annons
annons
ÅRETS BÄSTA FILMER OCH TV-SERIER

Gott och väl 350 timmar (!) har vi tillbringat framför TV:n och filmduken för att kunna ge dig vårt betyg på årets hemunderhållningsnyheter. Det har varit ett högst varierat år, med få fullpoängare och stort fokus på strömning.

Gott och väl 350 timmar (!) har vi tillbringat framför TV:n och filmduken för att kunna ge dig vårt betyg på årets hemunderhållningsnyheter. Det har varit ett högst varierat år, med få fullpoängare och stort fokus på strömning.

Att summera ett helt års filmer och TV-serier är alltid en besynnerlig upplevelse. Överraskande många av filmerna/serierna har man glömt, pärlorna gör sig påminda och kommer tillbaka från glömskan och man får en mer helhetlig bild av året som gått.

Bortsett från lite liggsår och ett tilltagande glykemiskt index har det varit många stunder med god underhållning, överraskningar, nyskapande och strålande skådespeleri, men också många medelmåttigheter och satsningar på säkra kort

Lokala satsningar

Årets största nyhet var förmodligen att strömningsjätten Netflix bestämde sig för att höja sin europeiska produktionsbudget från 3,2 miljarder till 8 miljarder kronor. Med serier som The Rain och den (stora besvikelsen) The Innocents hoppas Reed Hastings på Netflix att abonnenterna ska förbli lojala. Vi fick också se en hyllad Gerard Depardieu i andra säsongen av den franska serien Marseille.

Utöver det lokala innehållet fortsätter Netflix med flaggskeppsserier som Stranger Things, The Crown och Luke Cage. På grund av #MeToo blev sjätte säsongen av House of Cards uppskjuten till 2 november, så vi har fått vänta med spänning på hur Claire (Robin Wright) ska klara av jobbet på egen hand. Vi trodde för övrigt att vi skulle få se ”övergrepparen” Kevin Spacey i All the Money in the World, men där ersattes han av Cristopher Plummer.

Netflix har också satsat allt mer på film. Årets positiva överraskning på den fronten var Annihilation med Natalie Portman.

Den andra amerikanska jätten, HBO, hade ett år med frånvaro av megasuccén Game of Thrones, men gladde oss väldigt med serier som Knightfall, Here and Now, The Handmaid’s Tale, Castle Rock och inte minst Westworld, säsong 2.

Vi kan tryggt sammanfatta med att vi, trots vissa missöden (bland annat Altered Carbon) befinner oss i TV-seriernas guldålder.

Superhjältar och bra skådespelare

Trots ett överdrivet fokus på superhjältar (i alla dess former och kategorier) bjöd genren även i år på flera positiva överraskningar. Framför allt blev vi imponerade av Wonder Woman och Avengers 3: Infinity War. Thor 3 – Ragnarok var en mer medelmåttig historia, medan DC-hjältarna inte riktigt fick till det i Justice League.

Enastående karaktärsskådisar är inte direkt det första vi tänker på när någon säger superhjältefilmer, men Avengers 3 var faktiskt ett litet undantag. Andra som imponerade stort i hemmabion var Gal Gadot i Wonder Woman, Claire Foy i The Crown, säsong 2, Tom Cruise i American Made, Justin Theroux i The Leftovers, Elisabeth Moss i The Handmaid’s Tale, Harrison Ford och Ryan Gosling i Blade Runner 2049, Jennifer Lawrence i Mother!, Hugh Jackman i The Greatest Showman, Titus Welliver i Bosch, säsong 4, Sally Hawkins i The Shape of Water, Emily Blunt i rysaren A Quiet Place, Daniel Day-Lewis i Phantom Thread och framför allt Gary Oldman i Darkest Hour och Frances McDormand i Three Billboards outside Ebbing, Missouri – för övrigt en av få filmer/TV-serier som fick full pott i år.

De många flopparna och besvikelserna låter vi passera obemärkta. Dem och nästan tusen andra recensioner kan du läsa på vår hemsida. Gott nytt film- och TV-år!

ÅRETS BÄSTA FILM
Blade Runner 2049

Enastående!

| PRIS: :-
Web:

Få filmer har större kultstatus och har debatterats häftigare – och gillats och ogillats – mer än Ridley Scotts science fiction-klassiker Blade Runner från 1982. Efter premiären fick den mestadels svidande kritik av recensenterna, men efter sju (!) versioner, där den bästa är Blade Runner – Final Cut (2007), är de flesta i dag överens om att det är en obestridlig klassiker.

Uppföljaren plockar upp tråden 30 år efter den ursprungliga filmen slutade, där det nu är K (Ryan Gosling) som är LA-polisens bästa ”Blade Runner”. Hans jobb är att jaga, och eliminera, replikanter/artificiellt intelligenta som inte kan kontrolleras.

https://www.youtube.com/watch?v=gCcx85zbxz4

Fransk-kanadensaren Denis Villeneuve har tidigare visat mästartakter med sin ovanliga visuella och läckra stil. Senast i den mäktiga och ytterst filosofiska Arrival – men med Blade Runner 2049 överträffar han sig själv!

Varje scen är som en fascinerande, extremt genomtänkt konstinstallation, där inget överlåtits åt slumpen. Vi sugs in i handlingen i den dystopiska framtiden, där den suggestiva filmmusiken spelar en framträdande roll.

När vi följer med till ett avfolkat Las Vegas är det som att stå i entrén till helvetet, de perfekt analogi eftersom syndens och frosseriets stad ligger öde och delvis krossad till damm. Allt som finns kvar är resterna av de grälla kulisserna – som bautastenar resta över mänsklighetens dekadenta leverne.

Harrison Ford var en utmärkt Blade Runner i originalfilmen. Han porträtterade Deckard övertygande, utan stora gester, och fick fram karaktärens komplexitet. När han nu 25 år senare upprepar rollen var risken för misslyckande stor, inte minst för att det var länge sedan vi blev imponerade av Fords insatser på vita duken – kanske beror det på att han helt enkelt inte har blivit erbjuden tillräckligt saftiga roller?

Ryan Gosling är, som vanligt, utomordentligt bra och får fram hela det komplexa känslomässiga registret i karaktären som slits mellan tro, tvivel, vem (och vad!) han är och vem han till slut ska följa. Han är trogen myndigheterna och systemet ända tills han upptäcker att allt inte är som han trodde.

Filmen är nästan tre timmar lång, men helt utan dödpunkter och överflödiga scener. Även om det finns ett par actionscener så präglas den bitvis lågmälda filmen av lugn och eftertanke. Blade Runner 2049 tvekar inte att ställa de stora, existentiella frågorna om vem vi är, var vi kommer ifrån och vad som definierar en människa. Hela tiden gnager en obehaglig känsla i bakgrunden, och hemligheter avslöjas lager för lager i bästa thriller-anda.

En visuellt bländande film, där Villeneuve har fulländat berättelsen och fått skådespelarna att göra sitt bästa. En film som har förmågan att överraska och underhålla, och samtidigt mana till eftertanke. Fotot och musiken spelar en lika viktig roll, helheten är oslagbar som årets bästa film! 6 gnistrande stjärnor till denna givna klassiker.

ÅRETS BÄSTA TV-SERIE
Westworld, säsong 2

Den artificiella världen expanderar – och imploderar

| PRIS: :-
Web:

Det var en varm marsdag i Austin, Texas, under SXSW 2016, som vi första gången (av självaste JJ Abrams) hörde talas om Westworld. Det lilla klippet vi fick se av den då ännu så länge ofärdiga serien byggde upp skyhöga förväntningar – förväntningar som faktiskt överträffades när säsong 1 släpptes. Vi utsåg välförtjänt Westworld till ”Årets bästa TV-serie 2016-2017”.

Kombinationen av en innovativ och banbrytande handling, mästerligt foto och klippning, ett visuellt festfyrverkeri, djup dialog, enorm budget för scenografi och kostymer samt skådespelare av högsta klass var en fullträff. Med andra ord: mycket att leva upp till – men den så svåra andra säsongen är ingen besvikelse!

I korta ordalag går handlingen ut på att de rikaste av de rika kan vältra sig i en överdådigt lyxig och realistisk ”nöjespark” där allt utspelas i vilda västern och där samtliga värdar är androider/robotar – konstgjorda människor som är så naturtrogna att det är omöjligt att se skillnad på dem och riktiga människor.

I en tid när Elon Musk och Stephen Hawking varnar för att artificiell intelligens kan innebära slutet för mänskligheten dyker Westworld upp som ett tungt inslag i debatten.

Westworld bygger på en roman av Michael Crichton (som också har skrivit Jurassic Park) och vi får bevittna, vilket så ofta är fallet, att tekniken inte alltid fungerar som den ska, samt att alla försök att manipulera naturen kan ge oanade konsekvenser.

I den första säsongen tog det lite tid att inse vad det faktisk var vi bevittnade, vad som var dröm och vad som var på riktigt, vem som var robot – och framför allt, vilken tidslinje vi följde. I det här avseendet är den andra säsongen minst lika komplex.

När värdarna blir mer självmedvetna utspelas ett mångfasetterat handlingsmönster med olika bihistorier, i olika parker – och fortfarande följer vi olika tidslinjer. I Westworld blir man, gudskelov, inte tvångsmatad med handlingen.

På grund av all action i början av den andra säsongen försvinner tyvärr mycket av de lågmälda, filosofiska djupdykningarna, framför allt saknar vi de fascinerande samtalen mellan värdar och skapare om vad som är verkligt och hur de uppfattar verkligheten.

Westworld är fortfarande en fantastisk serie, och en underbar fusion av science fiction, action och mänskligt drama. Det ser ut som om den har kostat lika mycket som ett mindre lands BNP, HBO har inte snålat in på något, och den har ett manus och skådespelare av allra högsta toppklass.

Lite för mycket actionfokus i första halvan av andra säsongen, en del av mystiken från första säsongen har försvunnit, vilket gör att maxbetyget uteblir. Men det går nästan inte att få bättre, och häftigare underhållning i dag. Westworld lyckas fortfarande överraska. 5 superstabila stjärnor!

RUNNERS UP

Alltid uppdaterad!

Fri tillgång till Ljud & Bild i en månad

0:-