Recension: Ocean’s 8

De tre Ocean’s Eleven-filmerna med George Clooney och Brad Pitt i huvudrollerna, om de eleganta svindlarna som tömmer kasinon i Las Vegas, blev alla stora framgångar och levde mycket på charmen och dialogen mellan huvudrollsinnehavarna.

I ”tjej-versionen” har vi förflyttat oss från Vegas till skyskrapornas djungel på Manhattan. Oceans syster Debbie (Sandra Bullock) släpps ut ur fängelse efter fem år och sätter omedelbart igång med småbluffar och bedrägerier – men hon har mycket större ambitioner än så: att stjäla de franska kronjuvelerna.

I samband med en specialutställning på The Met får Debbie och hennes partner in crime Lou (Cate Blanchett) med sig sju systrar för att stjäla diamantsmycket toussaint. Den ”unika” planen är att Helena B. Carter ska klä ut Anne Hathaway samtidigt som Rihanna hackar systemet – i rena rama Jönssonligan-stil.

Emellanåt småskrattar vi i soffan, men det här är långtifrån lika friskt och innovativt som filmerna med Clooney och Pitt. En helt medelmåttig svindlarfilm med bra skådespelare – som tyvärr aldrig riktigt får chansen att glänsa (bortsett från en härligt överdriven Hathaway) – plus halvhjärtat manus och en handling som inte lyckas engagera nämnvärt. Tre stjärnor.

Ljudspåret imponerar denna lite ljudfattiga film, men bilden saknar den där sista lilla skärpan för att förtjäna maxpoäng för en 4K-utgåva. Helt okej bonusmaterial med ett par utelämnade scener, trailers och två minidokumentärer.