Bättre färg!

Bättre färg! Är gul en bättre färg än blå? Inte riktigt så: Färgerna ska förstås vara naturliga eller i varje fall vackra. Och funktionerna hos en digitalkamera ger i dag oftast väldigt naturliga och vackra färger.

Men bara ”oftast”. Dessutom är ”naturlighet” ett lite lömskt begrepp, liksom ”vacker”. Därför kan man ibland förbättra digitalbilderna väldigt mycket med lite bearbetning i datorn.

Oftast behövs det alltså inte, eftersom kamerans automatiska färgbalansering ger mycket bra resultat. Men ibland gissar automatiken fel, och då kan man få bättre resultat genom att ställa färgbalansen manuellt. Största problemet med det är att man (jag) ibland glömmer färgbalansen i läget för glödlampsljus och sedan tar illblåa bilder i dagsljus.

Och någonting är skumt med sådana felbalanserade bilder. Ögonen har en väl fungerande färgbalansering. Om vi går in från solljus till ett rum som är upplyst av glödlampor så tycker vi fortfarande att färgerna är naturliga och korrekta.

Om kameran däremot tar bilder med en fast färginställning, dagsljus eller glödljus, så blir skillnaden riktigt stor när vi ser bilderna på skärmen eller utskriften.

Men ögonen kompenserar ju för skillnaderna i det direkta intrycket. Varför gör de inte det med bilden på skärmen eller bilden på ett papper? Förklaringen sitter, som vanligt, i hjärnan mellan öronen som behandlar alla data som ögonen samlar in. Och bland dem finns ljusets fördelning på olika sätt, och inte bara från bilden vi tittar på. Den fotograferade bilden har dessutom ett betydligt mindre kontrastomfång i alla delar av färgspektrumet, och därför försvinner faktiskt en del synbar information när verkligheten fotograferas. Om färgbalansen är ”naturlig” så upplevs inte den minskningen särskilt störande, men om balansen är ”fel” så blir intrycket inte naturligt.

Därför måste kameran vara rätt inställd, vilket den alltså för det mesta är med färgbalansen i det automatiska läget.

Glödlampsljus är en försvinnande företeelse numera. Glödlamporna ersätts av lågenergilampor av olika slag. Glödlampor ger i regel ganska lika ljus, medan skillnaderna mellan olika lågenergilampor kan vara riktigt stor. De kan ge mycket olika färgtemperatur, så om man vill välja fasta lägen är det inte självklart vilket man ska välja. Även om lågenergilamporna är ett slags lysrör, så ger lysrörsinställning i regel alldeles för blå återgivning, och glödljusinställningen brukar bli för gul. Men det varierar väldigt mycket. Autobalanseringen kan också få problem, framför allt för att ljusets spektrum från lågenergilamporna inte ser ut som från en glödlampa även om vi upplever färgen som ungefär densamma när vi tittar direkt.

Om man är osäker på hur färgerna kommer att återges, så är den bästa lösningen att lagra bilderna som råfiler. Inte alla kameror kan göra det, men det kan lösa många problem. Framförallt går det att göra all färgtolkning efteråt i datorn i stället för att välja före exponeringen.

Nackdelen är tiden: Det tar längre tid att öppna och bearbeta bilderna i datorn än att ta en färdig bild med kamerans färgtolkning.

Fixa färger
Om man nu har tagit en vanlig bild med kameran och inte är nöjd med färgerna så finns det massor av sätt att korrigera eller optimera. Förra avsnittet av denna serie handlade om exponering. Ett av de bekvämaste sätten att korrigera exponeringen är att använda den funktion som kallas autonivåer i Photoshop Elements.

På samma vis finns automatisk färgkorrigering (förbättra/automatisk färgkorrigering). Det kan ge utmärkt resultat ibland, men kanske lika ofta ingen förbättring eller en försämring. Resultatet beror på hur bilden ser ut och vilka färger som finns i den.

Vi har valt att utgå från Photoshop Elements, dels för att programmet är mycket vanligt, dels för att många andra program försöker likna det ganska mycket. Det har alltså blivit något slags standard, men det hindrar inte att andra program kallar samma eller liknande funktioner för något helt annat.

Även om vi alltså skrev om exponering i förra avsnittet så handlade det en del om färgåtergivning där också. På samma sätt kommer det att handla lite om exponering eller ljushet här också. De båda egenskaperna hänger tätt samman och kan ibland inte alls skiljas från varandra.

Det finns en mängd sätt att ändra färgerna. Här kommer bara några funktioner och några sätt att använda dem. Men har man börjat använda och undersöka dem så hittar man både fler funktioner och fler sätt att använda dem

Varmare kväll
Ett vanligt problem är att kamerans automatik har svårt för vissa ljusförhållanden. Ett sådant är kvällsljus utan sol med blå himmel. Hur mycket automatiken än jobbar så blir det ibland blåa och kalla färger. Kubbspelarna är fotograferade en sommarkväll i augusti klockan åtta på kvällen.

Om den lite blå bilden är fel eller rätt kan förstås diskuteras. Om bilden ska ge ett kyligt kvällsintryck så bör den kanske behållas som den är, men om man vill att den ska ge ett sommarvarmt intryck så behöver den lite hjälp.

Det finns mängder av sätt att förbättra färgbalansen, men ett av de mera pedagogiska i Photoshop är det som kallas färgvariationer (förbättra/justera färg/färgvariationer). Där öppnas ett fönster med åtta små versioner av bilden. På dem kan man se i förväg vad ändringar av de tre grundfärgerna röd, grön och blå och färgernas mättnad ger för resultat.

På exempelbilden har vi bara minskat det blå, och då blir bilden gulare och varmare. På en sådan här måttligt missfärgad bild går det utmärkt att få ett mycket bra resultat både bekvämt och översiktligt.

Om det finns människor i bilden så finns också ett annat sätt som kan bli ännu bekvämare. Vi är ofta känsliga för hur mänsklig hud återges, och det kan vara lämpligt att prioritera en neutral återgivning av den.

Justera färg för hudton (förbättra/justera färg/justera färg för hudton) är Photoshops förslag till lösning. När den aktiveras kommer det en ruta med inställning plus en liten pipett som kan flyttas i bilden. Om man klickar med den pipetten i ett ansikte så justerar den färgen till vad som är en rimlig ansiktsfärg. Och i det här fallet blir bildens hela balans då bra, och ungefär densamma som med de manuella variationerna.

Det går att ställa in hur stort område pipetten ska läsa av. Det sker genom att man väljer pipetten i verktygslådan till vänster på skärmen. Då öppnas en inställningsruta ovanför verktygslådan, och där går det att ställa den i olika storlekar. För justeringar av det här slaget passar den största storleken oftast bäst, 5 x 5 bildpunkter.

Funktionen med färgvariationer och att justera ansiktsfärgen är inte så vanliga i andra program, så där får man använda andra möjligheter. En sådan är att justera nivåerna för de olika färgkanalerna i bilden. Sådan nivåjustering kan göras i de flesta program.

I Photoshop Elements hittar man nivåjusteringen i förbättra/justera ljussättning/nivåer. Gratisprogrammet Paintnet är normalt på engelska även om det går att uppdatera till svensk text. I originalversionen heter funktionen adjustments/levels och ser lite annorlunda ut, men fungerar ungefär likadant. Längst ner finns tre små rutor där man kan välja att visa kurvorna för en eller flera av färgerna. I den här bilden har vi först valt den blåa kanalen och dragit i mittpinnen på den högra färgstapeln. Drar man nedåt blir bilden gulare, och uppåt blåare. Därefter har vi valt den röda kanalen och ökat det röda lite grand genom att dra uppåt. Här kan finjusteras noggrant genom att gå flera varv runt färgerna, och det fungerar bra med så här måttliga justeringar som bilden behöver.

Ytterligare ett annat sätt att justera finns i programmet Gimp. Det ser åtminstone lite annorlunda ut, men fungerar likadant. Funktionen heter här färgbalans (färger/färgbalans). I den kan man också dra nivåerna för de tre kanalerna, dock utan att se bildens ljushet som kurvor. I stället går det att göra en del andra inställningar som kan användas för mer avancerad finjustering.

Väck solnedgången!
Solnedgångar är mycket vackra och lockar en del fingrar till avtryckaren. Men ganska ofta blir fotografen besviken över resultatet. Det kan vara lite knepigt att få rätt exponering så att de fantastiska färgerna återges just fantastiskt. Ofta kompenserar kameran för det kraftiga rödsticket och slår ihjäl skymningen genom att exponera för ljust. Resultatet blir då en blek och ljus bild som inte alls ger samma upplevelse som verkligheten. En hel del av det går att fixa genom att ställa in kameran rätt, men det kan kräva en del experimenterande så att solen hinner gå ned innan man är färdig.

Efterbehandling i datorn blir då lösningen. Med färgvariationer i Photoshop är det enkelt att öka rött och gult i bilden, och dessutom att göra alla färger mer mättade.

Men hela bilden är lite för ljus för att ge den där trolska stämningen. Det går då att mörka den med nivåjusteringar, men bättre är att bara mörka de ljusa partierna så att innehållet i skuggorna lever kvar. Funktionen förbättra/ljustera ljussättning/skuggor-högdagrar kan göra precis det. Välj att inte göra skuggor ljusare (0 %) men högdagrar mörkare (här 30 %), så blir solnedgången precis som jag vill ha den. Och en poäng är att det går att göra nästan helt annorlunda för att passa dig.

Rött lampljus
Ett av de värsta färgfel som går att göra är att ställa kameran i ett fast färgläge (solljus eller elljus till exempel) och sedan glömma bort det och ta bilden i fel ljus.

Mest proffsigt är alltid att lagra bilderna som rå-filer, men även om man inte gjort det så kan det gå att rädda bilderna någorlunda.

Bilden på de två små flickorna är tagna i svagt elljus med kameran inställd på dagsljus. Bilden blir alltså illröd och dessutom skakig och brusig för att ljuset var så svagt. Med färgvariationer går det åtminstone att få lite ordning på färgerna. Rött är minskat väldigt mycket och blått är ökat lite i exemplet.

Färgbalansen blir inte riktigt lika bra som den korrekt färgbalanserade bilden, men är ändå någorlunda användbar.

Blått solljus
Lite värre blir det ofta om man gör tvärtom: Ställer in kameran för elljus och fotograferar i solljus. Då blir bilden blek och knallblå. Det går att göra samma justering med variationerna som för glödljusbilden, fast tvärtom, alltså att öka röd och minska blå, men resultatet blir inte alls lika bra.

En annan lösning är att arbeta med nivåjusteringen på ett annat sätt. I rutan för nivåjustering finns tre stycken pipetter, en för mörkaste nivån, en för ljusaste och en för mellannivåerna. Om man dubbelklickar på mellanpipetten så kommer det upp en färgruta och en flyttbar pipett. Genom att klicka med pipetten i en bild så kan man lagra en önskad färg. Här har vi öppnat en korrekt färgexponerad version av bilden (fusk!) och hämtat den korrekta hudfärgen från den. Normalt skulle man hämta färgtonen från en annan bild där man bedömer färgen som önskvärd.

Sedan stänger man färgrutan, klickar på ok för att stänga hela nivårutan och väljer att spara den nya målfärgen. Därefter växlar man till den bild som ska justeras, öppnar nivårutan igen, väljer den mittersta pipetten och klickar på den punkt som ska ha den önskade färgen.

Och då blir ansiktsfärgen i den punkten korrekt! Men resten av bilden blir en röd katastrof.

Ett alternativ kan då vara att välja den röda väggfärgen på den korrekta bilden som referens, och sedan justera den dåliga bildens vägg till just den färgen genom att klicka på den. Och då blir väggen helt korrekt! Men ansiktet blir fortfarande blekt och urfrätt.

Anledningen till de här problemen går att se i originalbilden där vi har lagt in diagram över bildens ljushet för varje färg, histogram. (De visas inte alla samtidigt på det viset i programmet.) Där går det att se att både grönt och blått har slagit ordentligt i taket och alltså är kraftigt överexponerade. Därför går det inte enkelt att justera hela bilden så att den bli väl balanserad.

Den felbalanserade bilden som är tagen i elljus är också lite överexponerad i den röda kanalen, men inte alls lika kraftigt. Därför gick det bättre att få en anständig balans i den bilden. Och så brukar det faktiskt vara: Bilden blir mer förstörd i dagsljus med fel inställning.

En slutsats av detta får bli att det är bättre att glömma en dagsljusinställning vid fotografering i elljus än en elljusinställning i dagsljus. Men bäst är förstås att göra rätt eller att spara som råfil.

Blekta bilder
Förr i världen fotograferades det analogt och resultatet blev små papperskopior som ibland blektes till oigenkännlighet. Den röda hästen är en sådan kopia som är skannad, men lika gärna kunde vara digitalt avfotograferad. Bilden ser inte ut att ha någon annan information kvar än den röda, men det går faktiskt att locka fram en riktigt behaglig bild ur resterna.

Även här är de bekväma färgvariationerna använda, med kraftig minskning av rött och lite förstärkt grönt. Den vita hästen är också lite knallvit i de ljusaste delarna, men kan få tillbaka lite struktur med funktionen för att mörka högdagrarna.

Det finns alltså många typer av färgfel som kan justeras på många sätt. Det går också att ändra färger som inte är objektivt fel, men som kanske upplevs trevligare på ett annat sätt. Och möjligheterna är många.

En par av exemplen här har varit mycket besvärliga och visar en del av gränserna för vad som är möjligt. Oftast går det att få bra resultat mycket enklare. De vanligaste justeringarna är små putsningar och inte de livräddningar som måste göras när kameran är fel inställd. För det är den väl aldrig.

Med färgvariationer går det att justera bilden till önskad färgbalans. Småbilderna visar påverkan som ges med den inställningen till vänster, och genom att klicka på en småbild så visas resultatet upptill. Det går att klicka på flera av småbilderna för att lägga samman flera justeringar.

Kubbspel en sen kväll kan ge blåa, kalla bilder. Kamerans färgautomatik kan ofta inte kompensera fullt ut för det blåa himmelsljuset.

Återgivning av hudfärger är viktiga i porträttbilder, men också andra bilder där människor förekommer. Justera färg för hudton är en funktion som ger en neutral hudfärg åt en yta som man klickar på.

Färger kan även justeras i nivåjusteringen hos flera program, här Paintnet. Man väljer att visa nivåerna för en färgkanal, här röd, och justerar reglaget i mitten tills bilden blir som man vill.

I programmet Gimp går det att göra ungefär samma färgjusteringar med ett enkelt och tydligt verktyg som kallas färgbalans och som ger mycket tydliga och goda justeringsmöjligheter.

Med funktionen färgvariationer kan man öka röda och gula färger, som i en solnedgång.

När bilden fått rätt färgbalans går det också att öka mättnaden med färgvariationerna.

Sista steget mot en naturlig solnedgångsupplevelse går att få med funktionen skuggor-högdagrar som kan mörka ned det ljusa utan att de mörka delarna påverkas.

Inställda för elljus blir solbilder tokblå och trista. Histogrammen visar att de gröna och blå färgerna är överstyrda och klipps av till höger.

För att försöka rädda bilden kan man använda Photoshops nivåjustering och hämta en korrekt hudfärg från en lämpligt exponerad bild.

Genom att anpassa den felexponerade bilden till den korrekta hudfärgen så blir bilden som önskat i just den punkten, men i övrigt totalt oduglig.

Om man tar den röda väggfärgen som referens och överför den till väggen i den felbalanserade bilden så blir det mesta korrekt, utom just huvudmotivet, barnen.

Med färgvariationer går det att minska rött kraftigt och öka blått en del för att få naturligare balans. För bästa resultat kan justeringarna göras både i skuggor, mellantoner och högdagrar.

Att ta bilder i elljus med kameran inställd på dagsljus ger slemmigt gulröda bilder. I nödfall går de dock att förbättra en del.

Efter justering är bilden mer betraktningsvänlig och färgerna ligger mycket närmare vad kameran ger med rätt inställning från början.

Den korrekt exponerade bilden här är ändå lite bättre i färgbalansen, men även den felexponerade går att använda efter justeringarna.