Test av Yamaha RX-V573

Fart och fläkt

Yamahas receivrar har fått AirPlay. Och det är uppenbart att de fortfarande har kontroll på ljudkvaliteten.

Plus

Dynamik
Tryck
Välutrustad

Minus

Aningen dämpade övertoner
Bara 4 HDMI-ingångar

Pioneer och Denon var tidigt ute med AirPlay i sina produkter, medan Yamaha i stället lanserade en funktion de kallade MusicPlay. Tanken var att de som hade en smartmobil eller surfplatta skulle kunna få samma bekvämlighet som AirPlay med hjälp av fjärrkontroll-appen AV Controller, men att man inte skulle vara låst till Apples enheter. MusicPlay överför dessutom musiken helt okomprimerat, till skillnad från AirPlay som konverterar till Apple Lossless innan signalerna strömmas genom luften, för att använda mindre bandbredd. Yamaha hävdade att deras teknik gav ett bättre ljud, medan andra inte tyckte att det kunde dokumenteras. I Yamahas nya serie receivrar väljer man själv, de har nämligen både AirPlay och MusicPlay, så det är upp till var och en att avgöra vilket som låter bäst.

RX-V573 har fyra HDMI-ingångar, vilket räcker för de flesta men är i minsta laget för somliga. Det finns inte heller någon HDMI-ingång på fronten för den som vill koppla in en digitalkamera. Receivern stöder 4K-signaler, men kan inte skala upp lägre upplösningar till 4K.

Installationsmenyn är enkel att förstå sig på. Menyn visas ovanpå skärmbilden och allting ligger logiskt placerat i olika undermenyer så att man slipper leta efter inställningarna. Den automatiska inställningen är också enkel och bra.

Ljudkvalitet
Filmerna har ett bra tryck. ”Harry Potter and the Deathly Hollows: Part 2” på Blu-ray engagerar rejält, med trollkonster och explosioner i alla kanaler. Dialogen är inte fullt lika öppen som hos Pioner, och har inte lika raffinerade övertoner som hos Denon. Men när det gäller tryck, ös och engagemang är Yamaha-receivern ett snäpp bättre. Det beror på att den har gott om energi i mellanbasen, som är den del av basregistret där vi bäst uppfattar tyngd och fasthet. Man kan dra på och spela högre innan det låter vasst. Dessutom finns det tillräckligt med finess för att ge en stor och öppen ljudbild.

Jag tycker att Direct-ljudläget ger en fylligare och mer klangkomplex ljudbild än med EQ-korrektion när vi lyssnar på våra referenshögtalare i lyssningsrummet, men det kan nog variera mellan olika rum och olika högtalare.

Klassisk musik i surround låter inte riktigt lika raffinerat som med Denon och Pioneer. En flygel har mindre luft runt varje ton, och snärten hos Pioneer har Yamaha flyttat ned i frekvens. Klangen är med andra ord något mörkare.

Musik i stereo kännetecknas av god rytmik, särskilt när man bi-ampar. Elektronisk och rockig musik får trycket den behöver och man kan vrida upp volymen ganska så högt utan att det blir obehagligt. Både AirPlay och Yamahas egen MusicPlay-funktion är enkla att använda, inga problem. MusicPlay låter lite bättre, men om det beror på att musiken överförs helt okomprimerat eller om det är Yamahas olika behandling av de två formaten, ska jag inte spekulera i, men det låter inte likadant. MusicPlay har lite mer dynamik och textur.

Slutsats
RX-V673 är en billig receiver som gör det mesta väldigt bra. Äntligen har Yamaha fått AirPlay, och dessutom låter allting mycket bra. Särskilt med tanke på prislappen!

Små brister här och där i övertoner och mikrodynamik kan vara en ”deal breaker” för de allra kräsnaste, men receivern engagerar så pass mycket med film och mer rytmisk musik, som trots allt är vad det flesta av oss ska använda den till, att det är förlåtet. Detta är kanske den mest underhållande receivern som finns för 5 000 kronor – i synnerhet om du bi-ampar fronthögtalarna.


Kommentarer (1)
  1. Benny Bonde 5. december 201209:25

    Du pratar om både 673 och 573. Lite slarvigt för den som inte glott ordentligt kan lätt blanda ihop. Det är ju en 573. 673 har fler HDMI bl.a.