Recension: Pirates of The Caribbean 5 – Salazar’s Revenge 3D

Den norska succéduon Joachim Rønning och Espen Sandberg (Max Manus, Kon-Tiki) stod inför sina livs största utmaning när de i maj 2013 fick jobbet som regissörer för storhetsvansinnet Pirates 5. Med en budget på galna 1,8 miljarder (nedbantad från den ursprungliga summan 2 miljarder) hade duon stor press på sig från höga förväntningar. I snitt har de fem filmerna omsatt 7 150 000 000 kronor. Med andra ord borde det finnas gott om pengar till mer eyeliner för Johnny Depp i nästa film.

 

Apropå nästa film, för vår del kan man mycket väl avsluta serien nu – den börjar väl mycket påminna om en irriterande, maläten moster man inte blir av med. Det största problemet är att det vid det här laget har blivit ”omöjligt” att skilja en film från en annan eftersom handlingen och mönstret är för likt och formelbaserat.

Den här vändan är det den übersliskige (och lätt fördärvade) kapten Salazar (Javier Bardem) som vill ta livet av kapten Sparrow (Johnny Depp). För att stoppa honom, och på samma gång bryta alla havets förbannelser så att Henry Turners (Brenton Thwaites) pappa (Will) ska bli befriad, måste de hitta Poseidons treudd. Med i teamet får de den eldiga, handlingskraftiga unga damen Carina Smyth (Kaya Scodelario).

Specialeffekterna är enastående och imponerar stort. Alla de döda piraterna ser verkligen läckra ut, detsamma måste sägas om de otroliga undervattensscenerna. Flera enskilda scener är också underhållande, bland annat finns en synnerligen rolig avrättning.

Men när det gäller själva handlingen så har det inte tänkts en enda ny tanke jämfört med de fyra tidigare filmerna – det är som att titta på en repris, bortsett från att några av huvudpersonerna har bytts ut. Till och med Johnny Depp verkar gå på ren rutin som den excentriska sjörövarkaptenen – han brukade vara rolig och satirisk men i Salazar’s Revenge känns han nästan oäkta och tillgjord.

 

Det positiva är att Geoffrey Rush har en betydande roll den här gången, mer av honom och mindre av Depp, plus nya manusförfattare som kan tillföra serien något nytt, så kan det bli värt att göra fler filmer. Femte vändan är bara en enda lång, medioker och överflödig gäspning. 3 stjärnor.

Bildkvaliteten är det inte mycket fel på, men om du tittar på 3D-versionen så finns det mycket crosstalk och oskärpa, särskilt i mörka scener. Det häftiga ljudspåret (DTS 7.1) har ett förträffligt detaljerat surroundljud och en komplex ljudbild med massor av tryck. Bonusmaterialet utgörs av en omfattande och bra bakomfilm, bloopers och utelämnade scener.