annons
annons
annons

Test av Piega Coax 711

Swiss Magic

Om du brinner för bra ljud och älskar musik så förtjänar du ett par svindyra högtalare.

Ljud & Bild tycker

  • Mäktig bas och gnistrande dynamik. Stor och öppen ljudbild med varm och fyllig klang, väldigt raffinerat och detaljrikt diskant- och mellanregister.

  • Inte lika effektiv som angett, relativt smal spridning av de högsta oktaverna. Högt pris.

annons

De flesta högtalare byggs enligt samma recept, men schweiziska Piega gör på sitt eget sätt. De bygger högtalare som kostar en del, men de använder sig av unik teknik och har en lite annorlunda filosofi.

Det hör man på ljudet.

Piega bygger sina egna element. Inte alla, men de platta banddiskanterna byggs för hand i Horgen, Schweiz. Baselementen hämtas från renodlade elementtillverkare som bygger dem efter Pieges specifikationer. Sedan sätts högtalarna ihop i Schweiz.

Det är främst aluminiumhögtalarna som de gör själva. Inte på Bang & Oufsen-sätt, där metallen hettas upp så att den blir flytande och sedan gjuts, sådant görs av specialister, men de gjutna kabinetten sätts ihop till färdiga högtalare hos Piega.

De bygger faktiskt högtalare med träkabinett också. Som de golvstående Classic-modellerna som vi har testat förut, med mycket bra resultat.

Men Piega är mest kända för några andra högtalare.

Koaxial konstruktion

Deras Coax-serie har de mest avancerade elementen, med stora koaxiala bandelement, där den största ytan är till mellanregistret och den lilla rektangulära i mitten är en banddiskant.

Fördelarna med en banddiskant jämfört med ett vanligt, halvklotsformat diskantmembran är att den har lägre massa trots en större yta.

Potentiellt ger det en lägre förvrängning, större bandbredd och snabbare respons. Nackdelen är att spridningsmönstret kan bli begränsat både horisontellt och vertikalt, och så är det naturligtvis en utmaning att få stora baselement att hänga med en banddiskants snabba transientrespons.

Hos Piega har chefskonstruktör Kurt Scheuch arbetat med den här problematiken i 30 år. För varje ny generation bandelement har han varit tvungen att hitta allt bättre baselement för att bevara sammanhållningen i ljudbilden.

Det fungerar dåligt med en blixtsnabb diskant om inte tonerna i basen hänger med.

Här kommer aluminiumkabinetten in i bilden. Att de är styva och lätta att forma underlättar faktiskt för basåtergivningen. Med inre dämpning och stag – frontplattan har en tjock formpressad fiberbaffel bakom aluminiumet – blir kabinetten så styva och döda att energin inte försvinner när kabinettet vibrerar i takt med tonerna från elementen.

En bonus med aluminium är att väggarna i kabinettet kan göras tunnare. På så sätt kan högtalarna få ett smalare fotavtryck än en högtalare i MDF-träfiber som har samma invändiga volym.

Med noga uträknad placering av stagning och dämpning tål kabinetten många fler högtalarelement. Som här.

Slank och smäcker

Golvhögtalaren Coax 711 är den största modellen i Piegas Coax-serie. Den tycks ha fyra baselement, utöver det unika koaxiala bandelementet. Men det är en sanning med modifikation, för två av de 22 cm stora baselementen är passiva.

De fyra elementen och det stora bandelementet täcker stora delar av högtalarnas framsida. Som levereras med metallgrillar i svart eller vitt som sitter fast med magneter.

Kabinetten har ingen basreflexport någonstans. I stället används de två passiva basarna för att sträcka ut effektiviteten nedåt i basen. Enlig Piega till 22 Hz. Tillräckligt för att få fram de lägsta oktaverna i de flesta kyrkorglar.

Högtalarna kan placeras relativt nära bakväggen, men balansen blir bättre om de får lite plats runt sig. De är inte kolossalt tungdrivna, känsligheten i specifikationen på 92 dB är antagligen en smula optimistisk, men en Hegel H190 orkade driva högtalarna till generösa ljudtryck. Utan ansträngning.

Det finns en mindre version som heter Coax 511 och som är smalare och billigare. Den har fyra 16 cm baselement – två av dem passiva – och ett mindre koaxialt bandelement, annars är de konstruerade på samma sätt.

En mindre stativmodell finns också. Den heter Coax 311 och har ett 16 cm baselement och samma koaxiala bandelement som 511.

Mäktig och raffinerad ljudbild

Högtalarna ser kanske stora ut på bild. I verkligheten ser de 118 centimetrarna allt annat än dominerande ut och 28 cm på bredden är inte hela världen. Proportionerna ger ett relativt smalt fotavtryck, och vårt testpar i mattsvart eloxerad aluminium smälte in snyggt i vårt lyssningsrum.

Ljudet från de slanka högtalarna är allt annat än slankt. De fyra basarna ger en massiv basåtergivning som går märkbart djupare än Audiovector SR6 AA och Sonus faber Serafino. Piega-högtalarnas bas är också väldigt väl definierad och den lägsta oktaven i en kontrabas återges med perfektion.

Basen hamras ut med en fart som inte ligger mycket efter det blixtsnabba bandelementet. Du känner den i kroppen, och är rummet tillräckligt stort så kan du räkna med ordentlig djupbas. Av den sorten som får lösa föremål att vibrera.

Men allt handlar inte om bas. Trummor, basgitarrer, konsertflyglar och cellor återges med nästan klinisk precision. Nästan på gränsen till torrt, faktiskt, och röster är perfekt fokuserade med en gåshudsframkallande precision.

Mellanregister och diskant från bandelementet låter silkeslent och detaljrikedomen är stor. Stråkarna bakom Luciano Pavarottis tenor placeras på trovärdigt avstånd från rösten i La Boheme. Ljudbilden är stor, med fint djup, och musiken presenteras så att det känns som om man sitter lite längre bak i konsertsalen.

Öppningslåten på Robert Plants nya album Carry Fire är komplex, med olika perkussioninstrument ovanpå en basgång som suger in lyssnaren i musiken. Varje litet slag med trumpinnar, varje nyans i Plants röst framträder helt utan ansträngning i den transparenta ljudbilden.

Glädjande nog finns det ingen aggressivitet i ljudet. Balansen drar snarare mot det varma. Ingenting låter skärande eller grovt. På albumet Det vi har låter Kari Bremnes röst nästan mörkare än vad vi är vana vid genom Piega-högtalarna.

Men det ger musiken ett mer naturligt uttryck, den låter mer fri, utan färgningar eller betoningar. Kanske inte sensationellt på något sätt, men väldigt behagligt. Och den raffinerade klangen gör att högtalarna passar perfekt för ett brett urval av musikstilar.

Highend för kännare

Piega-högtalare kan uppfattas som tråkiga när man lyssnar på dem för första gången. Men ge dem lite tid så uppenbarar sig kvaliteter som man gör att man nickar uppskattande. Den fylliga klangbalansen är behaglig och skön, basåtergivningen är förstklassig och högtalarna har hinkvis med klangfärger och detaljer. Om priset och storleken inte är avskräckande är Piega Coax 711 en högtalare i highend-klassen som är värd att låna ett öra till.

quote

Fakta

Piega Coax 711
Golvhögtalare
Baselement 2 x 22 cm UHQD + 2 x 22 cm passiva
Diskant: C211 koaxial band
Känslighet/impedans: 92 dB/4 ohm
Frekvensomfång: 22–50 000 Hz (±3dB)
Mått/vikt: 118 x 28 x 33 cm/47 kg
Färg: Polerad aluminium, svart matt, vitlack
Webb: duet.no

Tillverkare:
Piega
Pris:
159.000,-
annons
annons
annons
annons