: Hours

Iaugusti 2005 håller orkanen Katrina på att rasera New Orleans. Samma kväll som stormen rasar och lägger The Big Easy under vatten – och klipper av ström- och telefonnätet – föder Nolan (Paul Walker) och hans vackra hustru sitt första barn – men hustrun dör under förlossningen.

När stormen härjar som värst evakueras sjukhuset och Walker lämnas ensam, utan ström och mediciner och med en helvetisk kuvös som sjunger på sista versen. Var tredje minut måste han – bokstavligt talat – veva igång den för att hålla dottern vid liv. Utanför råder laglöshet och myndigheterna är fullständigt oförberedda på katastrofen. Hjälpen tycks vara långt borta och medborgarna tar lagen i egna händer. Men Nolan är fast besluten att rädda sin dotter.

Det är befriande att se Paul Walker i en annan roll än de ändlösa och korkade actionfilmerna han spelat i, men här har han nog tackat ja till en roll som ligger lite över hans klass. Det är inte bara en dramathriller, i stort sett hela filmen är han helt ensam och det mäktar han inte riktigt med. Dialogen känns stel och inövad emellanåt. Och vad värre är, trots att Hours bara är 90 minuter lång så känns den långtråkig och förvånansvärt ospännande.

Filmen saknar dramaturgi och de återkommande återblickarna blir inte mycket annat än förutsägbar romantisk fyllning för att dra ut på tiden. Här saknas det mycket för att tårna ska krulla ihop sig av spänning och för att vi ska bli berörda av dramat. Hours har finurliga förutsättningar som dessvärre inte tas tillvara. Tre tunna stjärnor.

Användbar ljud- och bildkvalitet och ett bonusmaterial som består av ett par korta dokumentärer.