Bradley Cooper (regissör och huvudrollsinnehavare) ger oss den fjärde filmatiseringen av A Star is Born, en berättelse om mänskligt förfall, hopp, drömmar, kärlek och hur det otänkbara faktiskt kan hända: att en okänd sångerska på en nattklubb slår igenom som musikalisk superstjärna – only in America!
Den unga servitrisen Ally (Lady Gaga) bättrar på sin inkomst genom att sjunga på en burlesk bar en kväll i veckan. Hon drömmer om att uppträda för en stor publik och leva på musiken, men ännu så länge har ingen upptäckt henne, och inte heller passar hon in i mallen för hur en popsångerska av i dag ska vara.
En kväll när hon sjunger i baren har den populära country-stjärnan Jackson Maine (Bradley Cooper) en storslagen arenakonsert i staden. Trots osannolik konsumtion av alkohol och piller håller sig den aningen avdankade stjärnan på benen under konserten – men på vägen hem till hotellet behöver han en drink … Det oundvikliga händer, den gamla ringräven charmar Ally i sank, uppmuntrar henne att satsa på musiken och tar henne med direkt på sin pågående turné.
Alkoholiserade musiker med dalande karriärer är inte direkt någon originell handling, det är en karaktärstudie som bland annat Jeff Bridges gjorde perfekt i Crazy Heart för ett par år sedan. Man kan enkelt invända att handlingen är full av klichéer och osannolika händelser, men den berättas så bra och äkta att vi rycks med.
A Star is Born är Lady Gagas första huvudroll och det är första gången Cooper regisserar – och båda två gör det med glans!
Handlingen är både rörande, tårdrypande och full av klichéfällor, men Cooper navigerar med säker hand genom de uppenbara fallgroparna. Han gör filmen till ett starkt personligt drama som vi kan känna igen oss i (även om vi inte är riktigt lika törstiga …) och relatera till. Dessutom sjunger han som en fullfjädrad gammal countrysångare!
Att Lady Gaga inte har spelat huvudroller tidigare är synd och skam, för hon är som skapt för rollen som den frustrerade, osäkra Ally som varken lyckas med karriären eller kärleken och fortfarande bor hemma hos sin pappa.
Fotot är stilrent, vackert och nära och fångar paret på deras mest personliga plan, filmen är även elegant klippt och Cooper lyckas ända ut i fingerspetsarna ge den en ovanligt bra dramaturgi – det enda vi har att invända är att Allys karriär tar fart lite väl fort, plus att hennes unga manager är lite väl stereotypiskt överdriven.
Handlingens grundelement är lika gamla som mänsklighetens historia, men Cooper och Eric Roth (medförfattare) lyckas göra sin version både aktuell och relevant för vår tid. Lägg därtill en historia fylld med vardagsdramatik, omöjlig kärlek, relationer, häftig musik och en skådespelarensemble som levererar sitt yttersta, så har du ett recept på en klassiker.
