Varje gång du gör en rolig video med Google Veo 3 eller ber ChatGPT skriva din rapport åt dig, kostar det ditt gröna samvete. Men lösningen kan ligga på havets botten i form av undervattensdatacenter. Det låter som science fiction, men i Kina är det en mycket verklig strategi för att lösa ett av teknologins mest akuta problem: en omättlig törst efter kylvatten. Västerländska pionjärer har redan varit där – men har krypit tillbaka upp på land.
Kina satsar stort på att flytta sina datacenter ut till havs för att komma runt det växande problemet med landbaserade center som förbrukar enorma mängder dricksvatten för kylning.
En omättlig törst
Datacenter – de enorma serverparker som behövs för att driva allt från din Netflix-streaming till den nya generationen artificiell intelligens (AI) – är otroligt energikrävande. Mycket av energin slutar som spillvärme eftersom servrarna arbetar konstant och tätt tillsammans. Detta leder i sin tur till ännu mer energiförbrukning för att göra sig av med spillvärmen.
Traditionell kylning kräver kylvatten, som antingen cirkuleras eller avdunstas för att hålla servrarna i deras komfortzon. Detta tömmer färskvattenreserverna som är livsviktiga för människor, jordbruk och djurliv. När ett datacenter förbrukar hundratusentals liter vatten varje dag blir kuststäder och torra regioner smärtsamt medvetna om vad digitaliseringen faktiskt kostar vid kranen.
Microsoft: Pålitligt och praktiskt
Idén att använda havet som en universell klimatanläggning är inte kinesisk. Det var teknikjätten Microsoft som var den stora pionjären inom detta område.
I sitt Project Natick för över tio år sedan sänkte de ner en kapsel stor som en fraktcontainer med över 800 servrar till havsbotten utanför Skottlands kust. Efter två år drog de upp den igen och drog den nyktra slutsatsen att undervattenscentra ”är pålitliga, praktiska och använder energi på ett hållbart sätt”. Servrarna fungerade till och med bättre när de befann sig i en förseglad container med kväve, utan sina två största fiender: korroderande syre och klumpiga mänskliga händer.
Sedan dess har Microsoft dock valt att låta det ambitiösa projektet stanna i forskningsstadiet. Istället fokuserar de nu på att lösa vattenproblemet på land med ett slutet vätskekylsystem som helt eliminerar vattenförbrukningen i nya datacenter. I Danmark har de till och med lovat att leverera överskottsvärme till fjärrvärmenätet. Det är en mindre radikal men potentiellt mer skalbar lösning.
Kina: Från testkörning till storskalig drift
Kina har inte samma tålamod. Här går man från pilotprojekt till storskalig kommersiell lansering på mindre än 30 månader – något som Microsoft aldrig försökte sig på.
Det Shanghai-baserade projektet, som kostar cirka 226 miljoner dollar (cirka 2,3 miljarder kronor), ser ut som en grön dröm på papperet:
- Havsvatten som naturens klimatanläggning: Rör pumpar havsvatten genom en radiator för att absorbera och transportera bort värmen. Resultatet är att behovet av färskvatten elimineras och energiförbrukningen för kylning minskas med minst 30 %.
- Grön energi: 97 % av energin kommer från en närliggande havsbaserad vindkraftspark.
- PUE-seger: Den första fasen av centret siktar på en energianvändningseffektivitet (PUE) på 1,07. Det innebär att nästan all energi som går in utnyttjas. Ett PUE-värde på 1,0 är teoretisk perfektion, där ingen energi går till spillo. Detta är betydligt bättre än konventionella datacenter, där värdet ligger på omkring 1,57.
I sin första fas kan det kinesiska centret leverera datorkraft motsvarande träning av OpenAI:s GPT-3.5 på bara en dag. Även om kapaciteten fortfarande är blygsam jämfört med landbaserade jättar är avsikten tydlig: att skapa ett nytt, havsbaserat teknologiskt ekosystem.
Ekologiskt men
Men även om energin är grön och dricksvattenförbrukningen undviks, finns det fortfarande en miljöpåverkan, eftersom energi inte bara kan försvinna. De undervattensservrarna kommer att orsaka en större eller mindre uppvärmning av havet.
Hailanyun, företaget bakom centret, hävdar att deras testkapslar endast orsakade en temperaturökning på mindre än en grad i det omgivande vattnet.
Trots detta har experter och forskare höjt ögonbrynen. De hävdar att även små temperaturförändringar kan utlösa giftiga algblomningar och locka till sig invasiva arter. Den verkliga risken uppstår under en marin värmebölja. Då kommer det varma utsläppsvattnet att innehålla ännu mindre syre, vilket potentiellt kan leda till att marina djur kvävs i syrefattiga vatten.
Oavsett de ekologiska osäkerheter som lurar i djupet verkar konceptet ha en växande attraktionskraft. Andra nationer som Sydkorea, Japan och Singapore följer utvecklingen noga.
Källor: Scientific American, Wired