Tanken med panoramabilder är att de är perfekta för att föreviga storheten i landskap. Men de kräver som regel en hel del redigering för att sätta ihop flera bilder till en enda. Och oberoende av om sammanfogandet görs för hand eller automatiskt av någon redigeringsfunktion så är det nästan omöjligt att undvika skönhetsfel, till exempel för att personer i motivet har flyttat på sig mellan bilderna och därför dyker upp på flera ställen.
FlexCam är ett projekt på Queen’s University i Kingston, Kanada, där forskare har kombinerat en OLED-skärm med tre kameror och två böjningssensorer. Tanken är att skapa en helt ny typ av panoramakamera, som utnyttjar böjligheten i den organiska lysdiodsskärmen för att göra skötseln intuitiv.
Tre kameror tar var sin bild, som sedan sätts ihop till en enda av elektroniken i FlexCam.
Hur brett panorama de tre linserna fångar in beror på vinkeln mellan dem. I takt med att man böjer kameran kan man se på skärmen att bilden blir bredare och bredare och smalare.
En prototyp av FlexCam som visar hur vinkeln mellan kamerorna varierar beroende på hur mycket man böjer kamerorna.
Det låter enkelt och intuitivt, men under skalet ska tre olika bilder från olika kameror sättas ihop till en enda bild i realtid.
Ännu så länge handlar det om en fungerande prototyp, så i bästa fall är det bara en fråga om tid innan det går att köpa elastiska panoramakameror i fotobutikerna. I dagsläget befinner sig datorkraften som behövs för att fortlöpande sätta ihop bilderna i andra änden av en kabel. Men i den färdiga versionen ska naturligtvis all elektronik finnas inbyggd i själva kameran, lovar forskarna.
Här är en video som beskriver kameran:
Kameran är utvecklad av Connor Dickie och Nick Fellion under vägledning av professor Roel Vertegaal.
Källa: Wired UK