Recension: No Escape

Jack Dwyer (Owen Wilson) har övertalats att leda ett impopulärt projekt där ett internationellt jätteföretag ska ta över vattenverk i Laos (eller Kambodja, det framgår aldrig riktigt). Han tar med sig sin familj, hustru och två unga döttrar, från Austin och anländer i landet precis när upprorsmän störtar regimen – och hela helvetet bryter löst.

Lyxhotellet de bor på tas snabbt över av upprorsmakarna och deras främsta mål är att döda västerlänningar, är de anställda i internationella företag så är det en extra bonus. Familjen tappar all kontakt med omvärlden och ambassaden kan inte hjälpa dem. De är förlorade i allt kaos och all brutalitet. Enda ljuset i mörkret är den världsvana (och hemmastadda) britten Hammond (Pierce Brosnan).

Det målas med en lite för bred pensel, det görs en del långsökta och osannolika vändningar och särskilt Brosnans karaktär är väl karikerad. Trots detta har filmen ett spännande driv och får oss verkligen att leva oss in i mardrömmen som familjen Dwyer upplever. Den extra dimensionen att det finns barn med i bilden gör att vi sugs in i dramat och Owen Wilson visar ännu en gång (precis som i ”Midnatt i Paris”) att han kan så mycket mer än bara spela lätta komedier. Effektiv klippning och ett mycket ”levande” foto ger oss gåshud ibland. 4 stabila spänningsstjärnor.

Ljudspåret (DTS 5.1) är förträffligt när kulorna viner och explosioner dånar men dialogen är alltid kristallklar. Bildkvaliteten är överlag bra fast tappar lite i ett par mörka scener. Inget bonusmaterial.