TEST AV Quad ESL-2905

Sublim magi

Att detta Àr en av vÀrldens bÀsta högtalare Àr höjt över varje tvivel. Och inte Àr de sÄ vÄldsamt dyra heller. Fast det krÀvs en hel del om de ska ta med lyssnaren genom pÀrleporten till ljudhimlen.

Ljud & Bild tycker:
Superhomogent och naturtroget ljud. Frapperande detaljrikedom Blixtsnabb dynamik.
SvÄra att placera.

De flesta av oss kan bara drömma om sÄ hÀr gudomligt ljud. Inte för att intrÀdesbiljetten Àr astronomiskt hög. TvÀrtom, ESL-2905 Àr faktiskt vÀrda varenda krona och pÄ flera omrÄden lÄter de bÀttre Àn mÄnga mer exklusiva högtalare. Hos fÄ andra fÄr man ett lika kristallklart och korrekt ljud i kombination med blixtsnabb dynamik och kirurgiskt precis detaljering. Den som hör Quad-högtalarna för första gÄngen tappar bÄde hakan och mÄlföret. Och glömmer det aldrig. DÀrför var jag tvungen att ha ett par.

PÄ mitten av 80-talet, efter att ha lekt med JBL, Advent och Cerwin-Vega (ja, man har vÀl varit ung) letade jag efter nÄgot som kunde fÄ fram mer av det som jag var sÀker pÄ försvann nÄgonstans pÄ vÀgen. NÄgonstans mellan Ortofon-pickupen pÄ min Systemdek-skivspelare och nÀr ljudet slÀpptes ut i andra Ànden. I högtalarna. DÀr var jag sÀker pÄ att fanns mycket mer att hÀmta. Och jag hade rÀtt.

TvÄ stora och platta kartonger och tvÄ mindre anlÀnde sÄ smÄningom och nÀr de plundrats pÄ innehÄll efter en timme stod ett par spritt sprÄngande nya Quad ESL-63 pÄ tillhörande stativ och lÀt gudomligt. De högtalarna Àgde jag i mÄnga Är, tills platsbrist tvingade mig att sÀlja dem för att skaffa ett par kompakta tvÄvÀgshögtalare i stÀllet. Jag har Ängrat det varje dag sedan dess.

Nya ESL-2905 Ă€r Ă€nnu större Ă€n ESL-63-modellen som Quad lanserade 1981. Och de tar mer plats. De dominerarhelt enkelt rummet. Inte bara för att höjden Ă€r 1 meter och 43 centimeter, utan för att 70 centimeters bredd krĂ€ver en del yta. LĂ€gg dĂ€rtill att de inte bara kan stĂ€llas dĂ€r de fĂ„r plats. Man mĂ„ste nĂ€stan möblera om hela rummet efter högtalarna. Att fĂ„ dem att lĂ„ta optimalt Ă€r helvetisk process, med runtflyttande av möbler, högtalare, blomkrukor och mattor. Men belöningen Ă€r tiofaldig. Maken till superneutral och naturlig musikalitet fĂ„r man leta lĂ€nge efter. NĂ€r allt stĂ€mmer finns det fĂ„ högtalare – om ens nĂ„gon – som kommer i nĂ€rheten! Jag ska strax förklara mer ingĂ„ende, men först en kort historielektion.

The beginning …
PÄ 1920-talet Àgnade sig tvÄ ingenjörer pÄ teleföretaget Bell Ät att utveckla en högtalare som var tillrÀckligt bra för att kunna Äterge musik. Chester Rice och Edward Kellogg förfogade över en enorm 200-wattsförstÀrkare och experimenterade sig fram till den första elektrostatiska högtalaren. Den var stor som en dörr men hade en klarhet och lÄg förvrÀngning som vida övertrÀffade dÄtida skorrande hornhögtalare.

PĂ„ grund av den enorma komplexiteten, och behovet av en vĂ€ldigt stor membranyta – eftersom membranet inte kunde röra sig sĂ€rskilt lĂ„ngt – blev det aldrig nĂ„got av denna högtalartyp.

Inte förrÀn 1957, nÀr Peter Walker lanserade sin ESL-57. Det var den första kommersiellt gÄngbara elektrostaten. Den pÄminde mycket om ryggen pÄ en soffa som stod lÀtt tillbakalutad pÄ golvet pÄ ett par lackade trÀfötter. De platta Quad-högtalarnas driftteknik byggde pÄ den elektrostatiska princip som Rice och Kellogg uppfunnit 34 Är tidigare.

I stÀllet för att ha ett element med ett konformat pappersmembran i en metallkorg och en spole som rör sig i ett magnetfÀlt, som de flesta andra högtalare har, anvÀnde sig Walker av en tunn ledande plastfilm som var placerad mellan tvÄ elektroder formade som metallplattor. Genom att ge metallplattorna olika laddningar rörde sig membranet och skapade ljudvÄgor som spreds ut i rummet.

Quad ESL-57 blev en stor framgÄng. Och fick ingen efterföljare förrÀn ESL-63 slÀpptes 1981. Den nya modellen blev omedelbart en favorit bland intresserade ljudtekniker, musiker och inte minst audiofiler. FrÄnvaron av fÀrgningar och den synnerligen homogena ljudbilden samt dess kristallklara transparens, gick knappt att uppbringa med en vanlig högtalare. Att ESL-63 inte hade nÄgon sÀrskilt övertygande djupbas och att det fanns klarar brister pÄ dynamikomrÄdet var det inte mÄnga som bekymrade sig över.

Större och bÀttre
Senare kom tvĂ„ nya utgĂ„vor, ESL-988 och den betydligt större ESL-989. Storebror hade tvĂ„ extra paneler (4+2) som gav en mycket större membranyta och djupare och mer potent bas. ESL-2905 Ă€r ersĂ€ttaren till 989:an och hĂ€r Ă€r sĂ„vĂ€l det mekaniska som det elektriska förbĂ€ttrat. Principen Ă€r dock densamma. En strömförsörjning i sockeln laddar elektroderna med ström som sedan sĂ€tter igĂ„ng membranets rörelser med hjĂ€lp av det ledande materialet som Ă€r pĂ„lagt pĂ„ det tunna membranet. Eftersom ett enda membran Ă„terger hela frekvensregistret (28–21 000 Hz) behövs det inget delningsfilter i signalvĂ€gen. Noll förluster, alltsĂ„.

Men tillbaka till processen som alla som packar upp ett par ESL-2905 mÄste genomlida. Storleken allena gör att högtalarna krÀver sin plats, och de dominerar de flesta rum som inte Àr enorma. Eftersom högtalarna Àr dipoler kommer inte bara ljud frÄn hela membranet, de spelar ocksÄ bakÄt lika mycket. ESL-2905 har nÀmligen inte nÄgot kabinett, bara en kraftig metallram som elektrostatpanelerna Àr monterade i och som membranet av Mylar Àr uppspÀnt pÄ. Kabinettresonanser Àr i princip noll.

Ett stag med spĂ€nnskruv Ă€r placerat pĂ„ baksidan och ger stöd Ă„t alltihop. Det ingĂ„r tvĂ„ 8-kilos jĂ€rnplattor, en till varje högtalare, som skruvas fast under sockeln för att ge dem ett bastant fundament och se till att inte barn kan vĂ€lta dem. Justerbara fötter ingĂ„r ocksĂ„, de mĂ„ste skruvas fast för att högtalarna ska vinklas i rĂ€tt lĂ€ge. Vilket innebĂ€r att man stĂ€ndigt vĂ€xlar mellan att stĂ„ pĂ„ knĂ€ vid högtalarna och att sitta pĂ„ lyssningsplatsen i soffan. Efter ett par dagar fram och tillbaka med vattenpass och mĂ„ttband fick jag sent omsider den vertikala och horisontella vinkeln att sitta helt perfekt. Resultatet var knappa 3–4 graders lutning bakĂ„t och en aning invinkling mot mitten.

NÀstan rakt upprÀtta alltsÄ. Fast med exakt samma avstÄnd till bakvÀggen, som för övrigt Àr tÀckt med tjockt scenmoltontyg. Högtalarna Àr nÀmligen krÀsna nÀr det gÀller vilket material som vÀggarna har bakom dem, ljudet som lÀcker ut pÄ baksidan reflekteras ju trots allt tillbaka mot lyssnaren. Mitt rÄd Àr att aldrig stÀlla ESL-2905 framför ett fönster, utan se till att det finns nÄgot som dÀmpar ljud bakom dem. DÄ, och bara dÄ, sitter allt. Och herre min skapare en sÄdan belöning!

Hör dem och dö …
Utan en noggrann installation lÄter ESL-2905 aldrig bÀttre Àn bra. Men om allt görs rÀtt knackar de pÄ pÀrleporten till ljudhimlen, och nÀr allt stÀmmer med elektroniken som förser dem med musik sÄ har man kommit in.

Glöm allt du hört om att elektrostater spelar lite bas. De hĂ€r skiljer sig markant frĂ„n de allra flesta elektrostatiska högtalare – sina föregĂ„ngare ocksĂ„ – genom att de levererar en massiv djupbas. Med explosiv kraft som gör att dammrĂ„ttorna fĂ„r huggtĂ€nder och att byxbenen fladdrar som en flagga i styv kuling.

Quad-högtalarna Ă€r inte tungdrivna. De fungerar utmĂ€rkt med Quads nya effektförstĂ€rkare Elite Stereo som lĂ€mnar 90 watt. Men de Ă€r sparsmakade. ÖvergĂ„ngen till McIntoshs 450-wattare MC450 gjorde ljudbilden mycket fylligare och mer organisk. DĂ„ fick klangen frĂ„n Jerry Douglas dobrogitarr vingar. DĂ€r jag förut bara hade hört knivskarp definition fick jag ut hela klangen frĂ„n instrumentet. Plus definitionen.

Gitarrtonernas dynamik exploderade i rummet, komplexiteten i klangen frÄn en dobro framtrÀdde bÀttre i ljudbilden. Och de vÀsentligt tydligare vokalharmonierna i mellanregistret förstÀrkte livekÀnslan markant med den stora McIntosh-förstÀrkaren.

I sĂ€llskap med Keith Jarretts ”Still Live” pĂ„ LP hade jag vĂ„ldsamt mysigt. Grammofonljudets svala lĂ€ttsamhet gick nĂ€stan upp i en högre helhet med Quadarna. Det fanns en lĂ€tthet i musiken som tillsammans med en förtrĂ€fflig kĂ€nsla av akustik gjorde framförandet av ”When I Fall In Love” till en skön upplevelse. Klangen frĂ„n flygeln lĂ€t som om den kom frĂ„n en scen lĂ€ngre bort, och inte lika nĂ€ra som med CD-versionen. Högtalarnas nĂ€stan totala transparens gav nĂ€stan konsertinspelningen ett större djup pĂ„ LP Ă€n pĂ„ CD.

ESL-2905 lĂ„ter dig höra mycket fler nyanser och slĂ€pper igenom fler klangfĂ€rger Ă€n man tror Ă€r möjligt. Jag plockade fram Mozarts ”Requiem” med Cecilia Bartoli och Sir Georg Solti (Decca), och fick en sublim upplevelse av sorg och fruktan – och gĂ„shud över hela kroppen. Inspelningen Ă€r gjord live och man hör djupt in i ljudbilden, som svĂ€mmar över av klanger och harmonier som man mĂ„ste ha en vĂ€ldig kör för att fĂ„ stora dimensioner av. Detta Ă€r en av fĂ„ högtalare som har diktion, dĂ€r man faktisk kan följa med i texten genom hela verket, inte bara nĂ€r solisterna sjunger.

Det finns nÄgot varmt och nÀrvarande med diskanten. Kanske Àr den bara mer naturlig Àn i andra högtalare, men jag lÀgger inte mÀrke till den förrÀn ett instrument rör sig de sfÀrerna.

Dynamiken frĂ„n Wienerfilharmonikerna Ă€r mĂ€ktig och vĂ„ldsam. Högtalarna skyfflar ut bas i rummet med fart och precision som man bara förvĂ€ntar sig av stora högtalare med konventionella baselement. Och inte en endaste gĂ„ng hör jag att de missar med tempot eller transienter. De startar och stannar med fullstĂ€ndig precision. Jag har aldrig hört pĂ„ maken. Basen i ”Hedonism” med Skunk Anansie kunde lika vĂ€l ha kommit frĂ„n en stor subbas. Den satte nĂ€mligen hela soffan i gungning nĂ€r jag vred upp lite.

Med en precision jag sÀllan hör i nÄgon högtalare, och djupbas jag aldrig hört frÄn en elektrostathögtalare.

Klockspelet i början pĂ„ Holly Coles ”Train Song” har en förmĂ„ga att lĂ„ta malplacerad i ljudbilden. Eller nĂ€stan drunkna helt och hĂ„llet. Men hĂ€r kunde jag nĂ€stan ta pĂ„ tonerna, som var knivskarpt fokuserade i ljudbilden. Till och med risiga inspelningar lĂ€t tungt. Jag plockade pĂ„ mig skivor som en narkoman i ett apotek. Vilket man gĂ€rna gör nĂ€r nĂ„got lĂ„ter exceptionellt. Gamla plattor med Neil Young och Ulf Lundell fick speltid igen. HĂ„rt, tufft och massivt lĂ€t det. Vilket man knappast skulle ha sagt om en Quad-elektrostat för ett par Ă„r sedan.

Magiskt Àr ordet.
Men allt har sina begrÀnsningar. StÀll högtalarna lite snett, sÄ lÄter de vasst och hÄrt. Vrid upp volymen till deras maximala grÀns (50 volt) eller nÄgonstans i nÀrheten, sÄ börjar övre mellanregistret och diskantregistret att flyta ut. DÄ tar det slut direkt. ESL-2905 kan aldrig spela lika högt som JBL Array 1400 eller Klipsch P39, men under denna osynliga, men ack sÄ hörbara, grÀns finns det fÄ högtalare som klarar av vad ESL-2905 mÀktar med.

Om vÄr Herre hade fÄtt vÀlja
HĂ„rdare, tuffare, djupare och högre gĂ„r det alltid att komma med andra högtalare. Men det lĂ€ttflytande, silkeslena och naturliga ljudet frĂ„n ett par Quad ESL-2905 Ă€r det fĂ„ som matchar. Åtminstone inte för det hĂ€r priset, som fĂ„r dem att verka som rena rama fyndet. NĂ€rmare musikens innersta sjĂ€l kommer du inte. Med gnistrande dynamisk kontrast, seriös djupbas och extremt lĂ„g förvrĂ€ngning stĂ„r sig Quadarna bra i klassen VĂ€rldens bĂ€sta högtalare. Har man plats och rĂ„d Ă€r det inget att tveka om. BĂ€ttre lĂ€r det knappast bli för de hĂ€r pengarna.

Fakta & Betyg:
    • Elektrostathögtalare
    • Impedans: 8 ohm
    • KĂ€nslighet: 86 dB
    • FrekvensomfĂ„ng: 28–21 000 Hz
    • MĂ„tt: 143 x 70 x 39 cm
    Pris: 86,000,-
    Les ogsÄ
    TEST: Sumiko S.10

    Elegant muskelknippe

    NÀr man ska köpa subwoofer mÄste man ofta vÀlja mellan kraft och precision, men Sumiko har massor av bÄde och.

    TEST: B&W DB4S

    Högteknologiskt under

    Om NASA skulle ha byggt en subwoofer sÄ hade de gjort sÄ hÀr.

    TEST: Arendal Sound 1723 Subwoofer 2

    JordbÀvning pÄ lÄda!

    NĂ€r det gĂ€ller ren och oanstrĂ€ngd djupbas har vi knappt hört nĂ„got bĂ€ttre Ă€n den hĂ€r ”domedagsmaskinen” frĂ„n Arendal.

    TEST: Monitor Audio Silver W12

    NÀr musiken Àr viktigast

    Den hÀr passar dig som framför allt behöver en kompakt subwoofer som lÄter utmÀrkt med musik.

    TEST: Yamaha NS-SW1000

    Gör vad den ska

    Yamahas subwoofer har tillrÀckligt med kraft för att trycka till, och Àr tillrÀckligt snabb med musik. Den har bara ett problem.

    TEST: M&K Sound V12

    Snabb och exakt

    Vill du ha djup, slagkraftig bas frÄn en kompakt och lÀttplacerad subwoofer Àr V12:an frÄn M&K definitivt en av de bÀsta.

    TEST: XTZ SUB 1X12

    Lika roligt för halva priset

    Subwoofern frÄn XTZ kostar hÀlften sÄ mycket som de andra med samma storlek och slagkraft. Och fÄr inte stryk av nÄgon!

    TEST: Subwoofer-stortest

    Brutala baskanoner

    Om du tycker att stereon eller hemmabion lÄter lite anemisk och livlös sÄ kan det bero pÄ akut brist pÄ BAS. Vi har testat 7 potenta subwoofrar som kan kickstarta ljudet i anlÀggningen!!

    TEST: Samsung HW-MS760/761

    Snyggt ljud till större skÀrmar

    HÀr fÄr du briljant ljud med en soundbar som passar bra ihop med skÀrmar pÄ 65 tum eller mer.

    TEST: Bowers & Wilkins 702 S2

    Omdefinierer toppklassen

    Med musikalisk elegans och dynamisk gnista slÄr B&W-toppmodellen i nya 700-serien undan benen pÄ konkurrenterna.

    TEST: Beoplay M3

    Beoplay ger Sonos One stryk

    Trots ett nÄgot högre pris Àr Beoplay M3 den seriösaste rivalen till Sonos One.

    TEST: Martin Logan Impression ESL 11A

    Magiskt mÀsterverk

    De kan se udda ut, men du har knappast hört musik Äterges med större realism

    Support Prenumeration

    VÄrt kundcenter hjÀlper dig om du har frÄgor eller behöver hjÀlp med din prenumeration.

    Du kan skicka mail eller kontakta oss pÄ telefon

    MĂ„ndag- Fredag

    0900 – 1130 ock 1230 – 1500.

    Support Tlf: 08-411 49 90
    Support: prenumeration@ljudochbild.se
    ×