Glöm att Prodigy är PMC:s budgethögtalare. Glöm att de är små och bara tvåvägs. Glöm att de ser ut som något lillgrabben har snickrat ihop i slöjden. Glöm allt du har trott om små budgethögtalare
Den nya Prodigy-serien består hittills av två modeller. Stativhögtalaren Prodigy1 och den golvstående Prodigy5. Båda är tvåvägshögtalare, men med PMC:s egen transmissionslinje, som kallas för ATL: Advanced Transmission Line.
Det är en lång kanal som är ”vikt” på insidan av högtalarna och som sträcker ut högtalarnas förmåga att spela djupbas med en övertygelse som överstiger högtalarnas storlek. PMC använder ATL-principen i alla sina högtalare, även de minsta som behöver det mest.
Eftersom högtalarna inte har någon basreflexport på baksidan går det att placera dem nära bakväggen. PMC hävdar att spridningsvinkeln är så bred som 80 grader horisontellt och att man därför inte behöver vinkla in högtalarna. Min erfarenhet är att det hjälper fokus att ändå vinkla in dem en aning. Speciellt om man sitter nära.
Ljudet
Trummorna i Sades Soldier of Love smäller ut så högt att det susar i öronen. Men återges med stålkontroll och en övertygande snärt som smäller ut i rummet. Utan att det låter förvrängt eller hårt. Vanliga basportar brukar ofta blåsa besvärat när man spelar högt, men Laminair-portarna är helt tysta. Håll örat intill så hör du bara basfrekvenser, inget blåsljud eller vindbrus, inga resonanser.
Slutsats
De små PMC Prodigy5 är bland de minsta golvhögtalarna vi har testat. De låter bara inte så. Det finns få högtalare i den här klassen som spelar lika kontrollerat, fokuserat och dynamiskt som de här. Ingen spelar djupbas med samma övertygelse. Samtidigt är de så raffinerade och balanserade att de kan spela vad som helst. Den svarta finishen vinner knappast några designpriser, men ljudet är värt en blankpolerad pokal. Mycket bättre än så här blir det inte bland golvhögtalare i den här klassen.