades 1787 och den femte först 1948. Vid passagen hittade den 10 månar till. Sedan dess har Hubble och våra jordbaserade teleskop hittat ytterligare 13 små månar. Nu har man överraskande nog hittat en till, som fått det temporära namnet S/2025 U1.
Den nya månen har undgått upptäckt då den är liten, mörk och snabb och mot bakgrund av Uranus ringar är den snudd på osynlig för optiska teleskop. Det är i stället James Webb teleskopets nära-infraröd-kamera med sin höga upplösning och känslighet som till sist lyckades hitta den vid en serie av 40 minuter långa exponeringar.
S/2025 U1 befinner sig 56 000 kilometer från Uranus mitt, och kretsar runt planetens ekvatorialplan mellan banorna för Ophelia (som ligger strax utanför Uranus huvudsakliga ringsystem) och Bianca. Den cirkulära banan tyder på att den kan ha bildats nära sin nuvarande position. Astronomer vet inte riktigt hur de små månarna har undvikit att kollidera med varandra eftersom de ligger så nära varandra, men satelliterna kan fungera som herdar för Uranus smala ringar, enligt NASA.
Det är en lite måne men en betydelsefull upptäckt, säger Maryame El Moutamid, den ledande forskaren i ett Webb-program som ägnar sig åt att analysera strukturen och dynamiken hos Uranus vanligtvis dolda ringar och inre månar. Det är möjligt att månen och en del av materialet som utgör Uranus ringar har ett gemensamt ursprung, vilket skulle kunna betyda att ringarna och månen är fragment som härrör från samma forntida händelse, säger El Moutamid.
Hittills har alla Uranus månar fått namn efter karaktärer från William Shakespeares och Alexander Popes verk. Men det är upp till International Astronomical Union att godkänna ett nytt namn.
Källa: NASA