Recension: The 33

I en utarmad gruva blir 69 personer levande begravda 700 meter under ökensanden i Chile när schakten kollapsar ovanför dem. Utan möjlighet att kommunicera med ytan, och med ett cyniskt gruvbolag, verkar det som om ingen kommer att sätta igång någon räddningsaktion. Men uppmärksamheten från hela världen får den chilenska regeringen att agera, och efter flera veckors fruktlöst borrande upptäcks livstecken.

En ovanligt spektakulär historia där vanliga människor blir offer för en tragisk olycka som delvis orsakades av usel säkerhet – och en lika spektakulär räddningsaktion. Filmen berättar historien rakt upp och ned, utan extra fakta eller analyser, nästan som en dokumentär. Antonio Banderas är mannen som axlar rollen som ledare och behåller lugnet och hoppet nere i mörkret, men varken han eller de andra rollerna har vare sig djup eller substans, vi skrapar bara på ytan och får enkla klyschor om älskarinnor och saknaden efter mödrar.

Med det sagt är The 33 en obehagligt klaustrofobisk film, en hyllning till människans förmåga till överlevnad och bitvis riktigt spännande underhållning. Dessvärre utnyttjas inte den spektakulära händelsen tillräckligt väl och filmen saknar lite nerv och dramaturgiska höjdpunkter. 3 stjärnor.

För att vara en film som bygger på en historisk händelse från nutiden är bonusmaterialet en stor besvikelse. Vi får bara en trailer och två minidokumentärer på 3-4 minuter. Bildkvaliteten är bra men varierande, med lite för mjuka färger och väl många detaljer försvinner i de mörkaste scenerna. Ljudspåret (DTS 5.1) är detaljerat och lagom fläskigt.