Sent på hösten varje år arrangeras en hi-fi-mässa i Warszawa, som har vuxit från en liten hotellmässa för de mest passionerade entusiasterna till en enorm hi-fi-mässa. Den har blivit en av de mest intressanta – och gradvis en av de viktigaste – mässorna för ljud och bild.
Med över 2 000 kvadratmeter hi-fi och hemmabio är det Europas näst största, efter high-end-mässan som fram till i år har hållits i München.
Mässan i Warszawa har naturligtvis dominerats av polska tillverkare och distributörer, men under de senaste åren har allt fler internationella tillverkare deltagit i Warszawa. Också många nordiska företag, och i år träffade vi bland annat Amphion, Audio Group Denmark, Audiovector, Bladelius, Electrocompaniet, Engström, Hegel, Raidho, Storgard & Vestskov och Ø Audio.
Det var dock de polska tillverkarna som dominerade på Radisson Blu Sobieski, som var en av tre platser för årets mässa. De andra två var det mindre Tulip Hotel och PGE Narodowy Stadion, Polens nationella fotbollsstadion.
Om man vill se allt räcker det knappt med tre dagar, så man måste prioritera det som är viktigast. De flesta polska tillverkare säljer sina produkter endast i sitt hemland. Vissa, som Unitra och Pylon, har dock nordisk distribution. Andra, som Ferrum, säljer DAC:ar och hörlursförstärkare direkt online, men efter årets mässa är det inte osannolikt att fler polska tillverkare kommer att få nordisk distribution.
Det beror på att mycket bra hi-fi-utrustning tillverkas i Polen, som definitivt har en rätt att existera. Jag har tagit med några av dem i översikten – några av de många höjdpunkterna från årets Audio Video Show i Warszawa.
Lorenzo Audio Labs kommer faktiskt från Spanien, inte Polen. De ställer vanligtvis ut i München också, och här, i ett stort rum, stod deras flaggskepp LM1 MK2 och dundrade ut Led Zeppelins Whole Lotta Love. Det var riktigt häftigt, och ljudet var faktiskt också mycket bra.
Vem har sagt att audiofiler bara spelar 24-bitars pling-plong-musik?
Hornhögtalare och rörförstärkare fanns överallt på mässan i Warszawa, men få var så speciella som Uniwersum Reference från polska hOrns, här med elektronik från Lucas Audio Lab.
Denna uppställning var en självklar kandidat till bästa ljud på mässan. Skivspelaren är från VPI, med en pickup från Lyra, elektronik från VTL och högtalarna var Orion från Rockport Technologies. En stor och öppen ljudbild, med organiskt flöde och briljant dynamisk kontrast. Och denna uppställning var långt ifrån den dyraste på mässan.
Clarisys Audio Aria, å andra sidan, låg i en mycket högre prisklass. De speciella bandhögtalarna är inte ens de dyraste de tillverkar, men de spelar med förvånansvärd lätthet och lyckades fylla ett mycket stort rum med ljud.
Norska Electrocompaniet streamade Morten Harkets gudomliga sång från sin nya förförstärkare med streaming, via AW800 och Rockport Technologies Lyra. Det var helt fantastiskt, särskilt i det stora rummet.
Polska Ferrum visade upp sin nya Wandla DAC med Hypsos strömförsörjning, den nya Broen-streamern, och det lät riktigt bra på ett par aktiva SCM100 ASL från engelska ATC. Ferrum säljs både i Sverige, Norge och Danmark.
Pylon är en av de mest kända polska tillverkarna, och de ställde ut och demonstrerade högtalare på rörförstärkare från Fezz Audio, också polska. Ljudbilden var kanske inte särskilt kraftfull, men öppen och detaljerad.
Chord-elektronik och Audiovector R10 Arreté var en upplevelse. Blixtsnabba transienter, extrem upplösning och klarhet kännetecknade ljudet från systemet. En klar kandidat till bästa ljud på mässan.
En annan kandidat till bästa ljud på mässan. Holländska Kharmas Enigma Veyron 2D på extremt dyr elektronik från schweiziska Goldmund, och med en skivspelare från J. Sikora som ljudkälla, skapade några magiska ögonblick i det stora rummet.
Schweiziska Clarisys Audio tillverkar en modern version av den legendariska Apogee Scintilla, men med 96 dB känslighet och 5 ohms resistans är dessa oändligt mycket lättare att driva för de flesta förstärkare. Ljudet var lätt och obehindrat, och med bas som sträckte sig ner till 20 Hz (-3 dB) levererade bandhögtalarna även ett kraftfullt basljud.
MoFi SourcePoint V10 Master Edition är ännu ett mästerverk från Andrew Jones. Enorm dynamik från sex 10-tummare – varav två är koaxiala – där man kan känna ljudtrycket på kroppen, kombinerat med en öppen och fokuserad ljudbild. Elektroniken kommer från BAT och MoFi själva.
Hegel H150 och D50 i en något ovanlig kombination, med högtalare från Indiana Line i Italien. Den retroinspirerade Utah 8 var roligast, men den slanka Lira 6 lät klart mest sammanhängande av de två.
McIntosh är bland de största även i Polen, och den polska distributören hade tagit med sig större delen av katalogen och behövde två rum för att få plats med allt. Demorummet med McIntosh och Rockport var bland de mest besökta. Och ljudet? Härligt varmt och fylligt, med kraftfull bas och en öppen ljudbild som lätt fyllde det stora demorummet.
Wilson Audio och elektronik från D’Agostino är alltid bra, och få rum erbjöd samma grad av oansträngd kontroll och, inte minst, skala.
Bladelius visade upp sin nya 2 x 150 W integrerade klass A-förstärkare Oden II Klasse-A. Ett glödande monster som, på högtalare från TAD, levererade en vacker klangbild, transparent och dynamisk, med silkeslena transienter.
Mer Bladelius, här med högtalare från norska Ø Audio, som lät mycket sammanhängande och upplöst i det lilla hotellrummet.
Kanske den yngsta deltagaren på mässan. Danska Storgard & Vestskov visade upp sina golvstående högtalare Frida. Här med elektronik från Accuphase, senare med klass A från Nelson Pass. Blixtsnabb dynamik och en sällsynt förmåga att leverera ljudtryck utan irriterande distorsion gjorde att många stannade till i rummet för att uppleva högtalare som väldigt få hade hört talas om tidigare.
Det lokala företaget Bonawatt från Warszawa levererade elektroniken i många rum, även här med OePhi-högtalare. Bonawatt hybrid Triton 2 x 250 W, utvecklad i samarbete med MuzgAudio, levererade ett mycket tilltalande ljud på alla högtalare jag hörde den på.
Revox behöver knappast någon presentation. Deras rullbandspelare är välkända, och här är B77 MK III för 15 000 Euro. På en liten streamingförstärkare och högtalare från Revox. Bra, men inte på något sätt sensationellt ljud.
Sensationellt passar bättre här. Dynaudio Confidence 60 med elektronik från Circle Labs i Krakow – och en väl genomtänkt spellista sammanställd av Dynaudios Sebastian Glansk – lät precis rätt efter en lång demodag i Warszawa. Även i det stora rummet lät musiken kraftfull, fyllig, dynamisk och, inte minst, öppen och fokuserad. Ett populärt rum som oftast var fullsatt.
Wadax streamer och DAC, med förstärkare från Soulution, spelade extremt dynamiskt på tyska Göbels Divin Noblesse. Ett par golvstående högtalare som når ner till 21 Hz och har en känslighet på 95 dB levererade dynamik som få andra kunde matcha.
Du har förmodligen aldrig sett dessa förut. Svenska Soft Collective tillverkar ett par högtalare med ett 18-tums baselement som är vänt bakåt. Dipolhögtalarna har också två mellanregisterelement och en banddiskant och levererade ett lätt och oansträngt ljud i det lilla rummet.
Oansträngt är också rätt ord här. Italienska Audio Analogue med sina Airtech ATS01 dipolhögtalare. Högtalarna har en magnetoplanar diskant, en dipolbas och en 165 mm sub från Morel placerad i ett basreflexkabinett. Djupt, dynamiskt och luftigt är nyckelorden här.
490 000 Euro. Det är priset för högtalarna Maribel från Kroma Atelier. Hur låter de? Fantastisk ljudbild och hejdundrande basåtergivning.
Lockwood Loudspeakers, kanske den äldsta tillverkaren på mässan, har funnits sedan 1930 och ställde ut ett par små skokartonger med ett koaxialelement. Intressant, inte den bästa ljudbilden, men de hade tydliga monitorliknande egenskaper.
Det engelska företaget Oneiros har bara funnits sedan 2023 och tillverkar dessa: Ett par 1,6 meter höga, 140 kg tunga högtalare tillverkade av kolfiber och CNC-fräst stål. Här drivs de av rörförstärkare från Audio Research och med en VPI Avenger Statement som ljudkälla. Det är inte ofta jag har hört ett så högt och samtidigt så klart ljud. Högtalarna är byggda med två 10-tums baselement som de har designat själva, två 3-tums mellanregisterelement och en 1-tums diskant med diamantbelagt membran. De uppger ett frekvensomfång på 20-35 000 Hz, och hela härligheten kostar 650 000. Euro.
Ett ganska typiskt demorum i Warszawa. Kaliope-högtalare från Skala Audio, med horn och elektronik från Topping. Fokuserat ljud och en stor ljudbild, trots de pyttesmå komponenterna.
Jag nämnde Pylon tidigare. Här i ett mindre paket med en enklare installation från Fezz Audio och med ett lätt och luftig ljudbild.
Sten eller betong används inte ofta för högtalarkabinett. Polska Gemstone Gemini väger 35 kg och använder betong för att minimera kabinettets resonanser. Dessa lät stramt och precist, kanske lite analytiska, men ändå intressanta.
Steinway & Sons minsta högtalare behöver en subwoofer. Här finns två, med något för framträdande bas, men definitivt med potential.
Ytterligare en dipolhögtalare. Här är Silent Pound Bloom, med två 12-tummare, en 8-tummare och ett 1,4-tums kompressionselement. Stor ljudbild, rikligt med bas och kanske ännu bättre i ett större rum.
Elektronik från Heed och Mytek, på ett par pyttesmå W5 från Boenicke. En 5-tums bas på sidan och ett fullregisterelement framtill är monterade i ett kabinett där den inre volymen har frästs ut ur ett stycke trä för att hålla kabinettets resonanser under kontroll. Resultatet här är snabba transienter, liten eller ingen färgning av ljudet och överraskande potent bas. Relativt sett. Boenicke tillverkar större högtalare än W5, enligt samma principer.