Produkter i detta test

Den övre gränsen för hur mycket man kan lägga på hörlurar drar iväg upp ända till sexsiffriga belopp. Men inte ens de mest ihärdiga musiklyssnarna lägger sällan mer än ett par tusenlappar. Vanligt folk vill helst få bra ljud för bara ett par hundralappar.
I detta test har vi hoppat över de allra billigaste modellerna, okända märken som säljs överallt, samt klädmärken som vill vara lite tuffa och sätter sina namn på hörlurar.
De åtta modeller vi synar i sömmarna kostar mellan 500 och 1 000 kronor och ska kunna användas hemma eller med en bärbar spelare om man så vill. Vi har testat bekvämlighet, användarvänlighet och ljudkvalitet. Vi har också tagit en närmare titt på byggkvaliteten. Det är ju ingen idé att köpa en hörlur som går sönder direkt. Eftersom alla modeller är avsedda för bärbart bruk måste de tåla lite omild behandling och att transporteras runt i en väska eller hänga runt halsen.
Bortsett från de små AKG K430 täcker alla testdeltagarna öronen väl. Och bortsett från Beyerdynamic DTX 710 och Koss UR55 har alla slutna öronkåpor så att musik inte slinker ut och oväsen slinker in.
Lurarna testades med en iPod Classic med okomprimerade musikfiler, samt på den lysande hörlursförstärkaren Harmony Design EAR 90. Samtliga deltagare spelades in grundligt i minst 48 timmar innan vi började lyssna.

Öppen eller sluten?
I hörlurarnas kåpor sitter elementen som skapar ljudvågorna, antingen i en sluten, en halvöppen eller en öppen kammare. I en sluten kammare är elementet inkapslat i en tät kåpa, så att ljudet bara kommer ut genom örat. Bakgrundsljud utifrån dämpas med många decibel. Slutna hörlurar kännetecknas ofta av en fyllig klang och bas, men i grova drag kan en halvöppen konstruktion, som släpper ut lite av ljudet från elementet till utsidan, uppfattas som mer luftig. En helt öppen hörlur har högtalarelementet placerat så att det i princip spelar lika mycket på utsidan som på insidan. Vissa sådana hörlurar har en lättare bas, men en luftigare klang.
Detta gäller dock bara generellt, och det finns gott om undantag som bekräftar reglerna.

Decibel och ohm
Två vanliga beteckningar som säger mycket om vad de olika hörlurarna är avsedda för. Decibel-värdet anger hur känsliga hörlurarna är och hur högt ljudtryck de ger ifrån sig med en viss signalstyrka från förstärkaren. De flesta hörlurar som har en känslighet under 100 dB passar mindre bra till bärbara spelare eller förstärkare med låg utgångsspänning. Bara tre extra decibel, 103 dB, ger ett märkbart kraftfullare ljud.
Ohm anger hörlurarnas elektriska motstånd. De flesta MP3-spelare klarar motstånd på runt 64 ohm eller lägre, men många föredrar lurar med högre värden eftersom egenstörningar från förstärkarsteget då dämpas bättre.

Världens första hörlurar
Hörlurar har funnits sedan Thomas Alva Edison experimenterade med inspelning av ljud, fast inte i den form vi känner igen från i dag. De första årtiondena användes hörlurar till morse, radiokommunikation och i telefonväxlar. Den första halvkommersiella hörluren kom först 1937 och var Beyerdynamic DT-48. Det var en hörlur som påminner väldigt mycket om moderna varianter, och den tillverkas faktiskt än i denna dag – fast i en milt sagt förbättrad form och med stereoljud, inte mono som det var på den tiden.
Den första stereoluren gjordes av John C Koss, som ett verktyg för musikinspelning.
Den första riktigt kompakta hörluren kom inte förrän Sony lanserade sin första Walkman 1979. Innan det var hörlurar som Sennheiser HD414, med de karaktäristiska gula öronkuddarna, det minsta man kunde ha på huvudet.