: Vivid Audio Giya 3

Vivid Audios högtalare liknar inte något annat. Det är högtalare som du visuellt antingen älskar eller hatar. Jag testade för några år sedan deras modell V1.5, en högtalare som såg ut som en liten alien-imiterande Edward Muncks ”Skriket”. Den var rätt spooky att ha i lyssningsrummet till en början, men blev snabbt en vän, en av de där högtalarna som blir personifierad.

Det var en rätt liten högtalare, men det slog mig efter ett tag att det var den jag helst spelade på och inte de stora högtalare jag hade vid den tiden. Den lät väldigt bra, helt enkelt.

Nu har jag Vivid Audio Giya 3 i lyssningsrummet, den näst minsta av Giya-modellerna. Den liknar absolut inget annat, men har snabbt också blivit en kär vän!

Högst speciell
Giya 3 är en fyrvägs basreflexhögtalare med fem element. Kabinettet är tillverkat av ett sandwich-kompositmaterial som man säger är glasförstärkt. Det ser ut som porslin, i varje fall på de vita testexemplaren med en fantastisk finish i högglans.

De båda baselementen sitter i kabinettets sidor och är spända mot varandra med något som ser ut som en stång med vantskruv så de trycks ut mot var sin sida av kabinettet med en o-ring mellan högtalarelement och kabinett. Diskant, övre och undre mellanregister är försedda med det konstruktören Laurence Dickie kallar Tapered Tube Loading, som är hans utveckling av tekniken han först använde på B&W Nautilus. Man har även använt en tapered tube på basreflexporten.

Alla element är av egen utveckling och tillverkning. De innehåller en massa spännande lösningar som det skulle ta upp alldeles för mycket plats att gå in på här. Det finns massor med teknisk information för den intresserade på firmans hemsida vividaudio.com.

Den drygt meterhöga högtalaren står på sex spikes och bi-wiring-terminalerna kommer man bara åt från högtalarens undersida. Det är rätt bökigt för en recensent, men för den normala konsumenten är det inga problem, i varje fall inte så länge man har kablar med banankontakter. Det finns också gott om plats för kabeln att ta sig ut under högtalaren tack vare en ordentlig öppning bakåt.

På alla sätt är det en mycket speciell konstruktion. Jag tror bilderna säger mer än tusen ord. Och när det är sagt, så står högtalaren vrålsnyggt i mitt lyssningsrum och strålar som en liten juvel. Alltså, jag tycker så, men många kommer att tycka raka motsatsen.

De sidomonterade baselementen kan göra det lite svårt att få till ljudet ordentligt i vissa rum, men i övrigt är inte högtalaren särskilt svår att placera. Men skaffar du högtalare av den här digniteten ställer du upp anläggningen först och möblerar sedan. Eller hur?

Bara att njuta
Det är lite underligt, men med en del av de saker man kopplar in i anläggningen hörs det direkt att det spelar långt över den där gränsen där det börjar bli riktigt roligt. Ja, jag har ofta möjlighet att välja att testa de riktigt spännande testobjekten (och undvika de inte fullt så roliga), men även bland dessa kan man som här bli överraskad.

Här ska jag inflika att high-end – som det här handlar om – ibland kan ta sig själv på så stort allvar att det blir tråkigt att lyssna, som om själen försvinner i takt med att man försökt skapa den räta frekvensgången och den åh så korrekta återgivningen. Så är det inte med Giya 3. On the contrary!

Den härliga renheten i återgivningen, svärtan i bakgrunden och den otroliga luftigheten hörs direkt. Du känner att det är en högtalare där du får höra väldigt mycket av den information som finns på inspelningarna. Trots att det är relativt små element blir det dessutom ordentligt med tryck – och dessutom djup. Basen är snabb, rapp och samtidigt mäktig. Härligt!

Högtalaren är ganska trögdriven, så den ska gärna ha en kraftig förstärkare av helst mycket hög klass för att den ska kunna blomma ut på det sätt som den faktiskt kan. Jag har lite svårt att hitta gränserna här för hur bra det egentligen kan bli, det verkar i varje fall inte vara högtalarna som eventuellt skulle begränsa det ljud jag får ut.

Vivid Audio Giya 3 liknar inget annat, det är en ren skulptur i mina ögon. Testexemplaret var i vit högglans, vilket var superflott, men du kan få den i väldigt många olika finishar.

Men det är ljudbilden som tar andan ur en. Jag vet inte om jag någonsin haft en högtalare hemma som i den grad sprängt ramarna för förhållandet mellan ljudbildens bredd och den fysiska placeringen av högtalarna. När det sedan följs upp med både djup och höjd är det exceptionellt bra. Alltså, det är inte så att ljudbilden upplevs som förstorad, men om du blundar känns det som om du bara var på plats oavsett vad det är för musik som spelas. Det är ren själslig doping.

Här kommer fram många av de där sakerna du bara hör när det är som allra bäst. Dubbelslag på en bastrumma, flera sångpålägg, känslighet i anslag – helt enkelt saker som du förmodligen aldrig noterar eller ens vet om med en ”normal” anläggning. Här kommer allt fram med en självklar naturlighet. Det gör också att du förstår en del inspelningar mycket bättre.

Det är lite det som driver oss som gillar att höra musik återgiven så bra som möjligt. Det där att du aldrig ens behöver reflektera när du lyssnar om det är bra nog, det där att upptäcka saker som skivproducenterna lagt ner en massa jobb på men som bara ett fåtal får lov att höra. Jag vågar till exempel påstå att jag idag suttit och lyssnat till Daft Punk och hört en helt annan skiva än nästan alla andra, en faktiskt ännu bättre skiva!

Att jag sedan samtidigt hörde att pickupen på den av mina skivspelare jag spelade på kanske inte håller måttet lika bra som jag trodde, det får jag ta. Giya 3 kan tala om mycket för dig, på gott och ibland lite ont!

Slutsats
Vivid Audio Giya 3 spelar härligt rent och klart och dessutom med kropp och förvånansvärt djup. Och det är på ett skyhögt plan, high-end när det är som bäst. Ljudbilden är makalöst stor och det är en ren njutning att sitta framför dessa härliga högtalare som ”ticks all the right boxes” och få musiken serverad på ett silverfat. Det här är toppklass!

Vivid Audio

Den sydafrikanska högtalarfirman är i hög grad tre mäns verk, Laurence Dickie, Robert Truntz och Philip Guttentag. Den sistnämnde är den ende sydafrikanen, en elektroingenjör som följde sina verkliga intressen och så småningom blev high-end-distributör.

Robert Truntz fick jag en pratstund med på HEM i Stockholm i år. Han är en schweizare som hamnade i England där han 1981 tog över marketing hos B&W. När grundaren John Bowers dog 1987 skaffade sig Robert Truntz aktiemajoriteten i B&W, och Robert ledde därefter firman under nio år tills han av hälsoskäl valde att sälja sina aktier. Istället ökade ha sin insats med inspelning och skivproduktion, något han startat under B&W-tiden. 2000 flyttade han till Sydafrika för att följa upp inspelningsarbetet med lokala musiker efter apartheid-eran.

Men redan tre år tidigare började han hjälpa sin tidigare chefsingenjör med att arbeta på egna projekt. Denne chefsingenjör var Laurence Dickie, en man som byggt högtalare sedan barnsben, utbildat sig till elektroingenjör och hamnat hos B&W 1984, till att börja med för att utveckla aktiva högtalare. Han byggde MPA1- och MPA 810-förstärkarna, men det var högtalare han var mest intresserad av.

Och Laurence Dickie har satt sina spår hos B&W, hans idéer ledde till exempel till B&W:s berömda matrix-system som bildat skola för många andra högtalartillverkare. Ett skolexempel på hur man kan ta hand om oönskade vibrationer i ett kabinett. 1990 fick han i uppdrag av Robert Truntz att bygga en “concept speaker” som fullt ut utnyttjade den speciella teknik med pipor bakom elementen som Dickie arbetat med under några år. Det var början till det fantastiska Nautilus-projektet, som stod färdigt tre år senare.

Efter det var han inblandad i Podspeakers och så följde tre år hos B&W pro audio, ett projekt som lades ner när Truntz lämnade firman. Dickie valde snart också att lämna B&W och med Truntz stöd började han utveckla de element som så småningom skulle bli grunden för Vivid Audio. Men vid den här tiden handlade det om att utveckla aktiva studiomonitorer.

Vi är nu framme runt millennieskiftet. Truntz satte honom i kontakt med Guttenberg och en man vid namn Bruce Gessner, som hade en idé om att starta en högtalarfirma där man använde skandinaviska element i sina konstruktioner. De övertalade honom att arbeta med passiva högtalare och han övertalade dem att bygga egna element. Snart var Vivid Audio ett faktum.

Fyra års utveckling med speciellt nya metoder att bygga kabinett följde innan den första Vivid Audio-högtalaren kunde presenteras. Det blev en smärre sensation, en högtalare som inte liknade något annat men spelade fantastiskt. Men Dickie ville använda lösningen med pipor bakom elementen i samband med basreflex, och kom så småningom fram till lösningen i den gigantiska modellen Giya1. Konstruktionstypen har så småningom deriverats ner i storlek så att det nu finns fyra modeller i serien.