Kvadrofoni: föregångaren till surround

Surroundljud är inget nytt. Tanken att skapa en ljudbild som har både bredd och djup går nästan lika långt tillbaka i tiden som stereoljudet. Idén förverkligades på 70-talet med kvadrofoniskt ljud. Det är en teknik med fyra oberoende ljudkanaler som återges av var sin högtalare som står i rummets hörn. Nu för tiden skulle vi kalla det för 4.0-surround.

Skivor med kvadrofoniskt ljud hade den här symbolen.

Kvadrofoniskt ljud introducerades av RCA Records i april 1970 i form av Quad-8, eller Quadrophonic 8-Track Tape (senare förkortat till Q8). Quad, som konceptet kallades i folkmun, var inte begränsat till 8-Track utan blev senare tillgängligt på LP-skivor och rullband, och det gjordes också experiment med radiosändningar.

Ingen standard
Eftersom LP-skivan var det mest kommersiellt gångbara musikmediet var kvadrofonins framgång beroende av att kunna implementeras i detta format. Det var dock en oerhörd teknisk utmaning och försök gjordes med flera olika varianter. Vissa tillverkare satsade på en diskret återgivning av de fyra kanalerna, vilket krävde en helt ny pickup på skivspelaren. Andra satsade på Peter Scheibers matrisbaserade teknik där de fyra kanalerna slogs ihop till två i skivstudion och sedan avkodades av anläggningen i vardagsrummet (föregångaren till Dolby Surround).

JVC 4MD-20X var en av de mest populära pickuperna för skivor med diskret 4-kanalsljud.

Ingen vinnare
Kvadrofoni-racet blev ett formatkrig utan vinnare. Avspelningsutrustningen var oerhört kostsam, och eftersom den inte var kompatibel med alla olika sorters inspelningar vågade inte kunderna välja, och köpte därför inget alls. Till några skivor var man tvungen att ha en Sansui-skivspelare för att få kvadrofoniskt ljud, andra krävde en från JVC, och så vidare. Gemensamt för alla skivtyper var att folk kunde använda sin gamla skivspelare och njuta av kvadrofoniska skivor i vanlig stereo. Vilket nästan alla nöjde sig med, och det punkterade hela formatkriget.
Det byggdes också kvadrofoniska rullbandspelare, men de lyckades inte skapa ett större intresse än skivspelarna.

Det fanns flera olika matrisbaserade format. Denna 4-kanaliga receiver från Sansui var en av få som klarade av att avkoda de flesta.

Radio
På 70-talet gjordes också experiment med kvadrofoniska radiosändningar (med bland annat en Cliff Richard-konsert på BBC). Det blev aldrig någon succé. En av radiostationerna som höll ut längst med kvadrofoniska sändningar var Quad 102 ½ i Sarasota i Florida. Under stora delar av 70-talet sände de en kvadrofonisk signal fördelad på två olika radiofrekvenser som överförde var sin stereosignal. För att lyssna behövde man två radiomottagare som ställdes in på var sin frekvens, och tillsammans gav de två stereoanläggningarna ett fyrkanaligt ljud.

Peter Scheiber skapade matrisbaserad kvadrofoni, som utgjorde grunden för Dolby Surround.

Juridisk tvist
Kvadrofonin ebbade ut i slutet av 70-talet, men formatet Dolby Surround som uppstod strax därefter använder sig av samma principer. Skaparen av den matrisbaserade kvadrofonin, Peter Scheiber, slogs faktiskt mot Dolby i domstol ända till 2002, eftersom han ansåg att Dolby hade stulit principen från honom. Det sista målet avslogs av högsta domstolen 2002, men Scheiber belönades till slut med en Emmy-utmärkelse 2003 för sina ”enastående prestationer inom teknologisk utveckling”. Han fick utmärkelsen Development of Surround Sound for television och tvingades dela priset med Dolby och Fosgate.

Dekodern som skapades av Peter Scheiber, mannen bakom matrisbaserad kvadrofoni.