Untitled-1

Test av Paradigm Signature 8

Toys for Boys

Toppmodellen från kanadensiska Paradigm visar sig vara en mycket mer spännande bekantskap än vad skribenten trott – skenet bedrar...

Plus

Frapperande detaljrikedom.
Blixtsnabb dynamik.
Seriös bas.

Minus

Kräver omsorgsfull placering

Uj, den var inte snygg den där, sade sonen när han hjälpte mig att packa ur de enorma lådor som innehöll toppmodellen Signature 8 från Paradigm. Men, fortsatte han, det finns ju faktiskt många som tycker att en högtalare ska se ut precis sådär.

En korrekt analys. Paradigms äventyr i High End-kategorin är en lustig sammanblandning mellan ett utseende som talar direkt till rockentusiasten – toys for boys – men som rent ljudmässigt visar sig ha mycket mer än så att bjuda på. Det återkommer jag till.

Paradigm har 25 år på nacken och hör hemma i en stad vid namn Mississauga i Ontario, Kanada. Man tillhör samma företagsgrupp som Anthem och Martin Logan. Det har inte skytts några medel när det gäller att skaffa sig Registred Trademarks för marknadsföringsavdelningen, men det ska inte överskugga det faktum att de faktiskt har en hel del innovativa tilltag vad gäller konstruktion av olika detaljer. P-Be™ Pure-Beryllium Tweeter Domes. ARB™ Aperiodic Resonance Breakup Fins. Co-PAL™ Cobalt-Infused Anodized Pure-Aluminum Midrange Cones. Dual ATC™ Asymmetrical Tapered Channels är några av ”uppfinningarna”. Läs mer om alla dessa på www.paradigm.com.

Signature 8
… är firmans referenshögtalare. Det är en majestätisk sak på nära 125 cm i höjden med hela sex element som är synnerligen synliga om man inte har fronten på – vilket ljudmässigt är lite synd att ha. Inte katastrofalt, bara lite synd.

I toppen sitter en berylliumdome som anges kunna gå upp till 45 kHz on-axis och 20 kHz 30 grader off-axis. Det gör att man kan experimentera en hel del med toe-in på för att få den utstrålning och den ljudbild man trivs bäst med. On-axis blir det en gnutta för aggressivt för mig och ljudbilden smalnar onödigt in lite grann. Jag hamnade på runt 10 grader toe-in, här fick jag den ljudbild som fungerade bäst i mitt relativt stora lyssningsrum.

Mellanregistret och de fyra baselementen ser till synes likadana ut men har i princip bara storleken gemensam. Mellanregistret har ett koboltanodiserat aluminiummembran och neodym-magneter medan baselementet har ferritmagneter och membran av mineralfylld polypropylen.

Högtalaren har basreflexportar både framåt och bakåt och är konstruerad att stå på spikes som gängas upp i små utriggare på foten. Spikes passar absolut inte på mitt brädgolv, så jag experimenterade lite med diverse dämpande fötter vilket starkt kan rekommenderas. Använd bara spikes om du har heltäckningsmatta, och då bara i nödfall. Med spikes blir högtalaren en smula ”aggressiv” och kanske lite väl pockande på uppmärksamhet enligt min ringa mening, utan spikes blir det något helt annat!

Låt musiken tala
Det är lätt att lura sig på högtalarens framtoning. Den ser ut att kunna spela rock – och det kan den förvisso också – men bakom det tuffa skalet döljer sig också en finkänslig och fullvuxen musikförmedlare. Jag befarar dock att många mer allroundlyssnande musikvänner går förbi denna högst intressanta högtalare i tron att den inte kan vad de söker – synd, verkligt synd, för det kan den.

Det här är nämligen en högtalare som både tar all musik på allvar och även växer med uppgiften. Den presterar en stor och väldefinierad ljudbild med massor av detaljer och den där speciella öppningen in till musikens kärna som är det som kännetecknar en kvalitetshögtalare. Den räds inga genrer och det enda den egentligen ber om är att det är en kvalitetsförstärkare du kopplar till den (med kvalitetskablar…). För är det en sämre förstärkare får du också reda på det, men inte så drastiskt som t.ex. Magico talar om det. Det går att leva med, men du får också hela tiden veta var skon klämmer.

Lite exempel
Det var svårt att låta ordet paradigm leda mig på spåret till olika musik, så jag valde lite favoritmusik istället – en del på grund av musiken, en del på grund av tekniken och en del på grund av båda.

Joe Jackson Trio live från Europatouren 2010 låter som om man var på plats. Fint med skivor inspelade vid konserter eller turnéer man varit på – kommer känslan tillbaka? Låter det som man tycker att det gjorde? Signature 8 lyckas nästan oroande bra med att i tankarna ta mig tillbaka till Hamburg och förmedlar en finfin livestämning.

Mozarts Pianokonsert No. 20 i den version från Danska Radions konserthus med Katrine Gislinge som solist som finns på High Fidelity Reference CD No. 8 är en klassiker för test. Orkestern spelar mycket återhållet och Gislinge så finkänsligt att det nästan blir nervpirrande ibland. På många högtalare kommer orkestern in med alldeles för stor tyngd i basen, så att den nästan verkar slå omkull Gislinge, men Paradigm håller klangbilden förvånande fint i schack. Orkesterklangen är lika spröd som vi känner den från de allra bästa högtalarna – ett mycket gott betyg.

Körstycket Schweigen av Max Reger är spåret före Mozart på samma skiva. Som gammal körsångare är det en ren fröjd att höra hur väl man kan följa stämmorna och hur finkänsligt högtalaren återger det faktum att det är många olika röster som sätter ihop en kör till en enhet.

Samlingsplattan Jazz Delights vol. II från Opus 3 dök upp i min brevlåda medan jag höll på med lyssningstesten. En samling högklassiga jazzinspelningar som var ett sant nöje via Paradigm Signature 8. Kjell Öhmans hammond B-3-version av Gerry Mulligans Swing House är en ren läckerhet, och den speciella tonen och anslaget från orgeln låter synnerligen äkta. Hi-haten i bakgrunden har precis rätt atmosfär. Snyggt jobbat, både Opus 3 och Paradigm.

Sergio Mendez Encanto är en platta av legendaren där han tillsammans med Will-I-Am producerar och moderniserar upp lite klassiska låtar – på gott och ont. Inledningsspåret The Look of Love features Fergie och har en härlig subbasinformation som rullar som en tät dimma över golvet. Signature 8 kan gå lågt med fin kropp och substans. I övrigt händer det rätt mycket roligt i produktionerna på den här mycket varierade skivan, som även om den ibland tappar i intresse rent musikaliskt sett är riktigt spännande att använda när man ska värdera en anläggning.

Mycket mer än rock
Musikexemplen är valda för att illustrera att högtalaren trots sin fysiska toys for boys-framtoning kan mycket mer än den ger sken av. Rock kan den spela, tro mig, med både ordentligt tryck och känsla. Det kom lite som en överraskning att den var en så komplett högtalare som den visar sig vara. Signature 8 är en högtalare som jag under testen blivit mer och mer förtjust i, och till slut hade ankungen nästan vuxit till en svan …


Kommentarer