: Sony MDR-1A BT

Många har fått upp öronen för trådlösa hörlurar. Helt enkelt för att det känns mer bekvämt. Man slippar sladdar som hänger och dinglar och fastnar i allt annat som ligger i väskan. Därför blir trådlösa hörlurar mer och mer populära.

Som vi skrev i septembernumret behöver ljudet inte vara dumt alls. Åtminstone inte om man köper en av de bästa trådlösa med Bluetooth – BT.

Ska man använda hörlurarna ihop med mobilen är det nämligen BT-anslutning som gäller. Det är standarden för det allra mesta inom trådlöst ljud och går att använda med alla mobiler, surfplattor och datorer.

Enda smolket i glädjebägaren är att BT hittills har legat långt efter vanlig wifi när det gäller ljudkvalitet.

Den trådlösa BT-överföringen använder sig av komprimering av ljudsignalen (328 kbit/s) när den skickas från avspelaren till hörlurarna – eller högtalarna. Sony anser att det inte räcker när man betalar nästan fyratusen för ett par trådlösa hörlurar. Som MDR-1A BT.

Läs vår guide till hörlurar.

De använder därför LDAC-överföring (990 kbit/s), som inte bara har en mycket mildare komprimering för att det ska låta bättre, de stöder också så kallad studiokvalitet (ljudfiler i 24 bit/96 kHz-upplösning) i BT-överföringen. Enligt Sony kan de här lurarna spela av Hi-Res-ljudfiler trådlös, fast bara om man har en avspelare som stöder LDAC-komprimering via BT.

Än så länge gäller det bara Sony Walkman NW-ZX2 – som vi testade nyligen.

Med andra ord: om du inte är sugen på att bränna 12 400 kronor på en Walkman så kan du inte utnyttja hela MDR-1A BT:s potentiella Bluetooth-ljudkvalitet. De kan alltid pluggas in i avspelaren och ge förlustfri anslutning, men då försvinner poängen med att lurarna är trådlösa.

 

Touch

Hörlurarna ser ut som alla Sonys mer påkostade modeller i MDR-1-serien, fast här får man en touch-panel på högra kåpan. Inga rattar eller knappar. I stället använder man pekfingret för att byta låt och ändra volym. Vilket kräver en del tillvänjning och inte är lika enkelt att använda som en volymratt.

Man svarar också i telefon med en lätt beröring på öronkåporna – som har mikrofon och 40 mm stora element med membran av aluminium.

Med eller utan LDAC låter Sony-lurarna riktigt fint. De sitter inte bara bekvämt och bra på öronen, själva ljudet är minsann inte det värsta vi har hört. Tvärtom. De låter inte lika fokuserat och blomstrande som ett par B&W P7 (3 300 kr) och har inte heller någon elektronisk brusreducering som de trådlösa Sennheiser Momentum On-Ear II. Men de har en fyllig och behaglig klangbalans, med bra tyngd i basen och ett varmt och angenämt mellanregister.

”Nothing Left” med Kygo och Will Heard låter stort och mäktigt genom MDR-1A BT, när musiken kommer från Tidal.

John Newmans ”Come And Get It” får absolut höfterna att svänga i takt och man stortrivs med musiken – i stället för att leta fel i ljudkvaliteten. För de finns där, utan att jag tycker de är allvarliga. Jaga Jazzists ”One-Armed Bandit” kunde gott ha framträtt med fler detaljer i hörlurarna, som på bland annat den här låten kan låta lite för slutna för att alla nyanser ska komma fram bra nog i ljudbilden.

Klangbalansen är relativt mörk, vilket gör den behaglig – även när man spelar högt – men berövar samtidigt musiken lite av nerven och klangen. Som man gärna förväntar sig att få när det står 3 800 kronor på prislappen.

 

Kostsam bekvämlighet

Om trådlösa hörlurar är grejen så är detta minsann inte de sämsta vi har hört. MDR-1A BT är faktiskt riktigt bra för att vara trådlösa, även om ljudkvaliteten inte riktigt ligger på samma nivå som priset. Man betalar extra för bekvämligheten att leva en sladdfri tillvaro, men får inte ett dåligt ljud bara därför. Det kostar bara lite väl mycket.