Den rastlöse bråkstaken Luke, ”Handsome Luke”, lever på att göra halsbrytande motorcykelkonster på en kringresande cirkus. Ett besök i en liten småstad i New York leder till ett one night stand med exotiska Romina (Eva Mendes). Efter detta hör hon inte av honom mer. Ett år senare letar hon upp honom på cirkusen och när han får reda på att han blivit far och har en son bryter han direkt med sitt kringflackande liv och bestämmer sig för att han, till skillnad från sin egen far, ska ta ansvar och försörja mor och son. Men Romina är skeptisk eftersom hon för det första redan har en man i huset och för det andra äger Luke inte ett öre.

Med dåligt självförtroende och begränsad utbildning, bortsett från motorer och motorcyklar, har Luke svårt att få jobb och anpassa sig till familjelivet. Han träffar bilmekanikern Robin och skaffar ett slags arbete. I ren desperation börjar de två råna banker – med stor framgång, tills rookien Avery (Bradley Cooper) sätter ett brutalt stopp för dem.

Filmens röda tråd är relationer mellan far och son, ett tema som tar oss med på en resa genom tre generationer i två olika familjer, där alla fäder har problem med sin relation till sina söner. De har antingen stuckit, är döda eller är ointresserade och osäkra. Historien berättas med bred pensel och efteråt känns det som om vi sett tre olika filmer. Första delen, som handlar om Luke, är definitivt filmens starkaste. Sedan följer berättelsen om polisen som tog honom och som nu har det trassligt både hemma och på jobbet. Ännu en bra prestation av Cooper, men tänk sådan brist på fantasi att ge Ray Liotta en roll som korrupt polis (en roll han väl har klippkort på vid det här laget)! Vi ser klara paralleller till polisfilmer som bland annat Cop Land (1997).

Tredje och avslutande delen, som handlar om nästa generation, har svårt att hitta rytmen och trovärdigheten. Handlingen känns för konstruerad och haltande.

Visst låter vi oss förföras av en intrikat plott, strålande roller och fin dialog, men Gianfrance försöker berätta så mycket på en begränsad tid att det ofta känns som om han skyndar för fort framåt. Filmen varierar också för mycket i kvalitet för att få maxpoäng, men vi tvekar inte att belöna den med fyra stjärnor.

Både bilden och ljudet (DTS-HD MA 5.1) har en mer än godkänd kvalitet och på bonusfronten finns minidokumentär, ett par borttagna scener och ett strålande kommentatorsspår med regissören.