Recension: Goodfellas

Martin Scorsese (Taxi Driver, Tjuren från Bronx, Casino) är utan tvekan en av tidernas största filmskapare och känd både för sitt samarbete med Robert De Niro för och sina beskrivningar av kriminella miljöer. Goodfellas (1990) innehåller båda dessa kännetecken hos hans produktioner och är en maffiafilm av yppersta klass.

Filmen berättar den sanna historien om gangstern/tystaren Henry Hill (Ray Liotta, som gör sitt livs roll) och bygger på boken Wiseguy – Life in a Mafia Family av Nicholas Pileggi, som också är manusförfattare tillsammans med Scorsese.

Vi får följa Hill under 30 år, från när han som liten pojke kommer i kontakt med maffian och lär sig vikten av ”familjen”, genom glada dagar med obegränsad makt och ända tills verkligheten kommer ikapp honom, med paranoia, svek och diverse misslyckanden. Historien är mästerligt berättad av Scorsese. Det osar av engagemang och berättarglädje. Berättarrösten fungerar utmärkt (som alltid i Scorseses filmer), kamerabruket är fantastiskt bra, manuset är utmärkt och castingen/skådespelarna går verkligen inte att klaga på. Tvärtom, utöver Ray Liottas stora bedrift är Robert De Niro magnifik i rollen som maffiabossen Jimmy Conway och Joe Pesci vann en Oscar för bästa manliga biroll för sin tolkning av den oerhört nyckfulle Tommy. Lorraine Bracco gör dessutom en mycket stabil roll som Hills hustru.

4K-utgåvan av Maffiabröder är en extra bra anledning att lägga vantarna på en otroligt bra film som kan ses om och om igen tack vare dess detaljrikedom, underhållningsvärde och alla ovan nämnda kvaliteter. Det hade varit en skandal att inte rekommendera ett köp.

4K-versionen har samma fina extramaterial som Blu-ray-utgåvan. Kommentatorsspår till utvalda scener, fyra extra bakomfilmer och intervjuer samt ett kommentarsspår med den autentiska Henry Hill, plus trailer. Skivan har verkligen fått högre bildkvalitet! Borta är i princip allt brus som präglat tidigare versioner och HDR tillför de många mörka scenerna mer intensitet och fler detaljer. Surroundspåret (DT 5.1) imponerar också, men har lite för lite tryck i djupbasen.