Amerikanska Shure är ett av de riktigt gamla namnen inom hifi. Men trots att företaget har mer än 90 år på nacken så är hörlursdivisionen bara nio år gammal.
SRH940 är hämtad från Shures professionella sortiment, där den omnämns som referensmodell för studiobruk. Faktum är att Shure beskriver den som mer exakt än den dyrare SRH1540, som i gengäld sägs vara roligare att lyssna med.
Det ingår två kablar till SRH940: en vanlig rak kabel och en gammal hederlig spiralkabel – precis som de flesta hörlurar hade när den här skribenten var tonåring. I det skokartongstora (!) fodralet hittar man också en extra uppsättning velour-öronkuddar av samma typ som de som redan sitter på plats.
Öronkåporna och huvudbygeln är gjorda av silverfärgad plast. Det känns mindre exklusivt, men är helt okej när det gäller ett arbetsredskap.
Shure SRH940 är av sluten typ. Det ger bra isolering från omgivningen, men slutna hörlurar kan sakna den sista biten luftighet som öppna konstruktioner har.
Bas är däremot slutna hörlurars paradnummer. Shure SRH940 är inte lika extrem som exempelvis Meze 99 Classics. Men den drämmer verkligen till när man sätter på en låt med tryck i basen.
Dynamiken är fin, riktigt fin. Och upplösningen i mellanregistret är utmärkt. Piano och körsång i ”Open the Kingdom” från Songs from Liquid Days framträder helt rent. Detsamma gäller rösterna i ”Right Hand Man”, där det är enkelt att urskilja de tre sångarnas personligheter.
Den tjusiga upplösningen fortsätter in i diskantregistret, där trumvispar på hi-haten återges utan att maskeras. Lätt och luftigt – men inte överdrivet.
Slutsats
Shure SRH940 är en hörlur som nästan helt saknar svagheter. Den klarar tung rock och komplex musik lika bra och har en upplösning som är briljant för prisklassen. Den behandlar dessutom alla frekvensregister utan att favorisera något av dem. Alltså måste den sägas förtjäna sin ”studio reference”-beteckning. Det här är en hörlur som man kan ha på huvudet under en lång arbetsdag vid mixerbordet. (JAH)