: Sony MDR-1ADAC

När mobilen är ljudkälla och avspelare så är förutsättningarna för ett bra ljud redan begränsade. Anledningen är att de flesta använder öronpropparna som ingick till telefonen och lyssnar på MP3-filer. De något mer ljudmedvetna slänger öronpropparna och köper något som låter bättre, men entusiasterna nöjer sig inte med det. De skyr MP3 som pesten och köper dyra hörlurar. Allra helst spelar de musiken från okomprimerade ljudfiler som FLAC och AIFF eller från strömningstjänster som WiMP HiFi, där ljudet är mer dynamiskt och kontrastrikt än MP3.

Riktiga hardcore-fantaster skaffar helst en separat hörlursförstärkare. Så att de slipper använda hörlursuttaget som bara ger ifrån sig analogt ljud. För en förstärkare som även har en inbyggd digitalomvandlare kan ta över signalbehandlingen helt och hållet. Alltså: ett bättre ljud, i många öron.

Fast det är inte en särskilt praktisk lösning. Åtminstone inte när man rör på sig. Man behöver extra kablar för att koppla ihop allting och få hörlursförstärkare är så små (åtminstone de som är bra) att de är särskilt smidiga att släpa runt på.

Inbyggd förstärkare och DAC
Då är Sonys lösning mycket elegantare. De har nämligen flyttat in hörlursförstärkaren och digitalomvandlingen inuti hörlurarna MDR-1ADAC. Så att du bara behöver plugga in lurarna rätt i telefonens mikroUSB-utgång – eller Lightning-kontakt om du har en iPhone.

Det ingår kablar som passar de flesta mobiler, samt en USB-laddkabel som ger åtta timmars speltid per laddning. Lurarna går att använda med en vanlig minijack-kabel också, i passivt läge, fast då går man miste om hela poängen med den här aktiva konstruktionen.

Här sitter Sonys digitalförstärkare och DAC, inbyggda i öronkåpan.

Du kan inte starta och stoppa musiken eller byta låt, men du kan ändra volymen på den högra öronkåpan. De slutna lurarna är lika bekväma som Sony MDR-1A (1 900 kronor) som har donerat kåporna till DAC-versionen här. Jag har använt MDR-1ADAC otroligt mycket sedan december förra året. Den har faktiskt varit min favorit på grund av kompakta mått, ytterst skön komfort och viktigast av allt: bra ljud!

DSD-filer
Den låter däremot inte likadant som de av naturliga orsaker mycket billigare MDR-1A. Det beror främst på förstärkaren (Sonys digitala S-Master HX) och den digitala signalbehandlingen som sitter på insidan. Den stora frågan är om det är värt de extra pengarna. Digitalomvandlaren stöder även DSD-filer som är väl respekterade av entusiaster för sin potentiellt högre ljudkvalitet. Man kan till exempel använda någon av Sonys nyare digitala Walkman-modeller som stöder DSD.

Laddning och inkoppling till DAC i var sin kontakt.

Men ljudet. Det är enastående, åtminstone efter en stund. För när lurarna är sprillans nya kan de låta lite vassa i diskanten och svulstiga i basen. Något som rättar till sig efter ett par veckor. Då är de oerhört välbalanserade och har en varm och fyllig klang. Det är inte mycket som sticker ut i den klangrika ljudbilden. Basen är lagom stram och sträcker sig djupt med precision, och mellanregistret är lent som honung utan att vara anemiskt eller slappt. Diskanten är en av lurarnas bästa egenskaper. Den är både distinkt och lagom luftig, fast jag efterlyser en bredare och mer tredimensionell ljudbild. Jämfört med B&W P7, som kostar precis lika mycket, låter Sony-lurarna lite smalare och ljudbilden är inte lika luftig.

Egentligen vore det inte rätt att säga att MDR-1ADAC är 1 400 kronor bättre än vanliga MDR-1A heller, fast jag kan inte komma på någon separat DAC för 1 400 kronor som låter bättre än den som sitter inbyggd här.

Sony MDR-1ADAC kan också användas med vanlig minijack i passivt läge.

Slutsats
Även om du kan hitta bättre ljud – B&W P7 – för samma pengar är det nog många som tycker att musiken får ett lyft med det här lurarna. Man slipper släpa på en extra DAC och sladdar för att få ett bättre ljud. Ur den synvinkeln är Sony-lurarna otroligt praktiska. Fast lite för dyra för att vi ska kunna strö sex stjärnor över dem.