Vårt första möte med Reference-serien i sin andra utgåva var ett grupptest i nr 3-2011, där RF-62 II gick segrande ur striden med ”massor av dynamik, liv och känsla” och med ”en jämn klangkaraktär och en behagligt upplöst diskant.” Lillebror RF-52 II har ett mindre kabinett och mindre element, men släktskapet är omisskännligt.

Fronthögtalarna spelar hela 96 dB med en enda watt från förstärkaren, och tack vare 8 ohms impedans är de enkla att driva.

Centerhögtalaren har lite mindre bestyckning, med två 4-tums mellanregisterbasar. Bakhögtalarna har också 4-tums element samt två bipolära horndiskanter för att simulera dubbla uppsättningar bakhögtalare om de sitter på väggen direkt vid sidan av lyssningsplatsen.

Ljudkvalitet
Jösses en sådan ljudbild med film! Actionscenerna får tryck till tusen, samtidigt som ljudbilden sträcker sig långt bakom oss. Ljudet är betydligt mer upplöst och välbalanserat än man kanske skulle kunna tro.

Medan Q Acoustics är fina och detaljerade i övertonerna är det mer tryck och liv i Klipschs diskant. Horndiskanten återger slag på virveltrumman med ordentlig smäll, samtidigt som instrumentens övertoner levereras sömlöst och tidskorrekt. RF-52 II är rytmiska och dynamiska, men utan att bli aggressiva. Saxofon låter oerhört bra, med stor kropp och rejäl fysik.

Där många av högtalarna blir en smula försiktiga och snälla, har Klipsch ett öppet och livligt mellanregister som gör att både sångröster och filmdialog framträder på ett fysiskt sätt ur högtalarna.

Och trots ringa mått har högtalarna en tämligen häftig bas, även om de inte når lika djupt som Q Acoustics och Dynavoice. Klipsch spelar dessutom högt, och utan att låta speciellt ansträngt. Tufft!

Om budgeten tillåter skulle vi nog satsa på en lite större centerhögtalare, men kompakta RC-42 II har ändå koll på dialogen. Bakhögtalarna tillför dessutom en stor rymd bakom oss och fångar in oss i handlingen.

Slutsats
Klipsch RF-52 II är inte alls långtifrån sina storebröder RF-62 II, tack vare sin dynamiska och livliga spelstil. Horndiskanten är inte skrikig alls, snarare en naturlig del av ljudbilden. Både sångröster och filmdialog framträder tydligt och bakhögtalarna har en kraftfull återgivning av basrytmer och explosioner.

Bakhögtalarna målar upp en större ljudbild bakom oss än de övriga, tack vare bipolära diskanter. Centerhögtalaren går inte våldsamt djupt, så dirigera gärna om centerkanalens basfrekvenser till fronthögtalarna eller en subbas.

Detta är ett extremt bra allroundsystem!

 

Också i detta test:

Sex 5.0-högtalarsystem