Det är nämligen inget fel på designen. Inte priset heller. För strax över tvåtusen kronor får man ett par väldigt eleganta och förhållandevis små slutna hörlurar som trivs lika bra hemma med anläggningen som ute på stan med mobilen. MDR-1R är ganska så lätta också, vikten är bara 240 gram, och kan fällas ihop så att de blir platta om man vill få plats med dem i en väska.
De slutna kåporna dämpar oväsen utifrån, fast inte lika bra som hörlurar med aktiv brusreducering – där små mikrofoner registrerar ljud utifrån och lägger till signaler i motfas för att utjämna bruset och på så sätt släppa fram mer av musikens finare detaljer. Finare är för övrigt en passande beskrivning av Sony-lurarna. Utförandet är oerhört välgjort, med fina detaljer och hög byggkvalitet. Man kan välja mellan mattsvarta lurar med svarta öronkuddar och vita lurar med bruna kuddar och brunt huvudband.
MDR-1R är avsedda för smartmobiler och folk som rör på sig, de har knappar och mikrofon på sladden som styr musik och telefonsamtal. Jag fick däremot ut ännu mer av ljudet när jag kopplade in en hörlursförstärkare. Då lät det väldigt bra. Ljudkvaliteten har få brister och många attraktiva egenskaper. Vilket är bra, för det här är ett par hörlurar som är förbaskat bekväma att ha på huvudet.
Viktlösa klang
Man märker knappt att de sitter på huvudet, inte ens efter lång tid. Sony har gjort ett enastående jobb med att balansera trycket så att inte kåporna glider av öronen.
Klangen uppfattas omedelbart som lätt, nästan svävande, men efter en tids lyssnande märker man att musikens toner har gott om substans. Och att ljudbilden är välbalanserad, med ett öppet och angenämt mellanregister – som dock kan vara lite tunt i vissa röster, i synnerhet mansröster.
Hélène Grimauds välpolerade teknik när hon framför några av Beethovens pianokonserter framträder utmärkt i hörlurarna. Klangen från stråkarna är vibrerande närvarande och det är bara i den lägsta oktaven jag saknar något. Djupbas är inte Sony-lurarnas starkaste sida.
Upplösningen och detaljrikedomen är mycket god, bra inspelningar trivs som barn i en godisaffär. Basen i det viktiga registret 40 till 120 Hz, där musikens rytm ofta ligger, är stram och oerhört välkontrollerad. Och även om du kan märka av att det vibrerar i örsnibbarna så är det inte i närheten av det överdrivna mullrandet i ett par Beats-hörlurar.
Bland slutna hörlurar är det Sennheiser Momentum som kommer närmast. De har en mer raffinerad klang och en fylligare bas, men kostar en femhundring mer. Men inte ens de är lika bekväma som Sony MDR-1R, som jag inte tvekar att utropa till de bästa hörlurarna hittills för tvåtusen kronor. Om du inte vill ha bas som får det att knaka i kraniet, alltså.