Audiovector S3 Avantgarde Arreté

Audiovector S3 Avantgarde Arreté

Plus
Klockren och neutral klang. Extrem transparens. Blixtsnabb dynamik. Stram och exakt bas. Enormt djup ljudbild.
Minus
Små spikes.

Egentligen fanns det inget skäl att vara förvånad. För ett par år sedan lånade Ole Klifoth ut en tweakad Arreté-version av Mi3 Avantgarde till mig för att jag skulle testa den. Det var en version som bjöd på vissa klangmässiga förbättringar – en del större och en del mindre – men ingen var så genomgripande och omfattande som här. Arreté-versionen av den ett år gamla S3 Avantgarde kan i korthet beskrivas som en racingtrimmad version av en redan potent sportbil. Ungefär som en Porsche GT2 eller Ferrari 430 Scuderia. Med bur och brandsläckare och slicks på fälgarna.
Men det mesta i Arreté är likadant som i Avantgarde, som den bygger på, så jag hade inte förväntat mig mer än subtila förbättringar. Men där bedrog jag mig. Arreté-versionen påminner möjligtvis om donatorhögtalaren, men precis som racingbilen är Arreté stramare, mer direkt och renodlad. Och har en oöverträffad återgivningsförmåga för att vara en högtalare av den här storleken och för de här pengarna.
Arreté har samma rundade NRFB-kabinett som de andra fyra utgåvorna av S3. Men Nanopore-dämpningen är förbättrad, komponenterna i delningsfiltret är modifierade eller utbytta och kabinettet får stadga av fiberplattor på fram- och baksidan. Ändringarna kompletteras av ett nytt baselement och kryobehandling av alla elektriska komponenter – ända ut till de tre paren kabelterminaler på baksidan! Kryobehandlingen innebär att internt kablage, kontakter och komponenter frysbehandlas vid –238 grader för att ge en mer konsekvent struktur av kopparmolekylerna.
 
Banbrytande
Om jag var ägare till ett par S3 Avantgarde hade jag hellre övervägt en uppgradering till Arreté-versionen än ett byte till en annan högtalare, när tiden var mogen för att förbättra ljudet i anläggningen. Jag kan nämligen inte tänka mig någon annan högtalare av den här storleken som har samma kristallklara ljudbild från topp till botten. Högtalarna är nämligen relativt kompakta, men har en potens i basen som får större högtalare att rodna förläget.
KEF Reference 207/2 (240 000 kronor) har tack vare tre 12-tumsbasar en påtagligt större fysisk auktoritet i basen, men de betydligt mindre S3 Arreté går djupare i basen i ett vanligt rum och hanterar basdynamiken med stramare regi när de är anslutna till en liten förstärkare. Vilket också säger en hel del om hur lättdrivna de är. På rätt ställe i rummet spelar de byxorna av många dyrare högtalare jag har hört och man har inte tråkigt en sekund i sällskap med S3 Avantgarde Arreté. 
Som äkta High End-högtalare har de den sällsynta förmågan att gräva fram mer av musikens själ än de flesta högtalare klarar. En gammal och kär inspelning från 1980, med en 17 år gammal Ann-Sophie Mutter under sträng ledning av Herbert von Karajan, var ett kärt återhörande. Inspelningen är gjord analog och sedan omvandlad till digitalt format, och skivan är inte direkt en av dem jag drar ut först ur hyllan när jag behöver något med hög inspelningskvalitet. Men högtalarna blåste nytt liv i musiken, som genast lät frisk och rik på klanger, med ett enastående skarpt fokus. Beethovens violinkonsert lät mer som modernare inspelningar, med mycket mer levande dynamik än jag är van vid att höra på så gamla Deutsche Grammophon-inspelningar. Som ofta låter tamt och har begränsad dynamik och detaljrikedom.
Då var det en helt annan kopp te med Keith Jarrett trios ”Setting Standards” från New York Sessions. Den är bara tre år yngre än Mutters framförande av violinkonserten, men låter mycket öppnare och mer dynamiskt. Arreté-högtalarna dolde inte heller någonting utan fick fram djup och klangfärger från Steinway-flygeln på ett sätt som hade varit värdigt en elektrostat. ”So Tender” från Volume 2 har ett fantastiskt djup och en härlig rumskänsla. Det går att höra att Gary Peacocks bas och Jack DeJohnettes trummor är placerade på olika ställen i en enastående tredimensionell ljudbild, och även om mixningen har fört dem längre fram i ljudbilden så gav de mig en härlig livekänsla – och att den dynamiska kontrasten är så stor gjorde likadant. Högtalarna är alldeles praktfullt snabba, snabbare än det mesta annat, på att fyra av plötsliga slag på trummor eller tangenter.
Och de går djupt. Alison Krauss och Robert Plants ”Killing the Blues” från plattan Raising Sand låter alltid mörkt och instängt. De enda högtalarna jag har hört spela just den här skivan bättre är de ovan nämnda KEF Reference 27/2 och Piega CL 90X. Båda dessa kostar mer än tre gånger så mycket per par.
Arreté-högtalarna återger de vitt skilda rösterna mycket luftigare, och här hör jag äntligen (!) det svaga bakgrundsbrus från inspelningen som drunknar i den mörka ljudbilden med andra högtalare. Joni Mitchells ”Shine” är ett annat exempel på hur transparenta högtalarna är. Små nyanser och underliggande klanger blir en del av upplevelsen i stället för att drunkna i ett bottenlöst djup av färger. Komplexa inspelningar återges med lika stor inlevelse som enkla.
Antony and The Johnsons ”The Crying Light” är en uppenbarelse som framkallar rysningar. Klockrent och levande svävar rösten framför mig i rummet, med ett gränslöst djup i ljudbilden bakom. Allt har en mycket större skala än högtalarna som står framför mig. SACD-versionen av Bob Dylans ”Oh Mercy” är inget undantag. Upplösningen i banddiskanten är frapperande bra, bättre än elektrostater både när det gäller genomskinlighet och övertoner. Man får en känsla av att de högsta tonerna är viktlösa, så ohämmat presenteras de. Dylans ”Man with the Long Black Veil” skapar en surroundeffekt i rummet som är mer trovärdig än vad man kan räkna med att få med många kompetenta sexkanalsanläggningar.
Basdynamikens tyngd och högtalarnas nästan totala dynamiska kontroll gör att de rockar bättre än de flesta. Ryan Adams ”Easy Tiger” är inte världens bästa inspelning, men Arreté-högtalarna målar upp en klar och samtidigt mördande kraftfull ljudbild. Man kan lätt följa basgitarrens tonala vändningar bakom trummornas hamrande, och bortsett från KEF-högtalarnas fysiska grepp om basregistrets fundament är S3 Arreté deras like både vad gäller precision och djup. Frekvensresponsen i basregistret föll mellan sex och sju decibel från 31,5 till 25 Hz i mitt rum. Imponerande med tanke på att Audiovector specificerar den lägsta effektiva frekvensen till 27 Hz med en sänkning av –6 dB.
 

Egentligen fanns det inget skäl att vara förvånad. För ett par år sedan lånade Ole Klifoth ut en tweakad Arreté-version av Mi3 Avantgarde till mig för att jag skulle testa den. Det var en version som bjöd på vissa klangmässiga förbättringar – en del större och en del mindre – men ingen var så genomgripande och omfattande som här. Arreté-versionen av den ett år gamla S3 Avantgarde kan i korthet beskrivas som en racingtrimmad version av en redan potent sportbil. Ungefär som en Porsche GT2 eller Ferrari 430 Scuderia. Med bur och brandsläckare och slicks på fälgarna. Men det mesta i Arreté är likadant som i Avantgarde, som den bygger på, så jag hade inte förväntat mig mer än subtila förbättringar. Men där bedrog jag mig. Arreté-versionen påminner möjligtvis om donatorhögtalaren, men precis som racingbilen är Arreté stramare, mer direkt och renodlad. Och har en oöverträffad återgivningsförmåga för att vara en högtalare av den här storleken och för de här pengarna. Arreté har samma rundade NRFB-kabinett som de andra fyra utgåvorna av S3. Men Nanopore-dämpningen är förbättrad, komponenterna i delningsfiltret är modifierade eller utbytta och kabinettet får stadga av fiberplattor på fram- och baksidan. Ändringarna kompletteras av ett nytt baselement och kryobehandling av alla elektriska komponenter – ända ut till de tre paren kabelterminaler på baksidan! Kryobehandlingen innebär att internt kablage, kontakter och komponenter frysbehandlas vid –238 grader för att ge en mer konsekvent struktur av kopparmolekylerna.   Banbrytande Om jag var ägare till ett par S3 Avantgarde hade jag hellre övervägt en uppgradering till Arreté-versionen än ett byte till en annan högtalare, när tiden var mogen för att förbättra ljudet i anläggningen. Jag kan nämligen inte tänka mig någon annan högtalare av den här storleken som har samma kristallklara ljudbild från topp till botten. Högtalarna är nämligen relativt kompakta, men har en potens i basen som får större högtalare att rodna förläget. KEF Reference 207/2 (240 000 kronor) har tack vare tre 12-tumsbasar en påtagligt större fysisk auktoritet i basen, men de betydligt mindre S3 Arreté går djupare i basen i ett vanligt rum och hanterar basdynamiken med stramare regi när de är anslutna till en liten förstärkare. Vilket också säger en hel del om hur lättdrivna de är. På rätt ställe i rummet spelar de byxorna av många dyrare högtalare jag har hört och man har inte tråkigt en sekund i sällskap med S3 Avantgarde Arreté.  Som äkta High End-högtalare har de den sällsynta förmågan att gräva fram mer av musikens själ än de flesta högtalare klarar. En gammal och kär inspelning från 1980, med en 17 år gammal Ann-Sophie Mutter under sträng ledning av Herbert von Karajan, var ett kärt återhörande. Inspelningen är gjord analog och sedan omvandlad till digitalt format, och skivan är inte direkt en av dem jag drar ut först ur hyllan när jag behöver något med hög inspelningskvalitet. Men högtalarna blåste nytt liv i musiken, som genast lät frisk och rik på klanger, med ett enastående skarpt fokus. Beethovens violinkonsert lät mer som modernare inspelningar, med mycket mer levande dynamik än jag är van vid att höra på så gamla Deutsche Grammophon-inspelningar. Som ofta låter tamt och har begränsad dynamik och detaljrikedom. Då var det en helt annan kopp te med Keith Jarrett trios ”Setting Standards” från New York Sessions. Den är bara tre år yngre än Mutters framförande av violinkonserten, men låter mycket öppnare och mer dynamiskt. Arreté-högtalarna dolde inte heller någonting utan fick fram djup och klangfärger från Steinway-flygeln på ett sätt som hade varit värdigt en elektrostat. ”So Tender” från Volume 2 har ett fantastiskt djup och en härlig rumskänsla. Det går att höra att Gary Peacocks bas och Jack DeJohnettes trummor är placerade på olika ställen i en enastående tredimensionell ljudbild, och även om mixningen har fört dem längre fram i ljudbilden så gav de mig en härlig livekänsla – och att den dynamiska kontrasten är så stor gjorde likadant. Högtalarna är alldeles praktfullt snabba, snabbare än det mesta annat, på att fyra av plötsliga slag på trummor eller tangenter. Och de går djupt. Alison Krauss och Robert Plants ”Killing the Blues” från plattan Raising Sand låter alltid mörkt och instängt. De enda högtalarna jag har hört spela just den här skivan bättre är de ovan nämnda KEF Reference 27/2 och Piega CL 90X. Båda dessa kostar mer än tre gånger så mycket per par. Arreté-högtalarna återger de vitt skilda rösterna mycket luftigare, och här hör jag äntligen (!) det svaga bakgrundsbrus från inspelningen som drunknar i den mörka ljudbilden med andra högtalare. Joni Mitchells ”Shine” är ett annat exempel på hur transparenta högtalarna är. Små nyanser och underliggande klanger blir en del av upplevelsen i stället för att drunkna i ett bottenlöst djup av färger. Komplexa inspelningar återges med lika stor inlevelse som enkla. Antony and The Johnsons ”The Crying Light” är en uppenbarelse som framkallar rysningar. Klockrent och levande svävar rösten framför mig i rummet, med ett gränslöst djup i ljudbilden bakom. Allt har en mycket större skala än högtalarna som står framför mig. SACD-versionen av Bob Dylans ”Oh Mercy” är inget undantag. Upplösningen i banddiskanten är frapperande bra, bättre än elektrostater både när det gäller genomskinlighet och övertoner. Man får en känsla av att de högsta tonerna är viktlösa, så ohämmat presenteras de. Dylans ”Man with the Long Black Veil” skapar en surroundeffekt i rummet som är mer trovärdig än vad man kan räkna med att få med många kompetenta sexkanalsanläggningar. Basdynamikens tyngd och högtalarnas nästan totala dynamiska kontroll gör att de rockar bättre än de flesta. Ryan Adams ”Easy Tiger” är inte världens bästa inspelning, men Arreté-högtalarna målar upp en klar och samtidigt mördande kraftfull ljudbild. Man kan lätt följa basgitarrens tonala vändningar bakom trummornas hamrande, och bortsett från KEF-högtalarnas fysiska grepp om basregistrets fundament är S3 Arreté deras like både vad gäller precision och djup. Frekvensresponsen i basregistret föll mellan sex och sju decibel från 31,5 till 25 Hz i mitt rum. Imponerande med tanke på att Audiovector specificerar den lägsta effektiva frekvensen till 27 Hz med en sänkning av –6 dB.  
Läs hela artikeln och över 450 nya tester i året med prenumeration på Ljud & Bild.
är du redan prenumerant? Logga inn.
Provaprenumeration
0:-
Fri tillgång till ljudochbild.se
Bronsprenumeration
349:-/halvår
1/2 år (6 nr) Digitalutgåva varje månad Fri tillgång till ljudochbild.se
Silverprenumeration
580:-/år
1 år (11 nr) Välkomstgåva Fri tillgång till ljudochbild.se Digitalutgåva varje månad
Guldprenumeration
999:-/år
1 år (11 nr) Ny digital film varje månad Välkomstgåva Fri tillgång till ljudochbild.se Digitalutgåva varje månad
Prenumerationen kommer automatiskt att förnyas till vanligt pris: Månad 49:-

Med prenumeration på Ljud och Bild får du:

Fri tillgång till ljudochbild.se Digitalutgåva (iPad/Android) varje månad Rejäl rabattt Välj själv hur länge du vill prenumerera - och med eller utan film Fin välkomstpremie
Bästa pris på Audiovector S3 Avantgarde Arreté
Pricerunner.se är en kommersiell partner till ljudochbild.se. De levererar uppdaterade priser, prisjämförelser och produktinformation.
Audiovector S3 Avantgarde Arreté 2,5-vägs fanerat NRFB-kabinett Avantgarde Ultra S-banddiskant 2 x 18 cm Avantgarde-kompositelement Omfång: 27–52 000 Hz Mått: 103 x 19 x 33 cm Pris: 70 000 kr
Pris: 70000,-

Har du något att tillägga?

Välkommen till Ljud & Bilds diskussionsforum. Vi vill gärna veta vad du tycker. Håll dig till ämnet och var saklig så slipper vi ta bort eller moderera inlägg. Övriga frågor och synpunkter hänvisas till redaktion@ljudochbild.se.
test
Panasonic Lumix S 24-105mm F4 Macro OIS

Superb allround-zoom

Panasonics första standardzoom i fullformat lever upp till förväntningarna.

Philips OLED934: Ny toppmodell avslöjad

Här är de första bilderna på Philips nya OLED-toppmodell!

Apple turbotrimmar iMac

De nya iMacarna klarar tuffa jobb dubbelt så snabbt.

test
Panasonic Lumix DC-S1R

Bästa kameran

Lumix S1R är rena rama ymnighetshornet – och en av de bästa kamerorna vi har testat.

grupptest
6 stativhögtalare

Galet bra ljud på liten plats

Du anar inte hur bra ljud du kan få från en kompakt högtalare om du är villig att gå upp en del i pris.

test
Canon EOS RP

Klipp från Canon

EOS RP saknar inte helt kompromisser men har en aggressiv prislapp och är mycket tillfredsställande att fotografera med.

Allt om Samsungs QLED-TV 2019

Samsungs kommande 2019-modeller får ett markant lyft i bildkvalitet, och den här gången gäller det inte bara toppmodellerna.

test
Samsung QE65Q900R

8K mot 4K: ­Teknisk knockout

Är Samsungs minsta och billigaste 8K-skärm bättre än en vanlig, bra 4K-TV? Vi testar!

Mässbilder från Sound Society 2019

Även i vårt grannland Danmark finns det naturligtvis hifi-mässor. Här är bilder från en av dem!

Tidal ger studioljud i iPhone

Tidal-användare kan glädja sig åt att iPhone har fått MQA-stöd, och alltså kommer närmare ljudet från inspelningsstudion.

grupptest
5 trådlösa brusreducerande hörlurar

Tyst och skönt på flyget

Brusreducerande hörlurar motverkar trötthet och skonar hörseln på långa flygresor.

test
Line Magnetic Audio 805iA

Glödande klangmästare

En av de bästa rörförstärkare vi har testat raserar alla fördomar.

Sonos One får nytt innehåll

Sonos One Gen 2 är lika enkel att använda som tidigare. Så vad är det egentligen som är nytt?

Vår favoritkamera blir bättre

Leica Q2 är kanske den perfekta resekameran.

test
Acer Swift 5 SF515-51T-58UX

Nedbantad Acer

Acer Swift 5 är den lättaste ultrabärbara datorn i sin kategori. Men den är ingen lättviktare för det!

test
RME ADI-2 DAC

Bästa ljudet vi har hört

Du hittar knappast en bättre DAC för pengarna än RME ADI-2 DAC.

test
Stax SR-009s

Detta är inte ljud – det är magi

Nu vet jag hur det känns att ha ett helt universum inklämt mellan öronen.

Recension
A star is Born

Gnistrande personkemi

Cooper och Gaga sjunger sig in i filmhistorien med en fängslande remake av motgångar-gör-dig-stark-klassikern.

test
IKEA Trådfri Set med uttag

På och av och mer

Gör dum elektronik lite smartare. Särskilt med Trådfri Gateway

test
IKEA Trådfri Gateway

IKEAs port till det smarta hemmet

Om du vill få ut det mesta ur dina Trådfri-enheter så klarar du dig inte utan en Trådfri Gateway.