Recension: Angel has Fallen

I Olympus Has Fallen verkade Secret Service-agenten Mike Banning (Gerard Butler) vara rena rama enmansarmén, när han efter en outtröttlig insats räddade den amerikanska presidenten från terrorister som attackerade Vita huset. I ett slags blandning mellan Rambo och Die Hard skapade han en ny action-franchise på steroider. Uppföljaren (London Has Fallen) var en besvikelse, men årets utgåva bjuder på en intressant och underhållande knorr på konceptet.

Presidenten är ny (Morgan Freeman), men Banning är fortfarande POTUS mest trofaste och bäste säkerhetsman. Privata säkerhetsföretag, som amerikanerna använde sig mycket av i bland annat Irak, har blivit av med sina intäkter från regeringen och slickar nu sina sår i jakt på nya pengar. I kampen för att komma tillbaka på banan hamnar Banning bokstavligen mitt i skottlinjen och anklagas för mordförsök på presidenten.

Med klara likheter med Harrison Fords The Fugitive blir oskyldige Banning anklagad för något han inte har gjort, har ingen som han kan lita på och måste fly från allt och alla, samtidigt som han försöker rentvå sig själv – och rädda presidenten.

Den tredje filmen har massor av action, men också mer humor och välbehövlig förlösande komik än de två föregångarna – bland annat är Nick Nolte obetalbar som Bannings bittre och frånvarande eremit av fadersgestalt. Skurken är tyvärr den minst intressanta karaktären, alldeles för stereotypisk och man inser direkt att det är ett ruttet äpple.

Angel has Fallen är varken nydanande eller särskilt originell, och handlingen är ganska så förutsägbar, men filmen är definitivt underhållande och actionmättad – och Butler har fortfarande en lagom mix an charm och fysik för att göra karaktären intressant och relevant. Flykten och Bannings paranoia är Angel Has Fallens starkaste kort, som på egen hand motiverar en tredje film. På ett överraskande sätt har regissör Waugh och Gerard Butler förnyat serien tillräckligt mycket för att vi ska tacka ja till ytterligare ett återseende. 4 stjärnor får den här trivsamma popcornfilmen.

BD-utgåvans bildkvalitet infriar med klara färger, imponerande svärta och bra skärpa. Ljudspåret är fylligt, detaljerat och har en häftig surroundmix. Inget bonusmaterial.