Recension: Billy Lynn’s Long Halftime Walk

Helmiss

Ang Lee missar rejält med sitt stora epos om soldater som blir utstötta när de kommer hem.
Karakter
Drama
Billy Lynn’s Long Halftime Walk
Annons
Annons
forfatter

Året är 2004 och USA sitter fortfarande fast i den dammiga ökensanden i Irak. Inga massförstörelsevapen har hittats och lokalbefolkningen (i stort sett) hatar deras närvaro. Soldaterna vid fronten slåss i ett krig de inte kan vinna – och på två fronter: ett raserat land i inbördeskrig och hemma, där kriget blir alltmer impopulärt.

När menige Billy Lynn heroiskt försöker rädda sergeant Shroom (Vin Diesel) i skottlinjen råkar hjältedådet av en slump bli filmat. Filmsnutten hamnar hos amerikanska TV-stationer och online, och Billy blir symbolen för soldaternas heroiska insats i det obegripliga Irak-kriget. När Bravo-kompaniet sätter marschkängorna på amerikansk mark igen påbörjas genast en gigantisk PR-cirkus för att mjölka ut så mycket som möjligt ur historien och för att försöka vända opinionen. Gänget får till och med ”uppträda” i pausen på Super Bowl!

 

https://www.youtube.com/watch?v=veoPig2LJDU

Filmen bygger på Ben Fountains ironiska roman, som spelar hämningslöst på dubbelmoralen som råder i USA och hur hemvändande soldater ibland utnyttjas som hjältar i ett krig som folk älskar att hata. Problemet är att regissör Ang Lee inte lyckas få fram dessa nyanser, i stället ger han oss en kaotisk film som varken är krigs-epos, kritik eller komedi – utan en salig blandning av allt – och inget.

Annons

Vi hoppar ständigt fram och tillbaka mellan Superbowl-showen, där soldaterna uppträder nästan som cirkusartister, och traumatiska eldstrider vid fronten i Irak. Utan att vi blir känslomässigt engagerade. Soldaterna utnyttjas utan att de tycks bry sig särskilt mycket om det, och vare sig deras handlingar eller beslut verkar trovärdiga.

Chris Tucker är precis lika irriterande, och malplacerad, som i Femte elementet! Och Steve Martin beter sig som en manlig version av Cher. Det som däremot är positivt är den oerhört engagerande och trovärdiga rollen som nykomling Joe Alwyn gör. Han lär ha en stor karriär framför sig. Nej, Billy Lynn’s Long Halftime Walk är varken trovärdig, underhållande, humoristisk/satirisk eller stimulerande. Bara missade möjligheter och bortkastad talang. Två ynka stjärnor till Ang Lees helmiss.

Billy Lynn är världens första film som filmats i 120 fps (bilder per sekund). Som jämförelse filmades den gräsliga Hobbit-trilogin i 48 fps. 4K-utgåvan är världens första med 60 FPS – och det syns. Bilden är osannolikt skarp och framför allt ljus, det blir faktiskt i mesta laget. Samtliga scener känns artificiella, polerade och verkar vara filmade i studio. Detta är visserligen en smaksak, vilket går att ”trixa till” i en modern TV med hjälp av interpolering – men personligen gillar vi det inte. Ljudspåret (Dolby Atmos) imponerar stort med detaljer, härlig surroundmix och fyllighet. Bonusmaterialet består av några utelämnade scener, bakomfilm, två minidokumentärer och en specialdokumentär om den banbrytande filmtekniken.

 

picture1
<
>
Foto: Universal/Sony
Vi uppskattar verkligen att du läser Ljud & Bild.
för att läsa vidare.

Prova Ljud & Bild i 30 dagar för 39 kr

Full tillgång till alla +artiklar, vårt testarkiv med tusentals produkter, Alla nyheter, recensioner och guider Se fler alternativ här
Fakta

Release: 4 september 2017
Regi: Ang Lee
Med: Joe Alwyn, Garrett Hedlund, Makenzie Leigh, Vin Diesel, Steve Martin, Chris Tucker, Kristen Stewart
Genre: Drama
Land: USA
År: 2017
Längd: 1:53

IMDB Rating

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

 

forfatter

Tor Aavatsmark

(f. 1974): Ljud & Bilds dedikerade filmrecensent och VD. Tor har arbetat på L&B sedan 2005. Under 2003–2005 ägde han och en partner ett tidningsförlag med bland annat en filmtidning i portföljen, ett intresse han har tagit med sig till L&B. Tor har en cand.polit-utbildning från UiO men känner sig väldigt hemma bakom ratten på ett medieföretag.
Annons
Annons

Läs också

I dag är det tio år sedan världens största TV-serie hade premiär.
Den danska storstjärnan har fått ytterligare en internationell mega-roll.
Strömningsjätten har tecknat ett stort avtal om innehåll med Sony Pictures.
Ännu en gång flyttas premiärerna för stora filmtitlar fram.
Serieversionen av filmsuccén levererar mer av samma sak, i ett halsbrytande men så småningom upprepande tempo.
Att 40 % av de spanska männen går på bordeller var en chockerande nyhet för oss – men bannemej om inte Álex Pina lyckas göra hejdundrande underhållning av tragedin.
April bjuder på mycket godis från strömningstjänsterna, nu kan du också titta på innehåll från nykomlingen Paramount+.
Påsken blir definitivt bättre med en riktigt bra thriller eller deckare!
Nykomlingen Paramount+ lanseras med Maisie Williams som snabbkäftad eremit som plötsligt släpps lös i det fria. Roligt, men lite oförlöst.
Disney+ bevisar att det fortfarande finns mer spännande material att förmedla från Marvels rikliga universum.
Många filmer har ”finputsats” i efterhand av missnöjda regissörer – men ingen lika omfattande som Justice League.
Den efterlängtade uppföljaren till fräscha Wonder Woman är årets största besvikelse.
En av 1980-talets stora komiker, Eddie Murphy, försöker stenhårt att återuppliva sin klassiska komedi – men åstadkommer bara en mycket mindre charmig kopia.
Uppföljaren går i samma fascinerande fotspår som första säsongen – och det är inte negativt.
New Orleans mest respekterade domare hamnar i klammeri med rättvisan.
Under årets första vårmånad får vi ljusare dagar, mindre snö och massor av spännande innehåll från strömningstjänsterna.
Tänk om det om var Sovjetunionen som hann först till månen?
Big Sky ett levande bevis på att även en av branschens mest erfarna och välrenommerade kan misslyckas.
Två personer ägnar en hel natt åt att göra sitt yttersta för att såra och förnedra sin partner. Sådant blir det filmkonst av.
Tom Hanks briljerar i sobert western-epos som har hjärtat på rätta stället.