: Wadia 581 SE

Skeptiker brukar hävda att ettorna och nollorna är desamma oavsett spelare och att allt digitalt är felfritt – och således låter en CD aldrig bättre i en exklusiv spelare än i en billig. Och om den mot förmodan faktiskt skulle göra det – besserwissrar tycker ju om att gardera sig – så beror det inte på digitaltekniken. Nejdå.

Då skulle vi vilja hävda med samma bestämda säkerhet att allt rödvin smakar likadant eftersom det ju är gjort av samma ingrediens…

Det kan som bekant vara ganska så stor skillnad på praktik och teori, vilket våra erfarenheter från tester av CD-spelare bevisar tillfullo. Digital signalbehandling av informationen som ligger lagrad på en CD är inte alltid felfri i alla spelare. Även om signalen är hur digital som helst är det som regel hörbar skillnad på bra och dåliga CD- och DVD-spelare. Och mycket av skillnaden beror på den digitala signalbehandlingen.  Det vet alla ingenjörer som arbetar med digitala kretsar, och ingen av dem vet det bättre än de som ska konstruera en felfri spelare som bygger på avancerade digitalkretsar. Wadia är en av få tillverkare som bara bygger ljudkällor. De har specialiserat sig på avspelningsutrustning och har skaffat sig ett rykte om sig som en av de mest framgångsrika utvecklarna och tillverkarna av CD- och SACD-spelare. Wadia bygger uteslutande påkostade spelare med egenutvecklad programvara och unika lösningar. Och med tilltagna priser. Småskalig produktion av sofistikerad högteknologi är alltid kostsam, och eftersom Wadia knappt är bekanta med ordet ”kompromiss” så kostar deras modeller lite mer än normala CD- och DVD-spelare. En hel del mer, faktiskt. Men så märks det på ljudkvaliteten också.

Stora skillnader
I en CD-spelare är det många faktorer som ska fungera felfritt ihop om resultatet ska bli optimalt. Billiga spelare är inte särskilt raffinerade. De har en enkel avspelningsmekanik och digitalkretsar som uppfyller Red Book-standarden som alla CD-spelare måste följa. Dessvärre är detta ingen garanti för framgång. I Wadias spelare lämnas ingenting åt slumpen. Där är allting samspelt, från mekanik, kabinett och elektrisk skärmning till fötterna som spelaren vilar på. Och viktigast av allt: digitaltekniken är av en helt annan värld. Det finns gott om exempel på vidareutvecklad teknik. Bara de senaste månaderna har vi testat exotiska CD-spelare från Teac Esoteric, Burmester, Marantz och McIntosh. Och så nu Wadia. Alla har det gemensamt att de spelar musik med en närvaro och en realism som en DVD-spelare från stormarknaden bara kan drömma om.

Anpassa spelaren
Wadia kan leverera en utbyggnadsmodul till spelaren, som har kontakter för sammanlagt fyra digitalingångar på baksidan. På så sätt kan spelaren användas utan förförstärkare och i stället kopplas direkt till effektförstärkaren. Andra källor ansluts till spelaren som fungerar som förförstärkare. Man kan välja avspelningsformat från fjärrkontrollen, och det finns tre digitala algoritmer att välja mellan. Den första – som kallas A – är att föredra eftersom spelarens digitalfilter då inte påverkar ljudkvaliteten över huvud taget. Men det finns naturligtvis utrymme för att experimentera sig fram.

Direct Injection
Ett av Wadias varumärken har varit en snustorr och ytterst korrekt klangkaraktär, med en hejdundrande mäktig dynamik. En dynamik som på en bra anläggning blir så fysisk att man känner hur det skallrar om knäskålarna och vibrerar i plomberna. Få andra CD- eller SACD-spelare befinner sig i samma liga när det gäller musikalisk dynamik, och få andra har samma jordskälvande djupbas som en Wadia-spelare. Därför kommer det inte som någon större överraskning att även 581 SE besitter alla dessa kvaliteter. Men med en högst väsentlig skillnad. Den nya spelaren har något jag aldrig hört från någon Wadia tidigare, nämligen en tilltalande organisk och mer nyanserad musikpresentation. Musiken andas mer, tonerna uppfattas som mer viktlösa och dynamiken är bättre nyanserad. Speciellt mikrodynamiken, där de små klangskillnaderna smälter samman med variationer i tonhöjd och styrka. Där, precis där, är spelaren långt mer trovärdig än sina föregångare. Detta mycket lättflytande sätt, nästan Legato, att återge musik påminner om den föredömliga Marantz SA-7 SI, som har samma kvaliteter men en aning mindre aggressiv dynamik. För att utnyttja hela potentialen i Wadia 581 SE bör man dock hålla volymen över två tredjedelar av full utgångsspänning. Annars försvinner lite av musikens nerv och dynamiken känns mer urvattnad. Men om man håller sig kring full utgångsspänning – över 65 i teckenfönstret – är Wadia-spelaren kanske den allra bästa vi har testat någonsin när det gäller dynamisk kontrast. Lite av kontrasten dämpas när spelaren kopplas via en separat förförstärkare. Om man däremot pluggar in 581 direkt i McIntosh MC501 med 500 watt eller Adyton Cordis 1.8 med 350 watt, blir det som att koppla in lustgas i en bilmotor. Det går undan värre. Spelaren kopplades också in direkt till ett par aktiva Martin Logan Purity med inbyggd 200-wattsförstärkare och då försvann en liten slöja från musiken. Ljudbilden blev glasklar och fick superfina detaljer, och spelaren lyckades ta fram fler av de fina klangnyanser som gör musiken ännu mer levande för lyssnaren. Stråkar fick genast en fylligare klang – somliga skulle kanske säga att de lät mörkare, men Wadia-spelaren hämtade snarare fram mer av instrumentens särprägel. Kontrabasar, pukor och trummor växte i skala, men ännu intressantare var sättet på vilket spelaren återgav mikrokontraster i basdynamiken. Vibrationer från kontrabasens strängar fick fler klangnyanser när spelaren kopplades direkt i effektförstärkaren. Och detsamma skedde i hela frekvensregistret. Kvinnliga röster som Sophie Zelmani eller Renee Fleming tog ett steg framåt i rummet. Som kanske inte fick samma tredimensionella djup som samma inspelning hade på Esoteric-kombinationen P-03 och D-03, men som fick fram kontrasten i de många klangerna i ljudbilden på ett mer övertygande sätt. Somliga föredrar säkert Burmester 061 eller Marantz SA-7 S1 på akustisk musik eftersom de har mer av den silkeslena textur som gör exempelvis piano, stråkar och blåsinstrument så insmickrande vackra att lyssna på, men Wadia 581 verkar ärligare. Även de mindre sköna klangfärgerna kommer fram, ingenting döljs för lyssnaren. Inte heller i diskanten där den – i synnerhet på SACD – fullständigt brädar sina konkurrenter. Med total upplösning och en gränslöst vidsträckt luftighet.

Slutsats
Ljudkvaliteten tillhör referensklassen, detsamma gäller den förtroendeingivande konstruktionskvaliteten. Dessvärre är priset också på en hög nivå, vilket gör Wadia 581 SE mindre lättillgänglig än den borde vara. Det innebär att få har en möjlighet att höra vilken uppenbarelse CD och SACD kan vara på en optimal anläggning. Med Wadia 581 SE får man musiken återgiven felfritt och oförfalskat, och kopplar man in spelaren direkt i effektförstärkaren lyfts ljudkvaliteten till nya höjder.