Om man ska tro på allt som skrivs så är det dåligt ställt med Apple. De har tappat greppet och aktiekursen rasar eftersom varenda ny produkt från Cupertino inte tas emot som den revolution marknaden förväntar sig att den ska vara.

Så står det skrivet, för att ta till en Bibel-analogi.

Skeptikerna får utan tvekan vatten på sin kvarn av nya 12-tums MacBook. Som är så lik debutversionen från 2015 att jag personligen skulle hinna skaka hand – innan lunch – med det fåtal personer som kommer att rusa till närmaste Apple-butik för att uppgradera till den nya modellen.

För den ser inte bara precis likadan ut, den är nästan inte uppgraderad någonstans. Men priset har gått upp, naturligtvis, och frågan är om Apple har gjort tillräckligt för att göra 2016 års modell mer lockande än fjolårets. Den enda uppenbara nyheten är att nykomlingen finns i rosaguld-utförande.

Visst, den är fortfarande marknadens läckraste laptop. Den är så sexig att du vill ha den i sängen, ta med den på semestern och visa upp den för hela familjen. Skönhet är makt, är det många som hävdar, men vi föredrar substans när det handlar om ett så dyrt verktyg som en bärbar dator för 15 000 kronor.

För med bara hajar till och letar efter ny laptop någon annanstans. Det finns inte heller någon nätverkskontakt eller minneskortläsare. Bara ett hörlursuttag på motsatta sidan om USB-C-kontakten.

Vad du får

Grundmodellen är den vi testar här. Den har samma knivskarpa och färgrika, 12-tums Retina-skärm med 2304 x 1440-upplösning som föregångaren. Den har en ny generation Intel M-processor – vårt testexemplar har M3 och 1,1 GHz men datorn finns också med M5 och 1,2 GHz och ända upp till M7 och 1,3 GHz. Alla med dubbla kärnor och fyra trådar. Men det räcker inte riktigt för att imponera på specs-nördarna. Trots att de tre processorvarianterna har turbo-boost upp till 2,2; 2,7 respektive 3,1 GHz.

I praktiken är det inte säkert att du märker så mycket av det. Lagringsplatsen är 256 eller 512 GB flash-minne, beroende på modell.

Risken med så begränsade (teoretiska) prestanda är att MacBook-datorn reduceras till en svindyr skrivmaskin, med trådlös uppkoppling. En fancy konferensmaskin som inte passar till verkligt intensiva uppgifter. Det upptäckte vi när vi testade föregångaren i fjol.

Bättre grafik

Den nya MacBooken är kanske inget man köper för att ägna sig åt avancerad redigering av 4K-video, eller köra batchar med tunga bildfiler i Photoshop. Apple har andra datorer som passar bättre till sådant, som heter MacBook Pro.

Men de har ändå ansträngt sig. De nya utgåvorna har uppgraderat HD Graphics 515-grafikkort integrerat, som faktiskt visa sig vara en betydande förbättring när vi testar den nya maskinens grafikprestanda.

Minneshastigheten har gått upp till 1866 MHz och skriv- och läshastigheten är bevisligen bättre. Detsamma gäller batteritiden som är ungefär en timme längre än i föregångaren, och batteriet räcker i upp till 11 timmar om man bara använder datorn för att visa film.

Marginellt högre hastighet

Vardagliga uppgifter som att ladda ner e-post, ladda webbsidor och öppna program går inte fortare på den nya datorn. Man märker knappt att det finns några uppgraderingar alls under det ostronliknande, fläktlösa aluminiumskalet.

MacBooken hickar aldrig, den stannar aldrig upp och tvekar. Inte förrän man lägger på filter på PSD-filer i Photoshop eller försöker köra 30 sekunders rendering av 4K-video. Då stöter man snabbat på begränsningarna i processor- och grafikarkitekturen. Och det går inte att fixa genom att bättra på minnet. Det finns 8 GB och sedan är det färdigt. Man kan inte välja mer minne när man beställer datorn.

Med det sagt så klarar sig datorn fint när den öppnar en mapp som är proppfull med JPEG-bilder och lägger på filter eller oskarp mask på samtliga, utan att man blir sittande och väntar tills det blir mörkt och hungern hinner komma krypande innan datorn är klar. Med andra ord: lätta och inte speciellt processorintensiva uppgifter löser den alldeles utmärkt, men fort går det inte.

Jämför vi våra mätningar med fjolårsmodellen så är prestanda bättre i en del av dem, knappt märkbara i andra. I Geekbench-testet, där vi testar hur snabbt datorn utför heltals- och flyttalsberäkningar och undersöker minnesprestanda, är den nya processorn knappt bättre. Förra versionen fick 2407 poäng och den nya 2508 i singlecore-testet, vilket knappast kan kallas för signifikant. Det är inte multicore-testet heller, som klockar in nya MacBook på 4992, mot föregångarens 4612.

Märkbart bättre grafik

Grafiktestet är betydligt mer övertygande, och det betyder en hel del. Inte bara för spel utan för alla program som använder mycket av maskinens grafikprocessor, vilket många video- och bildredigeringsprogram gör. Här klarar sig nya MacBook betydligt bättre. I GFXBench GL, som mäter grafikprocessorns förmåga att visa bilder per sekund (fps=frames per second), får den det respektabla resultatet 47,8 fps. Det är 30–50 procent bättre än föregångaren.

DiskSpeed-testet mäter hur snabbt det går att skriva till SSD-disken eller flash-minnet och här får MacBook övertygande 652 MB/s i skrivhastighet och 941 MB/s i läshastighet. Det förklarar hur den kan starta program, öppna filer och lagra så snabbt som den gör. Därför skriver och läser den lilla MacBooken mycket snabbare än en dubbelt så dyr iMac med Fusion Drive, som kombinerar flash-lagring med en snurrande hårddisk.

Till vardags

Men bortsett från prestanda, hur är den att leva med? Det bero på hur ofta och hur många enheter man behöver koppla in. För med en enda USB-C-kontakt säger det sig själv att en adapter (extrautrustning) snabbt blir en nödvändighet. Det finns flera USB-C-adaptrar, inklusive en med USB-C till USB 2-adapter, samt en större med både HDMI och laddkontakt.

Personligen hade jag föredragit en separat laddkontakt, som Apples smarta MagSafe som håller kantakten med magneter. Den är dessutom säkrare, för om man snubblar på kabeln så lossnar MagSafe-kontakten utan att datorn gör ett svanhopp ner från skrivbordet. Ge mig MagSafe så ska jag inte klaga mer över att det bara finns en enda USB-C-kontakt. Även om den inte heller här stöder blixtsnabb Thunderbolt 3-överföring av data.

De platta tangenterna kräver viss tillvänjning eftersom de knappt har någon slaglängd över huvud taget, men bonusen är att man snabbt vänjer sig att skriva snabbare än på vanliga tangentbord, åtminstone var det så för mig. Den geniala Force Touch-styrplattan är tryckkänslig precis som en iPhone 6s. Trycker man hårdare så kan man till exempel se en förhandsvisning av ett dokument i en mapp, bland annat.

Vem ska köpa?

Den senaste generationen av Apples 12-tums MacBook passar inte alla. Behöver du en kraftfull dator så bör du hellre lägga pengarna på en MacBook Pro för samma pengar. Den har en lika skarp men större 13-tumsskärm och högre prestanda, fast är inte på långa vägar lika bärbar och behändig. Men det betyder inte att du är en komplett idiot om du väljer den här i stället – jo förresten, om du köper den bara för att den är sexig.

Skämt åsido, 2016-utgåvan av MacBook är mer än en snofsig skrivmaskin med uppkoppling. För alla som vare sig använder Photoshop, Final Cut Pro X eller spelar spel halva dygnet är den mer än tillräckligt snabb och det fina tangentbordet i full storlek är en fröjd att använda. Den tryckkänsliga styrplattan också.

MacBooken är en dyr, men väldigt lockande dator för dem som behöver ett mer användbart verktyg än en surfplatta och inte behöver lika höga prestanda som en stor och tung dator har. Tack vare förbättrad grafik är nya MacBook bättre än sin föregångare, och det innebär att den nya utgåvan är mer praktisk för fler användare.