: Marten Design Django

Ja, mer human prisnivå är ju kanske något en del kommer att säga är rent löjligt. Vi talar trots allt om nära nittiotusen svenska riksdaler. Men med tanke på vad man faktiskt får i form av ljudkvalitet…

Django heter modellen, som är ett nytänkande från konstruktören Leif Olofssons sida. Hans Coltrane-modeller, senast den sublima Coltrane 2, har skördat massor med lovord över hela världen. Men om man nu försökte göra en mer normal högtalare men med mesta möjliga ljudliga egenskaper från Coltrane-modellerna i behåll? En sorts instegsmodell till det speciella Marten-konceptet?

Redan när Django hade världspremiär på CES i Las Vegas började beställningarna rasa in. Folk hörde högtalarna och ja, häpnade är väl ordet. Münchenutställningen följde upp på allra bästa vis, Django har redan blivit Martens absolut största succé och deras mest optimistiska försäljningskalkyl för första året hade redan överträffats under våren. Så kan det gå.

Modellen heter Django XL, vilket onekligen indikerar att Django också kan få mindre syskon…

Skär där det gör minst ont
En billigare Coltrane? Det måste kosta kompromisser och det gäller att skära där det kostar mest. Det går alltså inte att köra med Accutones keramiska element över hela linjen. Och diamantdiskanten från samma firma är ju inte ens att tänka på.

Men, man kan använda samma filterteknologi som i Coltane 2 och Coltrane Momento och dessutom dra erfarenheter från den kabinettutveckling som Marten arbetat med under årens lopp.

Istället för diamantdiskant sitter det en 1-tums keramisk Accutone-diskant, det har man också arbetat med tidigare. Ett keramiskt 6-tums Accutone-element till mellanregistret säkrar ljudmässig kontinuitet till Coltrane. Och så har norska SEAS tagit fram helt nya 8-tums aluminiumbasar speciellt för Marten, tre sådana har fått plats i Django. I botten sitter två nedåtriktade basportar.

Kabinettet skiljer sig från Martens andra högtalare, Coltranes kabinett med kolfiber och allt är ju heller inte direkt billiga att tillverka, så här måste man också hitta på något annat. Det man främst lägger märke till är de kraftigt rundade hörnen som ger högtalaren ett rätt elegant utseende och gör att den visuellt sett långt ifrån ger ett så massivt intryck som storleken egentligen borde göra.

För den är inte liten, 125 cm hög, 27 cm bred och 50 cm djup, bakåtlutande och ståendes på utriggare i anodiserad aluminium med Martens egna koner som fötter. En matchvikt på 47 kg skvallrar om att man lagt ner en hel del på att få kontroll över kabinettetresonanserna. Materialet är 25-mm MDF. Finishen på testexemplaren var svart pianolack.

Och, som lök på laxen, så kommer som vanligt allt internkablage från Jorma Design.

Placering
Uppställningen vållade inte några större problem. Till det hjälper också att Django är försedd med en +/–1 dB basjustering på baksidan, precis ovanför single-wire-WBT-terminalerna. När jag testar högtalare har jag ett område i rummet där högtalare teoretiskt sett borde fungera rätt bra, men i Djangos fall kan man också som sagt även arbeta med basjusteringen. Jag hittade emellertid en fysisk placering där det passade bäst med basjusteringen i neutralläge, en placering ca 30 cm längre bak än där jag började. Dock, på viss klassisk musik använde jag mig av möjligheten att minska basen – vissa klassiska produktioner har väl mycket bas ibland.

Men, man ska naturligtvis vara klar över att den här typen av utrustning möblerar man kring, det är den som ska ha lov att bestämma hur möblerna ska stå …

Kropp och själ
Martens högtalare får namn efter jazzlegender. Django associerar man med fantasi, liv och spelglädje. Passar det in på högtalaren? Ja, vi måste ju prova med mästaren själv, Django Reinhardt. Det finns en utmärkt box med tvättat material som heter Retrospective 1934–53. Mono och patina över inspelningarna, men högtalaren skakar liv i det hela så musiken presenteras på bästa tänkbara Django-sätt. Det svänger som bara sjutton och den kropp i återgivningen som högtalarna presterar gör att det faktiskt låter riktigt fräscht och njutbart.

Som helhet är du inte i tvivel från första anslaget, vad du än spelar, om att det är en kanonhögtalare. Det låter fantastiskt rätt med en mycket stor ljudbild med både kropp och själ. Och det är många små saker som avslöjar kvaliteterna. Ett exempel: ett välinspelat piano har med de där övertonerna från både mekanik och strängar som du hör, men kanske inte tänker så mycket över, när du hör ett äkta piano. På väldigt mycket hifi försvinner det bara, här finns allt med och gör att det låter genuint och äkta.

Det kan man till exempel höra på ett par av spåren på Joe Jacksons nya skiva Duke, en modern hyllning till jazzlegenden Ellington. Och på sista spåret, It don’t mean a thing (if it ain’t got that swing) spelas både violin och gitarr läckert i Django Reinhardts anda. På vokal: Iggy Pop, de’ ni! Svänger är bara förnamnet.

Det är inspirerande att lyssna med Marten Django, och min spellista på de här högtalarna är ruskigt lång och mycket varierad. Från Jerusalem med full kör, orkester och orgel via I got you on Tape, Snakefinger, Balkan Beat Box, Bil Aka Kora, Dweezil Zappa och Kate Bush till Isaac Hayes, Roseanne Cash och James Blake, bland mycket annat. Så fick du kanske också ett par nya namn att kolla upp. Och man är inte det minsta i tvivel om att Arcade Fire har fantastiska låtar men en inte lika duktig producent …

Kropp, själ och detaljer, must och märg, stor soundstage, väldefinierade instrument och sångare, tonal balans och klang, det är inte mycket man kan klaga på för de här pengarna. Så det tänker jag inte göra. Jo, du får (ännu) mer, men i samma anda, med exempelvis Coltrane 2 eller mina egna referenser, men då talar vi också helt andra pengar.

Summa summarum
Jag har förmånen att kunna utse mina testoffer. Jag försöker välja testämnen som jag på ett eller annat sätt förväntar mig kunna prestera lite utöver det vanliga. Det kan vara billigt, det kan vara dyrt. Många saker har jag på förhand fått en försmak på vad de kan prestera, så även i fallet Django. Det gör att jag redan från början hade ett mycket positivt intryck.

Och det intrycket har absolut bekräftats. I mitt tycke har Leif Olofsson lyckats sensationellt bra med att få ”80 % av Coltrane 2 för 20 % av priset”. Det finns rätt många högtalare för samma pris – eller mer – och en hel del av dem är dessutom verkligt bra. Här är det bara lyssning som gäller när man ska välja en högtalare som ska passa både ens kynne och ideal.

Django presterar emellertid på ett sätt som tilltalar min egen vision om hur musik ska låta. Musiken ska ha bevarad kropp, själ och känsla, det ska vara både roligt och spännande att lyssna. Håret på armarna får gärna resa sig då och då och du får gärna bli överraskad på nytt av musik som du egentligen känner till väldigt väl. Det är det som Django verkligen kan och på ett sätt som få andra, i varje fall till det priset.

Vi lyfter två brända fingrar till mössans skärmkant och gör honnör för en lysande konstruktion. Django är en killer.