: Panasonic HDC-TM900

Och om du trodde att en billig HD-kamera har lika hög bildkvalitet som en billig så tar du gruvligt fel. Bara med ett tillräckligt stort objektiv och tillräckligt bra bildbearbetning kan man verkligen börja utnyttja HD-formatets sex gånger högre upplösning än det gamla PAL-formatet. Högre upplösning är nämligen beroende av att objektivet släpper in mer ljus, och fler pixlar kräver en kraftfullare processor, särskilt när man panorerar med kameran eller filmar föremål som rör sig hastigt. En sämre kamera får problem med bildstörningar när den utsätts för sådana prövningar.

3D som extrautrustning
Panasonic har ett seriöst HD-alternativ i sin nya 900-serie. Den tar över efter förra årets 700-serie och innehåller toppmodellerna för konsumenter. Vill du dessutom kunna filma i 3D så är det ont om alternativ. I skrivande stund är det bara Panasonic som har en 3D-lins till sina seriösa konsumentkameror. Sony och JVC är på gång med var sin 3D-kamera (när du läser detta har de lanserats), men fler än dessa tre finns inte.

3D ger filmerna en extra dimension, och det kan vara väldigt roligt så länge kvaliteten håller måttet. Förutom motivet avbildas också avståndet mellan föremålen, i stället för en platt bild får man med djupet i bilden och 3D-känslan från verkligheten återskapas.

Tre modeller
I 900-serien finn tre modeller, enda skillnaden mellan dem är hur de lagrar filmerna. Grundmodellen HDC-SD900 lagrar på SD-minneskort som kan rymma upp till 64 GB (SDXC). Detsamma gör HDC-TM900, men den har dessutom 32 GB inbyggt minne, vilket ger en hel del lagringsplats, även om man inte har något löst minneskort till hands. HDC-HS900 lagrar också på minneskort men är dessutom utrustad med en hårddisk på 240 GB, för den som verkligen filmar mycket!

Om man filmar med högsta upplösning (1080p/50) räcker 32 GB till ungefär 2 timmar och 45 minuter. Man kan också välja olika kvalitetssteg, ned till lägsta som räcker till 14 timmars filmning. Om man multiplicerar dessa tider med 7,5 får man hårddiskkamerans kapacitet.

Format och upplösningar
Här testar vi den minnesbaserade kameran HDC-TM900. Den lagrar video i AVCHD-format, precis som väldigt många andra HD-kameror. Det formatet är emellertid inte kompatibelt med progressiva HD-bilder, så för högsta kvaliteten 1080/50p använder sig kameran av MPEG-4-komprimering. Föregångarna i 700-serien kunde bara lagra filmerna i olika HD-upplösningar, men numera har Panasonic insett att folk kanske vill filma med lägre upplösning ibland för att underlätta redigeringen. Därför kan kamerorna i 900-serien även lagra filmerna i så kallat iFrame-format, som har en upplösning av 960 x 540 progressiva linjer, alltså lite lägre än vanlig PAL-upplösning. Tänk på att iFrame använder exakt lika stor dataström som högsta upplösning (1080/50p), alltså 38 Mbit/s, vilket betyder mindre än 3 timmars inspelningstid på det inbyggda 32 GB-minnet. Vi rekommenderar med andra ord att skaffa extra minneskort!

Nya funktioner
Förutom att HDC-TM900 har fått en aningen större pekskärm och ett kanske ännu mer intuitivt menysystem så har den utrustats med en ny optisk bildstabilisator. I likhet med föregångaren kommunicerar kameran med optiken så att objektivet vrider på sig i takt med handens skakningar. Detta är bättre än en digital bildstabilisator som påverkar bildkvaliteten. Med den nya bildstabilisatorn reagerar kameran ännu lite trögare i panoreringar och bildrörelser för att kunna hinna med att stabilisera bilden. Det kan kännas som i mesta laget när man filmar, men när inspelningen visas på en skärm så uppskattar man verkligen den lugnare bilden. Den håller sig dessutom skarpare vid snabba panoreringar. Om man vill går det naturligtvis att stänga av den här funktionen, vilket till exempel kan vara praktiskt om kameran står på stativ.

Nästan identisk
Bortsett från detta finns det inte mycket nytt att tala om. Precis som föregångaren har Panasonic-kameran tre CMOS-sensorer, en till varje färg, för att ge ett så bra färgdjup som möjligt. Den har också en uppsjö av inställningar för både bilden och ljudet (mikrofonen spelar till och med in i 5.1-surround). Eller så kan man välja Auto. Då ställer kameran själv in vitbalans efter motivet, och den har dessutom ansiktsigenkänning så att ansikten återges så naturligt som möjligt. På utsidan finns en ingång för en extern mikrofon samt en utgång för hörlurar.

Bildkvalitet
I likhet med sin föregångare har HDC-TM900 en exceptionellt hög bildkvalitet. Färgerna är djupa och naturliga, och bilden är skarp både inomhus och utomhus. Brus är det imponerande ont om, åtminstone i 1080/50p-läge, och på det stora hela är det extremt bra. Alla andra 1080-lägen är linjeflätade, vilket kan orsaka lite orenheter i linjer under snabba panoreringar och om föremål förflyttar sig hastigt. Bildstabilisatorn minimerar det problemet, men bilden är ändå klart bäst i 1080/50p. Då uteblir eftersläpningarna nästan helt och bilden har betydligt mindre orenheter. Brus blir ett allt större problem ju mer man sänker upplösningen för att få ned filstorleken. Vi rekommenderar inte den lägsta inspelningskvaliteten. Det bör påpekas att även om bilden är helt utsökt så är den inte bättre än hos föregångaren, den är snudd på identisk. Undantaget är att vitbalansen känns ett snäpp bättre i autoläge med den nya kameran. Det ger en mer naturtrogen grönfärg, medan föregångaren var en gnutta mer gulaktig. Dessutom känns rött och rosa lite djupare med HDC-TM900. Å andra sidan var blått lite mer neutralt i föregångaren, medan den nya modellen drar en aning mer mot lila. Under normala omständigheter ser vi i princip ingen skillnad på dem båda, men skillnaderna framträder när vi filmar en statisk testbild. Här finns däremot tillräckligt med bildjusteringar för att det ska gå att ratta in det mesta – eller skruva bort sig alldeles. Kort sagt är det trevligt att nya 900-serien har en lika imponerande bildkvalitet som föregångaren 700-serien, på samma gång som det är en liten besvikelse att bilden inte har blivit ÄNNU bättre.

3D-kvalitet
3D-objektivet som Panasonic säljer till sina nya kameror är detsamma som ingick till HDC-SDT750 som vi testade förra året. Det heter VW-CLT1 och kostar ungefär 3 500 kronor. Och det är det inte värt, om man säger så.

Som vi skrev förra året sitter de två linserna på framsidan för tätt ihop för att ge en riktigt stor känsla av djup. De borde ha suttit ungefär lika långt ifrån varandra som ögonen på en människa, det hade givit mest naturligt djup.
Vi gillar inte heller att objektivet gör att du inte kan zooma med kameran eller använda bildstabilisatorn. Och man kan inte heller ta stillbilder med objektivet på. Det hade nog gjort det mer komplicerat, men vi nämner det ändå.

Det största problemet är dock att de två linserna är så små att de släpper in oerhört lite ljus. Det innebär att kameran måste kompensera genom att höja ljuskänsligheten (ISO), vilket medför mycket brus, särskilt när man filmar inomhus. Det var bland annat detta vi hoppades att den nya kameran skulle klara bättre än den förra. Men det gör den alltså inte. Filmar du utomhus i dagsljus fungerar det ganska så bra, fast inte tillräckligt enligt min åsikt. Den i övrigt så briljanta kameran förvandlas till en leksak som inte passar seriösa videografer.

Slutsats
HDC-TM900 är en oerhört seriös kamera med ett ganska så kompakt format. Den har många fina funktioner att erbjuda men fungerar i de allra flesta fall utsökt i autoläge. Med 32 GB internminne behöver du inte ett ha ett SD-minneskort, men om du vill kan du använda det också. SDXC-korten stöder upp till 64 GB (det finns ännu större minneskort men kameran garanterar inte att de fungerar).

En ny funktion är att du kan filma i lägre upplösning (540p) för att spara processorkraft i datorn och på så sätt förenkla redigeringen. Den nya bildstabilisatorn är också mer effektiv än den gamla, men i övrigt är kameran i princip identisk med föregångaren, och det gäller även bildkvaliteten. HDC-TM900 är med andra ord väldigt bra, men utgör ingen egentlig förbättring. Det valfria 3D-objektivet är fortfarande bara en leksak eftersom bildkvaliteten inte är tillräckligt hög för seriösa filmare. Och då är 3 500 kronor alldeles för dyrt.