: Pentax MX-1

Man får ha överseende med Pentax. De har varit fullt sysselsatta med ett ägarbyte, att förbättra sina spegelreflexer, samt en fin med ändå misslyckad satsning på kameror i hybridsegmentet. Men nu är de äntligen klara med sin första så kallade proffskompakt. En stilren historia i lackad mässing som har oerhört fina förutsättningar att kunna mäta sig med motsvarande modeller från Canon och Nikon.

Precis som Leica D-Lux 6 är Pentax MX-1 en avancerad kamera som är avsedd för entusiaster som gärna bär omkring på en kompaktkamera men som förväntar sig full fotografisk kontroll och hög bildkvalitet. De vill kunna lagra bilderna som råfiler för efterbehandling i Adobe Lightroom, Photoshop eller Aperture. Och innan det ska kameran ha givit fotografen de bästa förutsättningarna för att lyckas föreviga motiven.

Massiv klump
Förutsättningarna är de bästa. Mycket tyder nämligen på att MX-1 har samma optik och bildsensor som Olympus XZ-2. Alltså ett knivskarpt 28–112 mm-objektiv med mycket god ljusstyrka f1,8–2,5 samt en 12 megapixlars CMOS-sensor av bakbelyst typ (som ger bättre ljuskänslighet). Kamerahuset har däremot en gummiöverdragen yta och definitivt Pentax egen design. Ovan- och undersidan är gjord av solid, lackerad mässing och formspråket mer än hintar om Pentax klassiska spegelreflexer Spotmatic, MX och K1000.

Med vridbar skärm och en inställningsratt är det en fröjd att använda det gedigna kamerahuset. Även utan grepp. Det enda jag saknar är Olympus inställningshjul runt objektivet, som åtminstone kunde ha ställt in bländare, och så finns det plats rent fysiskt för en blixtsko. Men kameran har bara en uppfällbar blixt.

MX-1 har en annan praktisk funktion i exponeringskompensationen, som praktiskt nog sitter på en ratt vid sidan av programratten på ovansidan.

De som redan har en digital spegelreflex från Pentax kommer att känna igen sig direkt i skärmmenyerna, de innehåller många likadana inställningar.

Bildkvalitet
Trots att jag hade många andra kameror att välja mellan tog jag ofta med mig MX-1, även om jag bara skulle ut på en kort åktur. Det var inte bara designen och den förtroendeingivande vikten som lockade. Med bilderna från Olympus XZ-2 fortfarande på hårddisken och Leica D-Lux 6 i den andra fickan, var jag sugen på att jämföra bildkvaliteten.

Pentax-kameran klarade sig utmärkt. Precis som LX7, D-Lux 6 och XZ-2 börjar bruset vid ISO 1600 och ökar sedan. Vid ISO 6400 syns tydligt brus, ovanför detta skulle jag vilja kategorisera det som irriterande.

JPEG-filernas färgbalans var inte helt neutral, den har övervikt av rött och blått vilket kan ge ett färgstick i hudtoner som inte är särskilt klädsamt. Bortsett från detta är det mesta väldigt bra i MX-1. Objektivet är minst lika skarpt som i Panasonics och Leicas modeller, men här finns mindre förvrängning på vidvinkel. Det ger knivskarpa och detaljerade bilder med hög kontrast, och tack vare den goda ljusstyrkan behöver man inte använda höga ISO-värden i dåligt ljus. Det är bättre att blända upp till större ljusöppning.

Slutsats
Pentax gör en oerhört lyckad debut i den här klassen med sin MX-1. I likhet med de bästa proffskamerorna levererar den en bildkvalitet som är mycket högre än vad vanliga kompaktkameror klarar av. Avvikelserna i färgbalansen kan man enkelt kompensera för, värre är det att kompensera för bristen på blixtsko, plus frånvaron av en extra inställningsratt, antingen runt objektivet eller på kamerans framsida. Men trots låg bildhastighet och långsam lagring är MX-1 en attraktiv kamera att använda.

Byggkvaliteten är strålande, priset är konkurrenskraftigt och bildkvaliteten hög. Vad kan man mer begära?