Recension: The Girl in the Spider’s Web

Tuff hjältinna – långsökt historia

Vår svenska vigilant blir amerikaniserad på allvar – och tappar mycket av sin personlighet.
Karakter
Action
The Girl in the Spider’s Web
Annons
Annons
forfatter

Den tredje versionen av Lisbeth Salander haltar med både form, stil och kontext.

Bittert arv

Arvstvisten efter författaren till Millenniumtrilogin, Stieg Larsson, har inte direkt gått tyst förbi. Helt offentligt har hans släkt och sambo kämpat för rättigheterna till författarens verk – och om vem som ska bestämma över hur hans mest kända karaktär, Lisbeth Salander, ska utvecklas.

Domstolen gav pappan och brodern alla rättigheter, vilket ledde till en fortsättning av trilogin som skrevs av David Lagercrantz.

Vi har inte läst någon av böckerna, men sett alla filmerna och kan konstatera att många av Salanders unika drag och egenheter nästan har försvunnit i denna ytterst amerikaniserade actionfilm, där hon närmast framstår som en superhjälte i goth-kläder.

Jordens undergång

Till skillnad från i de tidigare filmerna får Salander den här gången en kolossal uppgift: i rena rama James Bond-stil måste hon rädda jorden från ett globalt kärnvapen-ragnarök.

Datasnillet Frans Balder har gjort ett program som kan ta kontroll över alla världens kärnvapen (!), en programvara som han ångrar att han skrivit och nu vill dra tillbaka. Problemet är att det numera är mäktiga NSA som har hans Firefall. Alltså kontaktar han Salander för att hacka sig in och stjäla det farliga programmet från amerikanerna.

Naturligtvis går inte allt enligt planen, Firefall hamnar i händerna på ett brottssyndikat, det så kallade ”The Spiders” i Stockholms undre värld. Varpå Salander måste ta Balders son under sina vingar.

Alltså måste Salander fly från både NSA-agenten Needham (LaKeith Stanfield) och råbarkade skurkar som styrs av en mystisk kvinna i rött.

Amerikaniserad

Tre svenska filmer (med en strålande Noomi Rapace huvudrollen) och en amerikansk remake (med Rooney Mara och Daniel Craig – faktiskt den bästa Salander-filmen) har vi fått om den bisexuella superhackern Lisbeth Salander som har vigt sitt liv åt att straffa manliga förövare och kvinnomisshandlare. Ofta inte särskilt nyanserade filmer, men med en stark och annorlunda hjältinna och en tydlig form och stil.

I Claire ”The Crown” Foys skepnad möter vi en mer garvad, klassisk amerikansk actionhjälte, visserligen med punkhår, tatueringar och svår barndom, men ändå är den här Salander mycket mer ordinär och mindre mystisk.

Om du inte känner igen dig i Stockholm, förtvivla inte! Merparten av filmen är nämligen inspelad i Berlin, och flygplatsen i Leipzig har fått vara ”stand-in” för Arlanda. Inget stort problem egentligen (bortsett från lite förlorad svensk nationalkänsla), men när motivet var att Stockholm är för rent och vackert så känns det lite väl konstruerat.

Här är allt skitigt, brunt eller grått och slitet, med blinkande, dunkla neonljus som enda ljuskälla. Jodå, vi fattar och accepterar att det inte är någon direkt lustig historia som berättas, men måste allt vara så förbaskat övertydligt?

Konstruerad handling

Mer amerikaniserade karaktärer är en sak, än värre är att handlingen är otroligt långsökt, saknar trovärdighet och känns utpräglat konstruerad.

Nej, vi tror inte alls på den amerikanske laidback NSA-agenten som ensam skickas ut för att tvinga cyniska skurkar att lämna ifrån sig så ofattbart farlig programvara. Och skurkarna är arketypiska östeuropéer som har ”skurk” inristat i pannan.

Foy är tuff och stenhård, men varför i hela friden fattar hon så många uppenbara korkade beslut? Och vad i världen har de gjort med Mikael Blomkvist? I Sverrir Gudnasons skepnad verkar han vara en hygglig men extremt naiv hipster. Som inte bidrar till filmens handling eller framdrift alls. Helt enkelt en helt överflödig karaktär.

Alldeles för många fattar idiotiska och obegripliga beslut genom hela filmen. Beslut som inte hänger ihop utan helt enkelt bara används som språngbräda till nästa actionscen – men det måste vi medge: på actionplanet levererar filmen varorna!

Tittar man på The Girl in the Spider’s Web som
renodlad popcorn-actionfilm så får man många häftiga scener, vi blev framför allt fascinerade av det originella slutet och ett par adrenalinpumpande biljakter.

Rent visuellt är inte filmen heller någon besvikelse. Vackert, svepande foto ger oss en stor överblick, och i mer intensiva scener kommer vi nära inpå karaktärerna.

Med andra ord är detta en helt duglig actionfilm där det mesta av det som gjorde Salander så unik (och nordisk) tyvärr har slipats bort. Uppenbarligen för att passa en bredare publik än The Girl With Dragon Tattoo nådde. Nej, det här är för simpelt och konstlat. 3 stjärnor.

Teknisk fullträff

4K-utgåvans tekniska kvaliteter är ingen besvikelse. Förbluffande skarp bild och förträfflig färgpalett. Ljudspåret (Dolby Atmos) är fylligt, precist och nästan obehagligt detaljerat. Som bonus får vi se en kort bakomfilm, kommentatorsspår med regissör och manusförfattare, ett par utelämnade scener samt intervju med Foy och fokus på stunts.

<
>
(Foto: Tillverkare)

/ registrera dig för att läsa den här artikeln gratis

Var vänlig bekräfta innan du registrerar dig

Jag accepterar Ljud & Bilds villkor. Jag vill ta emot nyhetsbrev och information, som skickas ut ett par gånger i månaden. Jag kan när som helst avregistrera mig.

eller registrera dig via e-post

Glömt lösenordet? Ange din e-postadress, så får du ett mail med en länk så att du kan ange ett nytt lösenord.

Fakta
  • Release: 25/3/19 Regi: Fede Alvarez
  • Med: Claire Foy, Beau Gadsdon, Sverrir Gudnason, LaKeith Stanfield, Stephen Merchant, Christopher Convery,
  • Land: USA År: 2018 Längd: 1:57
IMDB Rating

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

 

forfatter

Tor Aavatsmark

(f. 1974): Ljud & Bilds dedikerade filmrecensent och VD. Tor har arbetat på L&B sedan 2005. Under 2003–2005 ägde han och en partner ett tidningsförlag med bland annat en filmtidning i portföljen, ett intresse han har tagit med sig till L&B. Tor har en cand.polit-utbildning från UiO men känner sig väldigt hemma bakom ratten på ett medieföretag.
Annons
Annons

Läs också

Nu kan du se fram emot mer pompa och ståt, intriger och sex bland societeten på 1800-talet.
Ännu en gång flyttas premiären av den 25:e Bond-filmen fram.
Med ännu en global aktör på den nordiska marknaden hårdnar kampen om strömningsabonnenterna.
Nikolaj Coster-Waldau har huvudrollen i en dansk Netflix-film.
Lyckat kostymdrama som är en blandning av Dynastin, Askungen, Farliga förbindelser och Downton Abbey – med en touch av Fifty Shades of Grey.
En graviditet som går fruktansvärt fel är på väg att slita den unga familjen i bitar.
Januari har långa och mörka kvällar – bara synd att streaming- och filmbolagen verkar ha tagit semester.
Med Equinox levererar Netflix en av sina bästa nordiska produktioner.
Äntligen lite ledigt mitt i corona-mörkret. Vad ska du titta på för att mysa och koppla av?
Ännu en gång levererar Pixar en teknisk fullträff, ackompanjerad av en ytterst emotionell historia.
Ännu en gång får vi tillbringa tiden fram till jul med ensamstående, smådesperata Johanne som jagar den rätte – och visst blir det riktigt roligt.
En av bluesens absoluta första grand old ladies bjuder på häftiga toner i ett laddat kammarspel, ackompanjerad av ”Black Panther”.
Disney försöker skamlöst utnyttja folks sug efter lättsam julunderhållning.
Alla fördomar du kan tänkas ha mot homosexuella, musikalälskare och intoleranta konservativa kristna i småstads-Amerika blir bekräftade i The Prom.
December har kalla dagar och mörka kvällar – det är läge för många timmar framför TV:n.
Mulan är en av Disneys bästa live-nyinspelningar av tecknade klassiker.
Michael J. Fox briljerar i smått föråldrad ”klassiker”.
Att schack kunde vara så fascinerande och spännande kunde vi väl aldrig tro!
Den suveräna Trump-imitatören kraschlandar i sin nya Netflix-special.
Apple och Hanks åstadkommer en platt spänningskurva i ett tandlöst andra världskrigsdrama.