annons
annons
annons

Test av Klipsch Forte III SE

November 2017
Klipsch Forte III SE

Kanontuffa Klipsch-högtalare

De kanske är old school, men de här högtalarna blir aldrig så kultiverade och korrekta att de blir tråkiga att lyssna på.

Ljud & Bild tycker

  • En ren fest, från början till slut. Levande ljudbild med tung bas och kvick dynamik.

  • Saknar djupbas och lite finess för att vara en fullträff.

November 2017
Klipsch Forte III SE
annons

Man vet vad man får när man spänner för en förstärkare till ett par Klipsch-högtalare. Med skyhöga underhållningsfaktor och hinkvis med charm lyckas Klipsch gång på gång engagera oss som få andra högtalarmärken.

Men det betyder inte att ett par Klipsch passar alla. I den klassiska Heritage-serien finns det högtalare med en annan attityd än de sedvanliga, högteknologiska highend-högtalarna vi brukar skriva om.

Som de här. Klipsch Forte III Special Edition, som ser ut som något man ärvt av någon gammal morbror men som rent tekniskt är ganska så moderna. Även om grunderna bygger på Paul Klipschs filosofi.

I det här fallet betyder det hornladdade element till mellan- och diskantregistret, kombinerat med ett stort baselement och en passiv bas på baksidan. Allt i ett snyggt handbyggt kabinett med generös inre volym.

Ett stort kabinett, hornladdning, ett enkelt delningsfilter och stora baselement är en bra kombination om man vill ha en lättdriven och effektiv högtalare. Vilket härrör från tiden när Paul Klipsch började med högtalartillverkning. På den tiden var en förstärkare oftast på bara ett par watt. Nu för tiden kostar förstärkareffekt lite och är lätt att få tag på.

Men det betyder inte att receptet inte är relevant längre.

En lättdriven högtalare är oftast lättare att kontrollera och levererar högre ljudtryck med lägre effekt. Det betyder att en 200-watts förstärkare behöver leverera lägre effekt för att åstadkomma ett visst ljudtryck. Det ger bättre stabilitet, bättre kontroll, mindre förvrängning och brus – och den återstående effekten kan användas för de mest dynamiska topparna i musiken.

Lägg därtill att en lättdriven högtalare ofta låter mer dynamisk, eftersom det inte krävs svåra vridmoment för att sparka liv i något som inte slukar stora mängder effekt.

Allt detta är väl integrerat i Klipsch Forte III SE, som är en högtalare jag tror att Paul Klipsch skulle ha varit stolt över.

 

Passiv bas

Detta är som namnet antyder en specialmodell av Forte, som nu är inne på sin tredje version sedan debuten 1985. SE-versionen som vi testar här har ett handbyggt kabinett, i antingen svart eller valnöt, och har precis som den vanliga Forte III nya och förbättrade högtalarelement.

De två hornen huserar vart sitt element med titanbelagda membran. Det ena är ett diskanthorn, det andra ett mellanregister, och under dem sitter ett 12-tums baselement med membran av fiberkomposit.

En annan fördel med hornladdade element är att man kan få bättre kontroll över spridningen. Genom att rikta ljudvågorna mot lyssnaren undviker man reflektioner från väggarna. Som annars kan försämra stereobilden.

I Forte III har Klipsch valt att behålla russinen i kakan. De hade kunnat välja en basreflexport i stället, men höll sig till samma passiva baselement, monterat på baksidan. Det 15 tum stora elementet är inte kopplat till delningsfiltret på något sätt, men är utformat för att lägga till extra tyngd i basen. Det gör till exempel ingenting med frekvensomfånget, högtalarna rullar av relativt tidigt i basen. 38 Hz vid minus tre decibel är inte så våldsamt. Åtminstone inte med tanke på högtalarnas storlek.

 

Lätt att leva med

Man kan, om man vill, ställa högtalarna närmare bakväggen än man brukar. Ger man dem 10–15 cm till bakväggen får man ett seriöst bastryck inom högtalarnas gränser.

Jag valde att dra ut dem från väggen och vinkla dem svagt inåt. Det gav bäst balans i mitt rum, och en stramare basåtergivning. De bör helst inte vinklas för mycket inåt eftersom horndiskanten då kan få en aningen vassare karaktär, och det vill man till varje pris undvika.

Som redan nämnts är högtalarna mycket effektiva, med en känslighet på 99 dB och snäll impedans på normala åtta ohm. En liten Quad VA-One med blygsam, 15 watts-effekt hade inga problem att driva högtalarna till generösa ljudtryck.

Ännu bättre blev det med Audio Research VT80 med 75 watts effekt från fyra KT120-rör. Det var en matchning och passade Klipsch-högtalarna som hand i handske.

Det var länge sedan jag hade så kul på jobbet.

 

En fest

De välgjorda högtalarna inte är mer än 92 cm höga, och täcka av tygfronter och elegant uppställda tar de inte överdrivet mycket plats i rummet heller. Men jösses vad de spelar!

Klipsch hävdar att Forte III kan leverera ljudtryck upp till 116 dB. Det har jag inga skäl att betvivla. Men desto viktigare är hur de spelar.

Man kan sammanfatta ljudets kvaliteter med tre ord: dynamiskt, tufft och öppet.

Försiktiga inspelningar med piano, som Benny Anderssons (just det, han) soloalbum som för enkelhets skull heter just ”Piano”, låter fokuserade och öppna. Klarheten är påtaglig, men pianot låter lite för tunt jämfört med exempelvis Sonus faber Olympica III och Dynaudio Contour 20.

Klipsch-högtalarna saknar också basfundamentet som ger pianot djup i den lägsta oktaven, och de två hornladdade elementen är inte lika raffinerade som till exempel textildiskanten i Dynaudio Contour eller en banddiskant från Piega eller Audiovector.

Men sedan är det i princip slut på kritiken, för Klipsch-högtalarna är ett par charmerande glädjespridare resten av tiden. Lägg på Sudan Archives (Tidal) och luta dig tillbaka. Vrid gärna upp volymen ett par snäpp mer än du brukar. Den eklektiska mixen av Nordafrika, folkmusik och R&B, utspädd med elektronika och lite hip-hop, passar Forte III perfekt.

De komplexa rytmerna under sång och fiol behöver högtalare som inte blandar ihop korten. Och det gör verkligen inte Klipsch-högtalarna. De har superb kontroll i basen, som är av det generösa och fylliga slaget, och små trummor, cymbaler och virveltrummor är skarpt fokuserade i den stora ljudbilden.

Högtalarna river av en sällsynt live-känsla, som även får studioproduktioner som Jason Isbells senaste album att låta som live-konserter. Isbells röst återges varmt och mäktigt av de två hornen i varje högtalare, gitarrtonerna gnistrar i rummet och man slås av hur avslappnat och dynamiskt allting låter.

Högtalarnas dynamiska förmåga bidrar i hög grad till att skapa ljudet som suger in dig i musiken, på ett helt annat sätt än många mer hifi-korrekta klarar av. De låter inte 100 procent neutralt, men när de engagerar så här mycket förlåter man dem gärna.

Om hifi-polisen skulle knacka på dörren är det bara sätta på Katharine McPhee med Sooner or Later, så är jag säker på att de också skulle låta sig ryckas med.

 

Vem behöver perfektion?

Klipsch Forte III SE är en fest att lyssna på. Släng på favoritskivan och prova själv. Det är nästan omöjligt att inte blir charmad. Må så vara att de inte låter helt korrekt om man absolut vill att allt ska vara neutralt, sådant får andra högtalartillverkare ägna sig åt. Hos Klipsch handlar det mer om att musik är kul, och mycket festligare än så här blir det inte i den här prisklassen. Har man plats och plånbok så är Forte III SE ett par högtalare som definitivt är värda att överväga. Lite mer djupbas bara, så hade jag inte tvekat att ge dem sex stjärnor.

 

Fakta

Klipsch Forte III SE
Horndiskant med 2,54 cm titanmembran
Mellanregisterhorn med 4,45 cm titanmembran
30 cm baselement
38 cm passivt baselement
99 dB känslighet
38– 20 000 Hz (± 3dB)
Mått: 91,4 x 41,9 x 33 cm
Valnöt, svart

Tillverkare:
Klipsch
Pris:
45.000,-
Importör:
Septronic
annons
annons
annons
annons