Romantiska, lätta förväxlingskomedier är något herr Allen kan göra i sömnen, med båda händerna bakbundna. Här flätar han samman fyra historier om ett nygift par som flyttar till Rom, en amerikansk kvinna på semester som faller för (och förlovar sig med) en kommunistisk italienare, en arkitektstudent som lockas av fästmannens bästa väninna (med alltid rätte Alec Baldwin som mentor) och tidernas genomsnittsitalienare Robert Benignini som råkar ut för berömmelse över en natt.
Woody Allen själv spelar pappan till den unga amerikanska kvinnan och är precis lika nervös och neurotisk som han brukar, samtidigt som han har ångest för sin dotter och försöker göra hennes blivande svärfar till operastjärna. Filmen sjuder av bra scener, samt ett par fina idéer, vi anar till och med kritik mot dagens personfokuserade mediesamhälle, men som helhet håller tyvärr filmen inte ihop alls – och den känns alldeles för lång. Bra skådespelare tampas med dåliga repliker, onödigt snabba klipp och platta/osannolika karaktärer. Tre stjärnor.
En vacker bild visar alla vykortssevärdheter Rom har att erbjuda på i förträfflig kvalitet. Ljudspåret är en liten besvikelse, det saknar helt rymd och yttre detaljer, så det känns som om skådespelarna pratar i ett tomt och ljudtätt rum. Inget bonusmaterial.
