: Märkbart framsteg

På flera områden är detta en bättre kamera än Olympus toppmodell E-3. Vilket inte säger lite, för E-3 utsågs nyligen till Årets avancerade spegelreflex av Bild & Ljud Hemma. Den nya modellen bygger på tekniken från proffsmodellen E-3, men är förbättrad på en rad punkter – och kostar mindre. Olympus E-30 ställer alltså upp i en prisklass under den gedigna E-3, och har Nikon D90 och Canon EOS 40D som närmaste konkurrenter. Men bortsett från D90:s videoinspelning har E-30 mer att erbjuda än sina rivaler. Den vridbara skärmen med levande sökarbild är plockad direkt från E-3, fast här är den 2,7 tum stor och ett par snäpp skarpare och har bättre kontrast, även om upplösningen alltjämt är beskedliga 230 000 bildpunkter.
E-30 har storebrors 11-punkters autofokus med känsliga kryssensorer som man också kan välja manuellt. Kameran klarar seriefoto med 5 bilder per sekund och har en helt ny bildsensor på 12,3 megapixlar samt en ny bildprocessor. Kreativa filter E-30 har autofokus och ljusmätning som känner igen ansikten, och den nya bildsensorn har naturligtvis Olympus välfungerande inbyggda bildstabilisator som fungerar med alla objektiv.

Olympus har givit kameran sex så kallade kreativa filter. De är lätta att komma åt från funktionsratten och lägger på så vitt skilda effekter som pop-art, kornig film och mjukt fokus (fint för porträtt). Somliga kommer att älska dessa filter, andra kommer knappt att använda dem alls, men möjligheten finns där. Dessutom fungerar de bara med JPEG-filer, så om man lagrar både RAW- och JPEG-filer behåller man alltid originalen. Här finns också stöd för trådlös blixtstyrning och en möjlighet att använda automatisk skuggjustering som får fram mer information ur mörka områden i bilderna – utan att de ljusa blir så ljusa att de bränner ut. Mindre och tunnare Kamerahuset är lättare och lite mindre än E-3-huset. Fast påtagligt större än exempelvis Olympus E-520. Olympus har hoppat över gummipackningarna som nästan gör E-3 vattentät, och det kraftiga väderskyddade E-3-huset i solid lättmetall har bytts ut mot ett i lätt och starkt polykarbonat utan väderskydd. Det betyder inte att kameran inte tål ett lätt duggregn på sommaren, men man släpar inte sin E-30 efter pulkan under vinterexpeditioner.

En nästan nedsnöad E-3 har jag själv borstat ren från blötsnö och ända kunnat ta bilder med som om ingenting hade hänt. Sådant är det inte många kameror som tål, men Olympus har en lång tradition av att göra sina kameror robusta. I handen Merparten av skötseln är identisk med E-3:s, med andra ord går det inte att klaga på särskilt mycket. Funktionsratten till vänster om prismahuset är den mest uppenbara skillnaden mot E-3. Kamerans gummerade grepp och överskådliga yta gör den lätt­använd och de flesta lär tycka att den ligger fint i handen. E-30 har ärvt E-3:s skärmmenyer där man kan justera bildparametrar som skärpa, färgmättnad och kontrast med en knapptryckning. Utan att behöva bläddra igenom menyerna. Skärmen kan nämligen användas som inställningsskärm och allt man behöver göra för att få tillgång till de vanligaste inställningarna är att trycka på OK-knappen och navigera till den inställning man vill ha med pilknapparna som omgärdar OK-knappen.

På E-3 kan man välja hög- eller lågdagerbaserad punktmätning av ljuset, och val av brusreducering i fyra steg (hög, medel, låg, av). Man kan ta okomprimerade bilder i råformat, med eller utan JPEG-kopia, och välja grad av JPEG-komprimering från låg till superfin. Knappen märkt Fn, som sitter till vänster om navigeringsknapparna, kan programmeras till exempel direkt inställning av vitbalans, eller som avbländningsknapp för objektivet. Och då ser man också effekten på skärmen när man använder den som sökare. Då kan man också ta upp till fyra bilder som man kan kombinera ihop eller lägga på varandra med multiexponering och få kameran att automatiskt justera bilderna likadant. Man kan ta bilder i nio olika format, från 4:3 (standard) till varianter som kvadratiskt 6:6-format eller 16:9-bredformat. Denna funktion måste användas tillsammans med live-view om man ska se bildutsnitt som inte markeras i sökaren, och fungerar bara med JPEG-bilder. En annan praktisk funktion är det elektroniska vattenpasset, som visar horisontell och vertikal lutning på skärmen samt horisontell i sökaren. 
Sökare och autofokus
Sökaren är en stor förbättring från den som sitter på Olympus E-340 och E-520, och med 98 procents täckning är den nästan lika stor som på E-3. Den är också ljus och har bra kont­rast och visar information om slutare, bländare, med mera, till höger om sökarbilden.

Kamerans autofokus med 11 fokuspunkter är hämtad från E-3 och är snabb i bra ljus, men inte heller E-30 har hjälpbelysning i dåligt ljus. Så man måste använda blixten som motivbelysning för att autofokusen ska lyckas fokusera exakt i halvmörker. Tillsammans med 14–45 mm-zoomen som ingår är autofokusen snabb, fast inte lika blixtsnabb som med Olympus 12–60 mm-zoom och inte heller lika precis på följdfokus.
 
Bildkvalitet
Den nya bildsensorn och bildprocessorn vill vi gärna se i fler Olympus-kameror. För i E-30 levererar kombinationen en enastående bildkvalitet. Upplösningen är lite bättre än från E-3, och färgåtergivningen är lyckligtvis av samma höga klass. Vilket betyder något av det bästa som går att hitta. Olympus har länge haft bättre kontroll på färgbalansen än de flesta andra, och komplexa hudtoner blir inte bättre än så här. Till och med kamerans automatiska vitbalans fungerar oklanderligt i de flesta situationer, den avviker bara i kraftigt blandljus.

Lika glädjande är färgtonaliteten och kontrast­omfånget i bildfilerna. Tidigare tendenser till att klippa högdager i vissa motiv, är marginell hos E-30. Som också har ett synbart bättre dynamikomfång in bilderna än vi sett från Olympus tidigare. Kamerans exponeringsprecision är strålande, nästan fullt i klass med Nikons Matrix-ljusmätning – vilket inte säger lite, för det är den bästa vi har testat (Nikon D300, D700 och D3).

Bildkvaliteten är identisk med E-3:s på nästan alla områden. Men bildstörningarna uppför sig annorlunda på E-30. Grynigheter är mer finkorniga, även om mängden brus i princip är likadan på hög ljuskänslighet. Men E-30 upp­visar inga tendenser till de linjestörningar som kan dyka upp på ISO 3200 i E-3:s bildfiler.

Bruset är marginellt på ISO 800 om brusreduktionen är satt till normal. Till och med på ISO 1600 är det sällsynt att bildstörningarna är tydliga på utskrifter, även om det också finns synliga färgstörningar. Men på ISO 3200 syns orenheter i form av grovkorniga luminansstörningar och tydliga färgavvikelser med avtagande upplösning som följd.

Slutsats
E-30 är på många sätt Olympus mest kompletta kamera, och den kan också erbjuda fler praktiska funktioner än de flesta av sina konkurrenter. Vrid- och vändbar skärm gör live-view mycket mer praktiskt, de många kreativa möjligheterna lär tveklöst tilltala många fotografer, och bildkvaliteten är på samma höga nivå som de bästa i den här klassen.

Krävande yrkesfotografer föredrar säkert E-3, men för de allra flesta av oss är E-30 ett smartare alternativ. Priset är det enda som kan avskräcka potentiella kunder. Prisskillnaden mellan E-30 (endast kamerahus) och E-3 är lite drygt tvåtusen kronor. Men priset på 13 000 kronor kommer säkert att sjunka med tiden, och då är det ingen tvekan om att Olympus E-30 är ett av de bästa köpen i klassen för avancerade spegelreflexer.