Vi utserYamaha A-S2200

En förstärkarpärla

För somliga kommer Yamaha-förstärkaren att sakna något väsentligt, men då menar vi inte i ljudkvaliteten.
forfatter

A-S2200 är den mellersta modellen i Yamahas serie med tre integrerade förstärkare i premiumklassen: A-S1200, A-S2200 och A-S3200. Som alla är byggda på samma sätt, fast mer påkostade med dyrare komponenter, starkare strömförsörjningar och bättre mekanisk kvalitet i takt med att priset ökar.

Förstärkarna är rena analoga konstruktioner, helt utan digitala anslutningar, strömning eller nätverksanslutning. Det kan snabbt göra dem ointressanta för somliga, som hellre väljer Hegel H190 eller Naim Uniti Atom, som har allt sådant. Men som saknar något Yamaha-förstärkaren har: skivspelaringång. För både MM- och MC-pickuper.

Först packade vi upp A-S2200 och ställde den bredvid en Hegel H360. Lite A-B-testande avslöjade att Hegel-förstärkaren har stramare basdynamik och mer kraft och kontroll när man spelar högt, men Yamaha-förstärkaren har fetare bas och en mycket mer känsla av rymd. Med våra Sonus faber Olympica III fick Leif Ove Andsnes Beethoven-inspelning mer djup och klang, och pianot klingade ut mer med Yamaha-förstärkaren.

Yamaha-förstärkaren är oförskämt välgjord. Träsidorna med svart pianolack och fronten av borstad aluminium i svart eller silver, den analoga effektmätaren och de silkeslena kontrollerna – inklusive volymkontrollen – ger en ordentlig dos lyxkänsla.

Läs alla artiklar i 1 månad för 49 kr

Få tillgång till alla plus-artiklar samt hela testarkivet.
Ingen bindningstid
Vill du beställa tidningen? Klicka här Redan prenumerant?