Recension Hundraettåringen som smet från notan och försvann

Med fantastiskt begåvade och rolige Robert Gustafsson fick vi 2013 se historien om Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann. Den blev en stor biosuccé så en uppföljare var oundviklig. Gustafsson sägs ha tvekat länge innan han tackade ja till en andra film – och han skulle förmodligen ha litat på sin magkänsla.
Vi träffar gänget igen när de lever ”livets glada dagar” på soliga Bali. De har bränt de mesta av pengarna på extravaganta utsvävningar, men nöden är uppfinningarnas moder och Allan har receptet på självaste ”Folkläsken” – en rysk uppfinning från kalla kriget som skulle ta knäcken på Pepsi och Coca-Cola. Och så sätter allt igång.

youtu.be/Whs5kD-8Ejc

Tyvärr har manusförfattarna den här gången fått helt slut på bra idéer och försöker upprepa framgångsreceptet utan en endaste ny bra idé. Allt lunkar på och bärs enbart upp av de charmiga karaktärerna. Roligast är faktiskt tillbakablickarna när Allan som dubbelspion hamnar mitt i de stora världshändelserna under kalla kriget, med Brezjnev och Nixon som förhandlar om nedrustning. Annars är filmen förvånansvärt tråkig och trampar vatten på tomgång och har en handling som inte håller måttet. Nej, dags att checka in på den geriatriska avdelningen på ålderdomshemmet för Allan och gänget. 3 svaga stjärnor.
Filmen håller måhända inte högsta kvalitet men vi blir imponerade av tekniska kvaliteten. En alldeles förträfflig bildkvalitet samt ett detaljerat och precist ljudspår (DTS5.1). Inget bonusmaterial.

<

►

>

(Foto: Filmbolaget)