Högtalarna är en modern version av NS-1000 och NS-2000, som när de kom på 70- och 80-talen var en sensation. På den tiden var det inte vanligt med japanska högtalare i samma prisklass som Bowers & Wilkins och KEFs dyraste högtalare. Det är det inte nu heller, men efter NS-5000 testade vi stativhögtalarna NS-3000 och blev minst sagt lika förvånade.
Diskant- och mellanregisterelementet har samma specialformade rör på baksidan som vi minns från testerna av NS-5000 och NS-3000. De fungerar som resonansabsorbenter och förhindrar samtidigt att elementen går i kompression när de belastas.
Ljudet
I Dybdahls It’s Always Been You är pianot lite mörkare och lite mer tillbakadraget än med Contour 30, men det klär Keith Jarretts Kölnkonsert perfekt. Den inspelningen har nämligen en ljusare klang, och här får den mer djup, speciellt i basen där Yamaha-högtalarna återger pianots lägre oktaver med mer fyllighet och djup.
Röster är för övrigt en disciplin där Yamaha-högtalarna är ovanligt behagliga att lyssna på. De påminner en del om KEFs R-serie med Meta och Uni-Q-elementet, som har bland det mest fokuserade och precisa mellanregistret den här klassen.
Slutsats
Golvhögtalarna Yamaha NS-2000A är föga förvånande utmärkta musikförmedlare. Det finns mer hårtslående högtalare där ute, och högtalare med ännu mer insikt, men i den här prisklassen är det få som låter lika harmoniskt och välbalanserat. Sonus faber och Dynaudio har högtalare med många kvaliteterna, men de kostar mer. Bowers & Wilkins och KEF har högtalare i samma klass som kostar mindre, men som inte spelar med samma auktoritet i djupbasen. Vårt råd är att man lyssnar innan man köper, och om det slutar med NS-2000A så upptäcker man så småningom att pengarna var väl använda. Detta är nämligen en häpnadsväckande bra högtalare, trots sin blygsamma framtoning i svart pianolack. Synd bara att det tar så lång tid innan de öppnar upp sig.