annonse
annonse

Rotel A14

Nästan magisk

Snudd på komplett utrustad – och ljudet är inte dumt heller.

Gott om både analoga och digitala ingångar, trådlös Bluetooth och nätverksstyrning. Verkar inte sakna någonting.
Ljudbilden saknar djup och baskontrollen är bara godkänd. Nätverksingången är bara för fjärrstyrning, det finns inga streaming-funktioner.

Rotel tillhör det fåtal märken som har ett rykte om sig att alltid leverera varorna. Särskilt i den viktiga mellanklassen, som är instegsnivån för väldigt många hifi-intresserade. Där finns det få som kan utmana Rotel.

Vi var förtjusta i de första integrerade förstärkarna med digitalingångar, RA-11 och RA-12, och för ett par månader sedan blev jag nästan knockad av den häftiga (och betydligt dyrare) RA-1592: ett kraftverk på 2 x 200 watt som verkligen kan hävda sig i den viktiga prisklassen 20 000–25 000 kronor.

Just därför är vi otroligt nyfikna på vad den helt nya integrerade A14 har att erbjuda. Med en prislapp på 12 000 kronor ligger den i ett spännande segment. En bra bit över djungeln kring 5 000 kronor, vilket innebär mer påkostade komponenter och ofta en bättre och mer stabil strömförsörjning. I det här fallet snackar vi om måttliga 80 watts effekt, fast då med en egenkonstruerad ringkärnetrafo och klass AB-drift i stället för den switchade klass D-strömförsörjning som sitter i billiga förstärkare. Vi kan alltså förvänta oss en mer stabil drift av högtalarna, med ett motsvarande bättre ljudmässigt resultat.

Välutrustad

När det gäller funktioner ligger A14 inte långt efter sin storebror RA-1592, med både koaxiala och optiska digitalingångar plus en USB-DAC-ingång. Sistnämnda stöder musikfiler ända upp till 32 bit/384 kHz, inklusive filer kodade i DSD-format. Det är Sonys svar på HD-ljud och även om det finns få originalinspelningar i formatet så har det blivit mycket populärt i Japan. Här hemma är det dock inte särskilt relevant. Men det betyder åtminstone att USB-ingången stöder alla högupplösta ljudformat (utom MQA och videoljudformat från Dolby och DTS) som du skickar in. Förstärkaren har även en USB-port på framsidan, denna är en DAC-ingång för iPhone.

Den inbyggda digitalomvandlaren från AKM har för övrigt upplösning på 32 bit/768 kHz, högre än det mesta annat på marknaden i dag.

Nätverk

A14 kan kopplas in på nätverket med ethernet-kabel. Den används för att styra förstärkaren, antingen via mobiltelefonen eller med styrsystem som Crestron och Control4. Nätverksingången kan inte användas för att strömma musik, och det finns inte heller någon trådlös wifi-anslutning för det ändamålet. Ska du strömma får du antingen koppla in din PC, Mac eller mobiltelefon till någon av digitalingångarna med kabel, eller göra det trådlöst från mobilen via Bluetooth. Då stöds aptX som ger bättre ljud än den bedrövliga Sub Band-kodeken som ursprungligen finns i Bluetooth-protokollet. Detta gäller inte för iPhone-ägare, då är det AAC som strömmas vilket gör ungefär samma sak.

Användning

Som med de flesta integrerade förstärkare är det enkelt att koppla in och använda Rotel A14. Men det finns en del man måste tänka på, och det är att gå in i menyn och ställa in USB Audio Class 2.0 för att stödja format med 96 kHz-upplösning. Windows-användare måste installera en app för detta, då slipper man dessutom att få pling-ljud från Windows-program genom stereon.

För renaste möjliga ljud kan du med fördel ställa in Tone Control till off-läget i menyn. Detta gäller naturligtvis bara om du inte har något behov av bas- och diskantjustering. Det här går även att göra direkt i fjärr-appen Rotel 14 Series. Appen är för övrigt väldigt enkel att använda, tänk bara på att maxvolymen är 50 i den, vilket i vissa fall kan vara lite lågt. För att vrida upp musiken högre måste du använda den vanliga fjärrkontrollen eller volymratten på förstärkaren.

Ljudet av detaljer

Under testet har jag använt Monitor Audio Silver 6, som vann vårt test av åtta golvhögtalare i decembernumret. Det är en relativt lättdriven högtalare som låter upplöst och energiskt, med en bra och fast bas. Dessutom har Rotel A14 fått prova på den dyra och exklusiva Sonus faber Olympica III.

Jag brukar ofta börja med kvinnlig sång, vilket avslöjar hur bra en förstärkare är på att återge detaljer längst upp. Ett bra exempel är Tori Amos ”Cooling” som vi återfinner i sin ursprungliga inspelning på samlingsalbumet ”A Piano: The Collection”. Spelad från Tidals plugin-modul Audirvana Plus 2 är hennes röst naken och torr, med massor av energi i frekvensregistret runt 1 kHz. Rotel-förstärkaren återger hennes röst oerhört bra, det finns massor av luft och öppenhet och pianot som ackompanjerar henne har fin snärt. Framför allt de ljusare tangenterna är imponerande lekfulla och svängiga. Precis som vi är vana vid från Rotel finns det ingen tillagd värme någonstans, allt återges så neutralt som det kan bli.

Jämfört med billigare digitalförstärkare, till exempel streaming-förstärkarna Sonos Connect:Amp och Bluesound Powernode 2, har ljudbilden bättre storlek. Övertoner har bättre upplösning, vilket både pianot och Toris röst tjänar på. Det är också ett steg upp från den billigare RA-12. Det ska däremot nämnas att fundamentet i de lägsta oktaverna inte är nämnvärt bättre hos Rotel A14.

Saknar baskontroll

Bastangenterna har inte riktigt den klangbotten vi vill ha, vilket ger A14 en något smal klangbalans. Om man vräker på lite så kan det även låta lite aggressivt.

Tar vi steget till lite stökig och rufflig hiphop, närmare bestämt ScHoolboy Q och låten ”Groovy Tony”, så sätts förstärkarens rytmkänsla på prov. Återigen utmärker sig A14 som ytterst öppen och detaljerad. Rösten framträder med klockren diktion och det är kontroll på alla samplingar och ljud. Basen är tillräckligt stram i sitt övre register, men djupbasregistret får inte den pondus och det engagemang jag vill ha. Yamaha A-S1100 är betydligt mer ståndaktig i basen och är inte sämre än Rotel i längre upp i övertonerna heller. Yamaha saknar dock digitalingångar och ger därför inte lika många funktioner för pengarna.

Det gör inte Naim Nait 5Si heller, men även den låter mer engagerande än Rotel A14, särskilt när det gäller rytmer i basregistret. Rotel-förstärkaren är i tunnaste laget och trivs därför inte lika bra med komplex musik som har mycket bas. Det gäller lika mycket en klassisk symfoniorkester som tung hiphop.

Det finns bättre rockare

Puscifers ”Life of Brian (Omniflux Mix)” är en låt jag använder ofta för att testa just rytm och tyngd i basen, på samma gång som det händer massor i den övre delen av tonregistret. Det här är en stenhård låt som förtjänar att volymen dras upp en hel del. Det ska låta tungt och skönt. Rotel A14 lyckas fint med mellan- och övertonregistret. Maynard James Keenans röst och perkussioneffekter är inga problem, förstärkaren låter riktigt öppen och klar när man spelar på låg eller måttlig volym. Men så fort man börjar nå ”rolig-nivån” så hårdnar den till sig, basrytmerna blir för tunna och den tappar ångan precis innan det blir kul.

Nu har A14 visserligen bara 80 watt per kanal. Men det har Denon PMA-2500NE också, som har betydligt mer pulver och kontroll i basen. Den har dessutom en ännu större och djupare ljudbild, och är därför bättre på flera olika musikstilar. Hegel Röst med sina 2 x 75 watt är ännu stramare i basen och har en markant bättre baskontroll och tål att pressas längre än Rotel. Allt tack vare en dämpfaktor på över 2000:1 mot Rotels 220:1. Hegel Röst kostar å andra sidan betydligt mer, 20 000 kronor. Pioneer A-70DA ligger kanske närmare, den kostar 15 000 kronor och låter också större och hårdare än Rotel A14, utan att den har sämre upplösning längre upp.

Slutsats

Rotel A14 är en mycket bra förstärkare på många sätt. Anslutningarna går det inte att klaga på, det går att koppla in de flesta såväl digitala som analoga källor. Och det är enkelt att styra förstärkaren från mobiltelefonen.

Den ljudmässiga styrkan är att sångröster, stränginstrument och andra instrument med många övertoner återges klockrent, och allting kommer fram tydligt även när man spelar lågt. Svagheten ligger i basregistret, som blir lite för tunt, och att förstärkaren plattas till och blir hård så fort man spelar häftig, rytmisk musik och passerar ”söndagsnivå” på decibelskalan. Vi vill också ha en djupare ljudbild eftersom stereoperspektivet är en smula platt jämfört med de bästa. Steget upp från 5 000-kronorsklassen är inte tillräckligt stort rent ljudmässigt, samtidigt som man får så mycket när man närmar sig 15 000–20 000 kronor att vi lockas att rekommendera att hellre ta steget upp dit.

picture1 picture2 picture3 picture4 picture5
<
>
Ingångar finns det gott om, både analoga och digitala. Till och med en PC-DAC-ingång som söder ljudformat upp till 384 kHz. Foto: Rotel

Rotel tillhör det fåtal märken som har ett rykte om sig att alltid leverera varorna. Särskilt i den viktiga mellanklassen, som är instegsnivån för väldigt många hifi-intresserade. Där finns det få som kan utmana Rotel. Vi var förtjusta i de första integrerade förstärkarna med digitalingångar, RA-11 och RA-12, och för ett par månader sedan blev jag nästan knockad av den häftiga (och betydligt dyrare) RA-1592: ett kraftverk på 2 x 200 watt som verkligen kan hävda sig i den viktiga prisklassen 20 000–25 000 kronor. Just därför är vi otroligt nyfikna på vad den helt nya integrerade A14 har att erbjuda. Med en prislapp på 12 000 kronor ligger den i ett spännande segment. En bra bit över djungeln kring 5 000 kronor, vilket innebär mer påkostade komponenter och ofta en bättre och mer stabil strömförsörjning. I det här fallet snackar vi om måttliga 80 watts effekt, fast då med en egenkonstruerad ringkärnetrafo och klass AB-drift i stället för den switchade klass D-strömförsörjning som sitter i billiga förstärkare. Vi kan alltså förvänta oss en mer stabil drift av högtalarna, med ett motsvarande bättre ljudmässigt resultat.

Välutrustad

När det gäller funktioner ligger A14 inte långt efter sin storebror RA-1592, med både koaxiala och optiska digitalingångar plus en USB-DAC-ingång. Sistnämnda stöder musikfiler ända upp till 32 bit/384 kHz, inklusive filer kodade i DSD-format. Det är Sonys svar på HD-ljud och även om det finns få originalinspelningar i formatet så har det blivit mycket populärt i Japan. Här hemma är det dock inte särskilt relevant. Men det betyder åtminstone att USB-ingången stöder alla högupplösta ljudformat (utom MQA och videoljudformat från Dolby och DTS) som du skickar in. Förstärkaren har även en USB-port på framsidan, denna är en DAC-ingång för iPhone. Den inbyggda digitalomvandlaren från AKM har för övrigt upplösning på 32 bit/768 kHz, högre än det mesta annat på marknaden i dag.

Nätverk

A14 kan kopplas in på nätverket med ethernet-kabel. Den används för att styra förstärkaren, antingen via mobiltelefonen eller med styrsystem som Crestron och Control4. Nätverksingången kan inte användas för att strömma musik, och det finns inte heller någon trådlös wifi-anslutning för det ändamålet. Ska du strömma får du antingen koppla in din PC, Mac eller mobiltelefon till någon av digitalingångarna med kabel, eller göra det trådlöst från mobilen via Bluetooth. Då stöds aptX som ger bättre ljud än den bedrövliga Sub Band-kodeken som ursprungligen finns i Bluetooth-protokollet. Detta gäller inte för iPhone-ägare, då är det AAC som strömmas vilket gör ungefär samma sak.

Användning

Som med de flesta integrerade förstärkare är det enkelt att koppla in och använda Rotel A14. Men det finns en del man måste tänka på, och det är att gå in i menyn och ställa in USB Audio Class 2.0 för att stödja format med 96 kHz-upplösning. Windows-användare måste installera en app för detta, då slipper man dessutom att få pling-ljud från Windows-program genom stereon. För renaste möjliga ljud kan du med fördel ställa in Tone Control till off-läget i menyn. Detta gäller naturligtvis bara om du inte har något behov av bas- och diskantjustering. Det här går även att göra direkt i fjärr-appen Rotel 14 Series. Appen är för övrigt väldigt enkel att använda, tänk bara på att maxvolymen är 50 i den, vilket i vissa fall kan vara lite lågt. För att vrida upp musiken högre måste du använda den vanliga fjärrkontrollen eller volymratten på förstärkaren.

Ljudet av detaljer

Under testet har jag använt Monitor Audio Silver 6, som vann vårt test av åtta golvhögtalare i decembernumret. Det är en relativt lättdriven högtalare som låter upplöst och energiskt, med en bra och fast bas. Dessutom har Rotel A14 fått prova på den dyra och exklusiva Sonus faber Olympica III. Jag brukar ofta börja med kvinnlig sång, vilket avslöjar hur bra en förstärkare är på att återge detaljer längst upp. Ett bra exempel är Tori Amos ”Cooling” som vi återfinner i sin ursprungliga inspelning på samlingsalbumet ”A Piano: The Collection”. Spelad från Tidals plugin-modul Audirvana Plus 2 är hennes röst naken och torr, med massor av energi i frekvensregistret runt 1 kHz. Rotel-förstärkaren återger hennes röst oerhört bra, det finns massor av luft och öppenhet och pianot som ackompanjerar henne har fin snärt. Framför allt de ljusare tangenterna är imponerande lekfulla och svängiga. Precis som vi är vana vid från Rotel finns det ingen tillagd värme någonstans, allt återges så neutralt som det kan bli. Jämfört med billigare digitalförstärkare, till exempel streaming-förstärkarna Sonos Connect:Amp och Bluesound Powernode 2, har ljudbilden bättre storlek. Övertoner har bättre upplösning, vilket både pianot och Toris röst tjänar på. Det är också ett steg upp från den billigare RA-12. Det ska däremot nämnas att fundamentet i de lägsta oktaverna inte är nämnvärt bättre hos Rotel A14.

Saknar baskontroll

Bastangenterna har inte riktigt den klangbotten vi vill ha, vilket ger A14 en något smal klangbalans. Om man vräker på lite så kan det även låta lite aggressivt. Tar vi steget till lite stökig och rufflig hiphop, närmare bestämt ScHoolboy Q och låten ”Groovy Tony”, så sätts förstärkarens rytmkänsla på prov. Återigen utmärker sig A14 som ytterst öppen och detaljerad. Rösten framträder med klockren diktion och det är kontroll på alla samplingar och ljud. Basen är tillräckligt stram i sitt övre register, men djupbasregistret får inte den pondus och det engagemang jag vill ha. Yamaha A-S1100 är betydligt mer ståndaktig i basen och är inte sämre än Rotel i längre upp i övertonerna heller. Yamaha saknar dock digitalingångar och ger därför inte lika många funktioner för pengarna. Det gör inte Naim Nait 5Si heller, men även den låter mer engagerande än Rotel A14, särskilt när det gäller rytmer i basregistret. Rotel-förstärkaren är i tunnaste laget och trivs därför inte lika bra med komplex musik som har mycket bas. Det gäller lika mycket en klassisk symfoniorkester som tung hiphop.

Det finns bättre rockare

Puscifers ”Life of Brian (Omniflux Mix)” är en låt jag använder ofta för att testa just rytm och tyngd i basen, på samma gång som det händer massor i den övre delen av tonregistret. Det här är en stenhård låt som förtjänar att volymen dras upp en hel del. Det ska låta tungt och skönt. Rotel A14 lyckas fint med mellan- och övertonregistret. Maynard James Keenans röst och perkussioneffekter är inga problem, förstärkaren låter riktigt öppen och klar när man spelar på låg eller måttlig volym. Men så fort man börjar nå ”rolig-nivån” så hårdnar den till sig, basrytmerna blir för tunna och den tappar ångan precis innan det blir kul. Nu har A14 visserligen bara 80 watt per kanal. Men det har Denon PMA-2500NE också, som har betydligt mer pulver och kontroll i basen. Den har dessutom en ännu större och djupare ljudbild, och är därför bättre på flera olika musikstilar. Hegel Röst med sina 2 x 75 watt är ännu stramare i basen och har en markant bättre baskontroll och tål att pressas längre än Rotel. Allt tack vare en dämpfaktor på över 2000:1 mot Rotels 220:1. Hegel Röst kostar å andra sidan betydligt mer, 20 000 kronor. Pioneer A-70DA ligger kanske närmare, den kostar 15 000 kronor och låter också större och hårdare än Rotel A14, utan att den har sämre upplösning längre upp.

Slutsats

Rotel A14 är en mycket bra förstärkare på många sätt. Anslutningarna går det inte att klaga på, det går att koppla in de flesta såväl digitala som analoga källor. Och det är enkelt att styra förstärkaren från mobiltelefonen. Den ljudmässiga styrkan är att sångröster, stränginstrument och andra instrument med många övertoner återges klockrent, och allting kommer fram tydligt även när man spelar lågt. Svagheten ligger i basregistret, som blir lite för tunt, och att förstärkaren plattas till och blir hård så fort man spelar häftig, rytmisk musik och passerar ”söndagsnivå” på decibelskalan. Vi vill också ha en djupare ljudbild eftersom stereoperspektivet är en smula platt jämfört med de bästa. Steget upp från 5 000-kronorsklassen är inte tillräckligt stort rent ljudmässigt, samtidigt som man får så mycket när man närmar sig 15 000–20 000 kronor att vi lockas att rekommendera att hellre ta steget upp dit. [gallery ids="66213,66214,66215,66216,66217"]
Läs hela artikeln och över 450 nya tester i året med prenumeration på Ljud & Bild.
är du redan prenumerant? Logga inn.
Provaprenumeration
0:-
Fri tillgång till ljudochbild.se
Bronsprenumeration
349:-/halvår
1/2 år (6 nr) Digitalutgåva varje månad Fri tillgång till ljudochbild.se
Silverprenumeration
580:-/år
1 år (11 nr) Välkomstgåva Fri tillgång till ljudochbild.se Digitalutgåva varje månad
Guldprenumeration
999:-/år
1 år (11 nr) Ny digital film varje månad Välkomstgåva Fri tillgång till ljudochbild.se Digitalutgåva varje månad
Prenumerationen kommer automatiskt att förnyas till vanligt pris: Månad 39:-

Med prenumeration på Ljud och Bild får du:

Fri tillgång till ljudochbild.se Digitalutgåva (iPad/Android) varje månad Rejäl rabattt Välj själv hur länge du vill prenumerera - och med eller utan film Fin välkomstpremie
Pricerunner.se är en kommersiell partner till ljudochbild.se. De levererar uppdaterade priser, prisjämförelser och produktinformation.

Rotel A14
Effekt: 2 x 80 watt i 8 ohm
Dämpfaktor: 220:1
Ingångar: 2 optiska, 2 koaxiala, USB A, USB B, Bluetooth, nätverk, 5 analoga RCA (inkl. 1 phono)
Utgångar: Variabel RCA (Pre Out), 2 12-volts styrsignaler
Mått: 9,3 x 43 x 34,5 cm
Vikt: 8,2 kg
Färg: Svart eller silver

Pris: 12000,-

Har du något att lägga till??

Värlkommen till Ljud & Bilds diskussionsforum. Vi vill gärna veta vad du tycker. Håll dig till ärmnet och var saklig så slipper vi ta bort eller moderera inlärgg. övriga frågor och synpunkter härnvisas till redaktion@ljudochbild.se.

Alltid uppdaterad!

Fri tillgång till Ljud & Bild i en månad

0:-