Recension: Fästning Norge, säsong 1

I en tid när fascisten, opportunisten och vaccinförnekaren bakom The Resolute Desk sätter ”America First!”, skakar om finansvärlden och allierade och bygger höga tullmurar runt USA, kommer en norskproducerad serie där den stormrika oljenationen Norge sätter sig själv främst och (bokstavligen) murar in sig när världen går åt helvete.

Den amerikanska streamingjätten Prime debuterade nyligen med den episka norskproducerade dramaserien Harald och Sonja, om kärleksaffären som nästan störtade den norska monarkin. Nu lanserar streamingtjänsten den norska originaldramaserien Fästning Norge.

I serien ställer skaparna den fundamentala frågan om vad som händer när tryggheten plötsligt förvandlas till den största mardrömmen.

Vi förflyttas omedelbart till ett dystopiskt Norge år 2037, där invånarna lever tryggt bakom en enorm, heltäckande mur – tills en dödlig pandemi bryter ut och sätter hela det utopiska samhället på svåra prov.

 

För de av oss som minns coronapandemin (det vill säga inte har förträngt den) var Norge ett av de länder som införde de strängaste gränskontrollerna och till och med satte in militär vid den annars fredliga och öppna gränsen till grannlandet Sverige. I Fästning Norge har Norge har dragit åt skruvarna ytterligare ett par varv.

Tolv år in i framtiden, bakom noggrant bevakade murar och med i princip nolltolerans mot invandring, lever de rika norrmännen till synes tryggt och bekvämt i sin bubbla av självförsörjande belåtenhet.

Somliga är kanske lite trötta på att äta odlad lax, kyckling, potatis och grönsaker, men de lever åtminstone i en form av konformistisk trygghet. Landet styrs av den mångårige statsministern Grieg A. Heyerdahl (Tobias Santelmann, Exit), som med fast hand lotsar det förlovade landet genom krisen.

Som en av de högsta cheferna för myndigheten för livsmedelssäkerhet är det den rättrådiga Esther Winter (Selome Emnetu) som först slår larm om ett sjukdomsutbrott som drabbar den livsviktiga laxodlingsindustrin.

Personer inom branschen har försökt lägga locket på om pandemin som är under uppsegling och myndigheterna (som håller på med valkampanjer) fruktar kaos och anarki om den fogliga befolkningen blir uppskrämd av en dödlig epidemi. De beslutar sig snabbt för att spärra av hela Bergenområdet.

Samtidigt försöker en erfaren brittisk biolog, med man och barn, att ta sig in i landet. När familjen splittras blir det en kamp på liv och död och mamman tvingas använda båtvägen med flyktingsmugglare.

Det finns med andra ord många aktuella och politiskt laddade teman här.

 

Tyvärr lyckas aldrig serieskaparna, regissörerna (Cecilie Mosli (Snösystern) och Mikkel Sandemose) eller skådespelarna skapa en trovärdig miljö för våra antagonister. Allt känns uppenbart konstruerat, teatraliskt och konstlat. Inte minst lider serien av ett svulstigt manus (signerat John Kåre Raake, Vågen) med hackig dialog.

När man lyssnar på flera av Santelmanns – som en annars är en ovanligt bra karaktärsskådespelare – tal som statsminister sitter man och skruvar på sig i soffan av den konstruerade dialogen.

Det verkar som om serieskaparna är mer intresserade av att påpeka de uppenbara ”svagheterna” och bristerna i dagens norska samhällsmodell än att bemöda sig med att skapa en sammanhängande berättelse med trovärdiga och intressanta karaktärer. Allt är så oelegant och onyanserat. Man skrapar bara på ytan av en massa floskler och självklarheter, medan den ena personen efter den andra fattar obegripliga beslut.

Att man, helt medvetet, har hyrt in ett antal engelsktalande skådespelare för att nå en (potentiellt) bredare publik hjälper inte heller – de känns mer som påtvingade inslag än som en naturlig del.

Statsministerns osmidiga beteende i maktens korridorer är snarare något man skrattar (ofrivilligt) åt än fascineras av. Smått pinsamt.

Fästning Norge påminner om en TV-serie från 1980-talet, med stel dialog och ett persongalleri som spelar regisserad ”teater” snarare än naturligt skådespeleri. Sådant trodde vi att nordisk film- och serieproduktion hade lämnat bakom sig. Foto och klippning är inte heller något att ta av sig hatten för – hela produktionen känns lite billig.

Väldigt synd, för seriens grundpremiss är faktiskt riktigt fascinerande och bitvis brännande aktuell, men här är den bortkastad.

3 mycket svaga stjärnor till en serie som kunde ha blivit så mycket mer.

Fästning Norge har streamingpremiär den 18 april. Recensionen är baserad på de tre första (av sju) avsnitten.